Mycket Khemiri och lite Cykel

Okej, när vi nu har konstaterat att Jonas Hassen Khemiri och jag borde leva lyckliga i alla våra dagar kanske vi ska gå vidare till att fundera ut hur det här ska gå till rent praktiskt. Jag har därför tänkt ut ett antal möjliga strategier.


Den första är gammal hederlig kändisstalking. På plussidan är detta ju relativt enkelt, det stora projektet är att ta reda på vart han bor, men sedan handlar det ju mest om att ha möjlighet att avsätta såpass mycket tid som det kommer krävas för att följa efter honom vart han än går, dag ut och dag in. Men jag är ju student, så jag har rätt mycket fritid. Dessutom har jag även ett oerhört kompakt boende, vilket lämpar sig ypperligt för förföljelsemaniskt av smygtagna foton tapetserande av väggar osv.
På minussidan är det svårt att, om jag ens lyckas undvika polisanmälan, vinna förtroende och faktiskt få honom att tycka att jag är trevlig.

Det andra är att försöka nästla mig in i hans bekantskapskrets på ett mer socialt accepterat sätt. Den här varianten är inte så långsökt som man kan tro, och alls inte ett jättelångt steg från mitt befintliga umgänge faktiskt. Min ex-pojkvän var tillexempel klasskamrat på Dramatiska Institutet med regissören till JHKs första pjäs. Ser ni?! Bara tre led! Överlag tror jag att jag har tillräckligt mycket lösa kontakter inom kultursverige för att på ett eller annat sätt kunna befinna mig i samma sociala sammanhang som denna min blivande make utan att slita alltför mycket för det.
Det negativa är naturligtvis att det här är ett vansinnigt tråkigt, fantasilöst och ospännande sätt. Orka jobba den vanliga vägen. Förmodligen är det även tidsödande. Plus att jag inte är så förtjust i kultursammankomster.

Det tredje, och hittills bästa, sättet är naturligtvis att skriva en roman om det hela! JHK's förkärlek för att skriva pseudoverklighetsbaserat är ju välkänt, och det skulle därför bara vara att sköta det hela enligt devisen "tala med bönder på bönders vis", eller i det här fallet då "tala med Jonas på Jonas vis".
Nu tänker ni att jag ju glömt att det om något faktiskt är helt vansinnigt tidsödande. Först ska det ju skrivas ett manus, och sedan ska det förhandlas med förlag, och sedan ska det tryckas, ges ut, säljas, drickas vin på utgivningsfesten, vaknas med bakfylla, väntas på rescensioner och så vidare. Men, förstår ni, det har jag redan tänkt på! JHK är ju naturligtvis en modern man, sin tjugotalsromantiska författarutstrålning till trots, och jag kan därför såklart göra en e-bok av det hela! Från och med nu ska jag alltså helt byta inriktning på den här gamla bloggen, ägna den helt åt att beskriva mitt och JHK's framtida liv, och byta namn på den till "Mycket Khemiri och lite cykel".

Det är ni väl okej med eller?