ÅH! Nu funkar allt som det ska igen!
Jag sprang en vända i dimman och regnet. Egentligen hade jag bara tänkt fuljogga, men det var lite för kallt för min klädsel så jag livade upp det hela med 10 stycken tvåhundringar för att komma igång lite, och döm om min förvåning när det inte var några problem med den saken över huvud taget. Trots att jag hade de dåliga, tunga och o-rejsiga skorna och sprang i någon blandning av lera och grus var jag tillbaka i min bästa snygga, lätta och snabba löpform! Pulsen som en väloljad skottspole, benen som trumpinnarna hos en marschorkester (eller ni vet, d-takt, om man mer känner att man vill relatera till freaksen än geeksen) och lättsamheten som hos en hel flock antiloper!
Det gjorde naturligtvis ont, men det var ändå fantastiskt. Så vansinnigt optimalt att återupptäcka det roliga med löpning såhär års, jag hade nästan gett upp hoppet om att glädjen i det skulle infinna sig igen, men nu har jag redan börjat se fram emot den kommande snölöpningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar