onsdag 30 september 2009

Nya däck

Efter mycket om och men, velande och vilsegående, frågor och funderingar och rådfrågande av alla cykelkunniga i min omgivning lyckades jag idag göra slag i saken och skaffa mig ett par nya däck. Ett SpeedKing och ett MountainKing. Spännande! Jag ska premiärköra dom i Falun till helgen. Om jag lyckas med själva bytet då vill säga.

Makten

Jag vaknade sjuk. Det kanske kan förklara min enorma svaghet igår.

Men det var inte det jag skulle prata om, utan istället det här med framtoning.
Jag har på senaste tiden diskuterat rätt mycket kring det där med intryck och persona och hur man uppfattas av olika personer osv, dels eftersom det ju av förklarliga skäl ingår i och är en ganska stor del av min utbildning och dels för att det av olika anledningar har kommit på tal i andra sammanhang också. Det intressanta med det är att det så ofta är en helt annan bild än den man själv tror.

Till exempel har det visat sig att jag generellt uppfattas som dels hemskt flirtig och flickig (wtf?) och dels som hemskt högstatus och auktoritär. Det är kanske de två sidor jag själv skulle satt upp som MINST dominerande i mitt uttryck om jag skulle beskriva mig själv, vilket är rätt intressant när man sätter det i ett vidare perspektiv och kan använda det i sin relation till andra. Ännu mer intressant blir det när man får verktygen att kunna analysera varför uppfattningen är som den är, för att sedan kunna öva på att mixtra med det där och se vad som händer. Det är mäktigt.


Nu ska jag käka ipren så jag blir frisk nog att ta mig in till stan för att köpa nya däck. Vet fortfarande inte vad jag ska ha för något, så det lär ju bli ett velande evighetsprojekt kan jag tänka.

tisdag 29 september 2009

Jo

Alltså, jag vill nog ändå poängtera att jag ju såklart fattar att det är helt som det ska att jag blir tokägd av de där killarna. De är liksom 1.män, 2.duktiga & starka, och har 3.varit duktiga & starka sjukt länge. Så det är ju ingen besvikelse inblandad på något sånt sätt, och jag är ju egentligen bara evigt tacksam och otroligt glad för att de orkar, vill, kan och tar sig tiden till att släpa runt på mig osv.

MEN, en omkörning är en omkörning är en omkörning, och kan således aldrig kännas okej.

Bara så vi är på det klara med den saken.

Äh

Jaha, så var jag svag igen. Det var då själva fan.

Saker som inte fungerade idag: benen, pulsen, tekniken, viljan och varenda muskel i hela kroppen.
Jag förlorar så vansinnigt mycket på att jag är så sjukt sopig tekniskt sett liksom. Det gör ju att när jag, som idag, trots min ringa ålder är gammal och trött och inte orkar ta i så finns det inga som helst marginaler. När det inte finns marginaler så blir det snabbt ett stort glapp. Stora glapp är sjukt jobbigt att behöva se och så himla tärande för motivationen, så när Ola och Tobias sista varvet hade släppt iväg mig med ett onämnbart stort försprång för att sedan ändå köra ikapp och om mig ville jag bara lägga mig ner i sanden och grina. FY FAN för att vara dålig alltså. Jag hatar det nåt så jävulskt.



Jag funderar förövrigt, apropå fysiska aktiviteter som inte resulterar i high-fives och segerdans, på att göra en skrällpremiär i ÖAIK (jag har ju fortfarande inte masat mig till deras träningar, men jag har betalat mitt medlemskap nu! och uppdaterat min profilsida med en trevlig bild! det är viktigt det med) genom att springa deras årliga motionsterränglopp sista helgen i oktober. Det skulle kunna vara bra, om jag gör en bra tid. Typ under 45.

Rabbla utantill

exordium, narratio, propositio, confirmatio, refutatio, conclusio

intellectio, inventio, dispositio, elocutio, memoria, actio


VILLE BARA SÄGA DET! KAN SKITEN!

Inte helt fel


Höstsol, mitt cykelsällskaps utsikt över min rygg, och Örebros dödsplatt. Det finns värre grejer.

måndag 28 september 2009

Bilder!


Fast eftersom vi inte ska sura, och ingen ju faktiskt är särskilt intresserad av min studievånda förutom jag själv, så festar vi såklart till det med lite bilder istället. Jag och Ola har här precis avslutat det sista varvet igår men ser föredömligt pigga och fräscha ut ändå. Jag kan skylla det på att jag är ung, Ola kan skylla det på att han är duktig. Imorgon gör vi om det.

(Vill ni ser mer så har Martin några fler HÄR.)

F

Jamen här sitter jag och lyssnar på tysk barock (inte att förväxla med tysk bar-rock, no Blixa) och pluggar antika termer. Jorå, såatte. Bara det är gammalt så kan jag gillar't.

Närå, jag är stressad faktiskt. Fattar inte hur jag ska lära mig alla stilfigurer och stildygder och stildimensioner och topiker och termer och retoriska begrepp innan torsdag. Jag lyckas inte ens hålla isär exordium-narratio-propositio-confirmatio-refutatio-conclusio ifrån den helt andra gruppen intellectio-inventio-dispositio-elocutio-memoria-actio, och det är liksom verkligen basicnivån att åtminstone kunna rabbla det (jag fuskade nu). Herregud.

Kan enbart ethos/pathos/logos - docere/movere/delectare som vilken annan idiot som helst. Och jag hatar att känna mig som vilken annan idiot som helst!

(Fast om ni skulle fråga mig om upprepning, parafras, perifras, hyperbol, allegori, litotes, inversion, oxymoron, pleonasm, hopning, anafor, klimax, kiasm, epifor, metafor, besjälning, paradox eller metonymi, ja då skulle jag faktiskt kunna svara!)

söndag 27 september 2009

hästhags-cx

Kolla vad nära jag ligger där i mitten! Jag är nästan lika snabb!
(Jag har i vanlig ordning snott bilden från Martin, jag hoppas han inte misstycker. )

Vi var fyra tappra själar som inte kunde bärga oss till tisdagens stående tid utan var tvungna att riva av några varv på cx-banan idag med, nu dessutom utbyggd med en extrasväng och ett sandparti. Det var såklart fantastiskt! Jag hade varit på ett sånt överjävligt skithumör hela dagen och var verkligen i valet och kvalet huruvida jag över huvud taget skulle kunna bege mig ut för att träffa folk utan att slå ner någon längs vägen eller om jag helt enkelt bara skulle stanna hemma och tvångsmässigt dunka huvudet i väggen i ren frustration.
I sista stund bestämde jag mig trots allt för att inget blev bättre av att jag satt hemma och tjurade och hatade livet, så jag rullade ner (ut? bort? svårt med geografin..) till Hästhagen i alla fall.

Det var naturligtvis det bästa jag kunde gjort! Humöret flög i topp redan av att bara möta upp de andra, och efter att ha flåsat Martin i hälarna och nääääästan lyckats komma ikapp honom de två sista varven (jag är stark! en vacker dag får han tjejdäng! det kommer bli ljuvligt!) var jag mitt gamla vanliga kvittrande jag (även om jag mest kvittrar inombords just när det gäller det där, mitt yttre jag är upptaget med att lida, på det bra sättet).

Mådde som en prins när jag kom hem. Värdheten är obeskrivbar.

Älsklingscykel

Jag älskar att cykla igen!
Ska utveckla, men inte nu. Ville bara undanröja eventuella dubier kring den saken.

Skola osv

Det här med att lära sig retoriska termer är ungefär lika frustrerande som det var att lära sig körkortsteorin när jag tog körkort. Måste allt liksom krånglas till så förbannat? Måste man verkligen skilja på en metafor och en metonymi? Kan man inte bara kalla en hyperbol för en överdrift, när det ändå är vad det är? Och varför kallas motsatsen till hyperbolen för litotes? Det känns väl ändå ologiskt?

lördag 26 september 2009

Skitcykel

Idag älskade jag inte att cykla. Jag var ful, långsam, svag och höll på riktigt på att blåsa omkull. Hatar verkligen den här galna blåsten här nere alltså, utan konkurrens det mest värdelösa inom vädergenren. Bortsett från hagel då kanske. Värdelöst hur som helst.

Jag hade planerat en ny vända jag inte kört förut som skulle bli 80km någonting, men redan efter två mil hade jag blivit förbannad och obstinat och skarvade ner till 60 så jag skulle komma hem någon gång.
Alla de här som här nere tror att jag alltid är en kvittrande muntergök har ju verkligen inte varit med när jag cyklar ensam i motvind alltså. Fy fan.

Ola ringde precis när jag kom hem och hade kört förbi mig med bilen. Uppmuntrande nog upplyste han mig om att jag dessutom sett precis så plågad ut som jag kände mig.

Kul!
Kul med cykel!
Kul med utomhusaktiviteter!
Kul med "förbättringspotential"!
Så-att-det.

Tur att jag ändå inte cyklade med han-som-inte-är-triathlet-än, vilket var den ursprungliga planen, för då hade jag förmodligen skrämt iväg den stackaren för all framtid och det hade ju varit synd på så rart löpsällskap.

Nåja. Det blir nog bättre imorgon. Tills dess tänker jag ägna kvällen åt sånt som allusion, hopning och parallelism. Det ska faktiskt bli roligt på riktigt.

Örebro

Okej, det är uppenbarligen någon lokal förmåga som hittat hit, jag kan ju se varifrån folk läser liksom. Men vem är du? Jag blir nervös av att inte veta.

Framtiden?

ALLTSÅ?!

Det är stort det här.

Jag vaknade imorse, efter två öl igår, klockan sju.
Pigg, fräsch och frisk. IGEN?!

Heaven såklart, men positiv som jag är börjar jag naturligtvis undra när bakslaget kommer komma, och hur massivt det då kommer vara. Med tanke på det här oförtjänta välmåendet lär jag ju vilken dag som helst drabbas av både svin-, fågelinfluensa och galna kosjukan, cancer, klumpfot och en liten släng av aids.

Jag blir nervös bara av att tänka på det.

fredag 25 september 2009

Anledningen

Jag försökte igår dela med mig av mitt pluggande via MMS, det var sådär uppskattat. Men jag vill ju naturligtvis inte att ni ska behöva gå miste om sånt spännande, så här får ni också lite bildning.




Och ja, jag har precis upptäckt videofunktionen på min telefon.
Och nej, jag har verkligen inget vettigare för mig.

tristessen

Äeh, vad tråkigt jag har!
En driljard sidor kvar att läsa och ingen att prata med.
Tror att jag bara för det ska gå ut ikväll igen. Vad gör man inte för sin sociala fix.

Fantomen



Blåsigt i Närke.

Jag gör ibland som Fantomen, byter trikåerna och lycran mot trenchcoat, och cyklar på stan som vanliga människor.

torsdag 24 september 2009

Kuta


Jag får inte kalla triathleten för triathleten längre eftersom han tydligen inte ser sig själv som det än säger han. Så jag antar att jag får kalla honom för the artist formerly known as triathleten eller nåt istället nu. Som Prince. Eller soon to be known as. Får fila på det.

Sprang gjorde vi hur som helst, och jobbigt var det. Han-som-inte-är-triathlet-än såg visserligen oförskämt pigg ut som vanligt, själv var jag ju som synes inte lika mycket av en gasell. Trots det snittade vi på sekunden exakt samma kilometertid på samma 11kmrunda som vi sprang i måndags. På sekunden! Så sjukt. Men det var inte min förtjänst för jag hade ben av betong.

diverse

Idag höll jag mitt lovtal med vad som skulle kunna kallas för obefintlig övning innan, ett helt oredigerat manus och noll koll på tiden. Det var ju kanske rätt suboptimalt. Men, trots dessa förberedelser som gud glömde (notera den eventuella dubbeltydigheten i användandet av "gud"), tror jag nog ändå att det var mitt bästa so far.
Fick beröm såklart för mitt flitiga, varierande och tjusiga användande av stilfigurer.

"Det kommer så naturligt", sa jag.
Inte.

Men jag borde, för det gör det.
I vanlig ordning lär den där naturliga fallenheten väl fungera till en viss gräns. En gräns som tråkigt nog förmodligen infinner sig typ nu, för nu måste jag börja lära mig saker utantill och då är det ju plötsligt en helt annan femma.

Nåja. Mitt nya fokuserade jag kanske klarar av det.

Mitt nya fokuserade jag var även på den nya och hemskt fokuserade träningsformen ashtangayoga igår. Där böjdes och bändes det så det stod härliga till. Tack och lov för min överrörlighet för det var armar och ben och vridningar och sträckningar och allt man kan tänka sig på alla möjliga sätt man inte kan tänka sig att det skulle kunna genomföras. Drog en axel åt fanders, blev svettig och försökte verkligen att inte tycka att det var jobbigt med allt new age:ande som ju verkar vara oundvikligt om man ska hålla på med sånt där.
Slutbetyget blir tre lotusställningar av fem. Kul med nåt nytt såklart, men tråkigt att inte behöva slita sig blå. Förmodligen nyttigt, och ett litet plus i kanten eftersom det ändå väcker lite tävlingsinstinkt. Jag vill ju gärna vara bara liiiiiite (okej, helst mycket) vigare och bättre än människan på mattan bredvid liksom, vilket väl förmodligen kommer få mig att fortsätta av ren jävulskap och envishet om inte annat.

Idag ska jag i alla fall springa lite med triathleten igen, om jag lyckas få tag på honom i tid och säga att jag vill det. Det vill jag nog. Helst vill jag såklart cykla men jag orkar inte träna själv (SER NI! NU HAR JAG BLIVIT EN SÅN! SÄLLSKAPSTRÄNERSKA! SKÄMMES!) och Ola har tydligen bättre saker för sig och happykillarna envisas med att jobba och sådana felprioriteringar så att de inte kommer ut förrän det blir mörkt vilket mina lampresurser inte riktigt tillåter.

onsdag 23 september 2009

CX

Det är väl härligt ändå med en bild där alla som är med ser helt efterblivna ut? Klart det är! Därför har jag snott den här från Martins blogg: fyra av sex man från gårdagen, rätt spaka efter fem varv på banan. Alla naturligtvis egentligen skitsnygga i verkligheten trots att det kan vara svårt att tro när man ser den här.


Känner ni att det inte var nog med det här talande fotot, kan ni dessutom se lite actionbilder HÄR. Jag vill då att ni särskilt lägger märke till meningen under som lyder "Lisa imponerade med sin styrka".

Jorå, såatt. Dom är snälla mina nya cykelkillar, kommer med beröm och sånt. Säger att jag är stark fast jag kommer sist, och cyklar liiite långsammare så jag ska få nöjet att köra nästan ikapp. Det är godhjärtat det. Jag gillar'om!

-

tisdag 22 september 2009

LIVET

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHH CX !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

HELVETE då vad allt med cykel ska vara så förbannat kul hela tiden?!!!?!

Jag fick träna cross med Ola och Martin och cxkillarna i hästhagen ikväll ochhh allltttssså fyfan så roligt! Jag ville aldrig sluta!!!

Jag älskar ju mjölksyra och blodsmak och tävlande! Fick såklart slita som ett djur vilket ju är HELT fantastiskt och lyckades därför med att inte behöva komma skamligt långt efter trots min minst sagt bristfälliga teknik i av- och påhopp och cykellöpning!
Lyckades även med konststycket att dra upp maxpulsen i 201 vilket är fem slag mer än jag någonsin fått på cykel, maxtestet inräknat, och tre slag mer än jag kommit upp i någonsin ever i mitt pulsmätta liv om jag räknar med löpning också. Tog alltså i lite, kan vi ju konstatera. Jag älskar att ta i, det är fanimej det bästa jag vet.

fin kurva!



VILL CYKLA HELA TIDEN!

måndag 21 september 2009

Träning och sånt

Idag har jag varierat mitt manliga träningssällskap, och sprungit en vända med en av de där triathleterna som försöker få mig att bli, ja, någon slags triathlet. Det var roligt! Jag fick beröm för mitt fina löpsteg, blev peppad till att komma iväg till deras träningar och försäkrad om att de inte tänkte springa ifrån mig och lämna mig sist med skammen (en mardröm för mig).
Plus att det här med att konversationsträna ju som sagt är grejen.

Dessutom var jag snabb (för att hålla prattempo åtminstone)! Det är ju den andra bonusen av att träna med en massa män hela tiden. Man får ta i lite, och det ger ju något i slutändan.
Tyvärr glömde jag ta en bild åt er, trots att jag ju som sagt kan nu.


Men! Imorgon ska jag få crossträna! Fast utan cross då. Räknar ändå med att iallafall tillsammans med min mtb få hoppa över nåt hinder, kräla i leran eller springa i nån trappa med cykeln i famnen eller nåt annat dumt man ju gör i den knasiga cykelgrenen. Det ska bli kul, risken känns ju överhängande att jag kommer tycka att det är barnsligt roligt och fantastiskt på alla sätt.

söndag 20 september 2009

Eh...


Ola ser ju åtminstone glad ut. Själv ser jag bara full ut. Det här är alltså mannen som tagit på sig att lära mig cykla nu när jag är här nere. Jag är inte helt säker på om den här sortens alkoholbaserade aktiviteter egentligen är riktigt kosher när det kommer till det, men vem är jag att ifrågasätta. Jag är ju nybörjare, så jag gör som jag blir tillsagd.

Fresh


Jag försökte göra som alla andra och ta en bild på mig själv när jag cyklar, nu när jag äntligen äger en telefon som faktiskt kan ta bilder skarpare än en webcam från -93, men det gick väl sådär. Jag fick åtminstone med cykeln, nästa gång kanske jag lyckas få med mig själv också!

Masade mig runt den där 55km-rundan jag har här, som förmodligen alla andra skulle dö av tristess om de tvingades köra, men som jag ändå gillar för sin enformighet.
Den där bakfyllan som aldrig infann sig bidrog istället med oväntad pigghet. Eller så berodde det på all (rom-och-) coca cola jag fick i mig igår. Jag är fortfarande helt oförstående men oändligt tacksam.

På talfrontet intet nytt, har NOLL uppslag. Kommer få ägna kvällen/natten/morgonen åt att slösurfa i förträngningssyfte för att sedan avrunda med att dunka huvudet i väggen framåt elvatiden imorgon förmiddag innan jag ska till skolan. Lär bli awesome.

Söndag

Jorå, såatteh.

Jag lyckades med konststycket att gå ut igår, dricka rätt mycket mer än en halv öl och ÄNDÅ må kalas idag?! Hur nu det går ihop eller är möjligt är något de lärde kan få tvista om för jag förstår det då inte. Jag hade som vanligt ställt in mig på ett dygn i fosterställningens och blodgråtandets tecken, eftersom det är vad som brukar serveras mig de gånger jag töjt på kardinaldygderna och ägnat mig åt sådana osundheter, men istället är jag nu lite sugen på att ge mig ut en vända på racer (i och för sig borde jag inte göra det heller, utan snarare ägna mig åt det där förbannade lovtalet, men det är ju en annan femma).

Fattar noll, men är såklart tacksam osv.

Dessutom kanske (peppar, peppar osv) jag har hugg på en vinterhoj, jag väntar på lite mer info om vad det är och vad det ska kosta bara.

lördag 19 september 2009

Mina ord

Ni vet hur man i ericssontelefonerna kan se vilka ord man själv har lagt till i sina sms, under fliken "mina ord"?
Jag har ju bara haft min telefon i en vecka nu, men redan kommit upp i en ganska lång och talande lista.

Saker jag uppenbarligen känner ett behov av att uttrycka utanför ordlistan:

barnsben
berikas
beyond
cliffhanger
blogg
blyghet
cred
autodidakt
btw
cyklandet
falskhet
favoritaktivitet
fejka
fjäskar
don't
fördjupningar
förlåten
förövrigt
fostrande
framtidstelefon
halvdant
happy
gentlemannamässigt
godast
godhjärtad
googla
hybris
hyllningstal
läromästare
juicy
lycra
lyxigt
måttfull
oförståelig
saftiga
salongs
retoriker
skåpsupa
skit
sköldpaddan
pluggat
snoozar
stalker
vafan
tapperhet
vettefan
vettja
vindruvor
utläggningar

Ni kan ju kombinera själva för att försöka lista ut mina sms-konversationer, den lördagsaktiviteten bjuder jag på.

Själv ska jag skippa träningen för att istället måla naglarna och ta på mig klänning för att gå ut och bli lite wined n dined och sedan gå på invigningen av Örebros nya rockbar. Det ni, är ju inte precis varje dag det händer i mitt präktiga pensionärsliv!

torsdag 17 september 2009

Klapp på axeln

Det är så fantastiskt det här med mtb när man är ny som jag, för det är så himla tydligt utvecklande. Helt plötsligt har jag märkt att jag faktiskt dels börjar fatta hur cykeln reagerar på saker och därför kan förutse vad som ska hända, och dels att jag dessutom börjar göra något slags medvetna spårval, istället för att överrumplas av stigen konstant.
Stort! Roligt! Duktigt! Roligt! Roligt!

Lyckades kanske därför med bedriften att idag komma hem hel, ren, torr och icke-blodig! Bara en sån sak!

Inte så värst


Jag skulle väl vilja brista ut i ett ungdomligt och retoriskt inkorrekt "LOL", för vafan. Jag har gjort min stackars kria total orättvisa idag. Bildkvaliteten överensstämmer på ett jobbigt sätt väldigt väl med talkvaliteten.

Ignorerar det faktumet så länge dock. Jag fick beröm för mitt språk och mina formuleringar åtminstone vilket ju trots allt är vad jag är duktig på så jag antar att det får vara gott så för den här gången. Planen är att glömma bort det till nästa gång, och nu istället åka in till stan för att införskaffa en lampa eftersom jag lovat bort mig till skogscykling i mörkret i kväll (det är möjligen tveksamt huruvida det verkligen är okej att glatt utbrista "JA!" när män jag inte direkt känner frågar om jag vill följa med dom ut i skogen i mörkret på kvällen, jag tror det är sånt som mammor varnar sina döttrar för att göra), trots att jag är mörkrädd och alltså rätt kass.

Men som Johan sade; "det viktiga är att deltaga, inte att undvika frontalkrock med träd!".

En inställning jag känner att jag kan förhålla mig till på ett bra sätt.

Äh

Life is funny, but not ha-ha funny.

onsdag 16 september 2009

Ensamcykel


Jag funderade här imorse på om jag skulle ta mig an det där lovtalet, eller om vädret var lite för fint för att sitta inne. Velade fram till klockan elva och kom såklart fram till att det vore skamligt att INTE vara utomhus. Velade lite till över vilken cykel jag skulle släpa ut. Velade ännu lite mer över hurpass mycket jag skulle klä på mig. Det var mycket med det mesta i morse.

Kom efter mycket om och men i alla fall ut i teknikslingan uppe vid markaspåren eftersom jag dels inser att jag inte precis är något tekniskt underbarn (läs: feg) och kan behöva lite övning och dels egentligen var lite för slö för att orka ta i. En bra kompromiss alltså.

Svor och spottade halva vägen och flinade orimligt stolt halva vägen. För mig är det liksom stort bara att 1. ta mig fram med någorlunda flyt när rötterna och stenarna blir lite större och lite tätare, och 2. vara ute ensam i okänd skog, jag har ju lite issues. Men jag tog mig åtminstone runt, även om det delvis fick bli till fots (jag inser ju tack och lov att ett himla drop är lite över min kapacitet just nu liksom, och det vore ju trist att bryta alla ben om ingen är med och kan ta hand om mig efteråt).

tisdag 15 september 2009

Racer

Jag var ute några timmar på racer med Ola.
Det är så fantastiskt roligt att inte behöva träna ensam (det enda som möjligen kan kvala in som dåligt är väl kanske att jag stundvis blir lite väl upptagen med att prata och gestikulera och således glömmer bort att det faktiskt är cyklar jag håller på med och en trafikerad väg jag befinner mig på, vilket leder till mer babblande än trampande och lite väl vågat vinglande mitt i vägen) och jag har ju blivit så bortskämd med sällskap nu den senaste tiden att det nästan känns syndigt. Det är på gränsen till att jag inte vill vänja mig för mycket vid det ifall jag skulle bli tvungen att börja köra ensam igen av någon anledning.

Såg hur som helst många hästar, hade kortbyxor, och kom hem lagom till att solen försvann.

Mår så himla bra, har så himla kul, är så himla peppad på att få bli stark och snabb och en jävel på att cykla.

Verkligheten


Även, för all del, rätt mycket sånthär. Som vanligt då. Tur att jag är en sån obstinat surbitch så det hålls lite ordning på torpet.

Togaparty?

Det är mycket av det här:

intellectio, inventio, dispositio, elocutio, memoria, pronuntiatio, actio, deliberare, demonstrare, exhortatio, dissuasio, docere, movere, delectare oooossssssvvvvv osv osv osv i all oändlighet.

måndag 14 september 2009

Varm i stenen


Markus skickade mig den här låten igår kväll. Om man bortser från att jag hatar svenska singer/songwriter-män av winnerbäck/sundström/whatever-typen, så är det här det finaste på länge!

DALARNA!

Det allra roligaste är:

1. att jag verkligen, verkligen, hatade sofo-hypen över allt annat när jag fortfarande bodde i Stockholm
2. jag har i princip ordagrant sagt exakt allting i den där låten till mina stockholmska vänner sen jag flyttade till Dalarna. Man skulle verkligen kunna tro att han låten igenom citerar mig rakt av. Allt! Skojar inte!

söndag 13 september 2009

Johnny Cash


Från imorse.

Söndagscykel

Jag följde med Örebrocyklisterna på deras söndagsdistans idag.
Strålande sol, inte dödsblåsigt, nästan 100 km, bra sällskap, 15 grader, helt vansinnigt pigga ben och faktumet att jag blev igenkänd av folk jag aldrig har träffat talar ju för att det var en himla trevlighetstur.
Ååååååh vad cykel är värt när det är såhär!

lördag 12 september 2009

Allan & Kurre

Mina föräldrar har varit i skåne idag och hämtat hem en till dansk, och eftersom man ändå åker igenom Örebro på vägen hem var de naturligtvis tvungna att stanna till hemma hos mig och visa upp honom. Plus att det ju ändå inte skulle ha varit moraliskt riktigt på något sätt att åka förbi utan att låta mig träffa mitt livs stora kärlek. Kurre alltså.

Mannen i mitt liv har hittat sin matta igen.


Och nykomligen Allan testar om jag har en bra korg.


Cyklade tråkrundan (51-52-207) innan, men lyckades liva upp den med lite intervaller (3x20+2x5) såpass att den kändes kort och rolig istället! Lyckat. Ännu ett bevis på att allting mätbart automatiskt blir tusen gånger roligare.

(Sprang lite igår förresten, för första gången på en herrans massa veckor. Det gick naturligtvis sjukt bra. Det är ju verkligen helt galet det där vad det uppenbara framgångsreceptet när det gäller löpning alltid visar sig vara att helt enkelt INTE träna det. )

Puls och sånt

Tre diagram från tre olika aktiviteter. Roliga skillnader.



fredag 11 september 2009

skria

Alltså, ok att krians engelska namn är "moral essay", och att det är lite poängen med den sortens text att leverera moralkakor som om det vore '99, men HERREGUD, det här är så präktigt och frikyrkligt att jag inte riktigt vet om det är okej faktiskt.
Har just skrivit: "Att höja blicken från spåren, kliva ut åt ett annat håll, och gå sin egen väg - där finns nyckeln till framgång och framsteg för den enskilde individen."

No kidding. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Jag försöker hitta nåt sätt att länka in .doc så kan ni få läsa men jag hittar ingen sån funktion?! Finns det inte på blogspot eller?

Safari

& just. Vi cyklade på ÄLG igår! Jag missade när de sprang över vägen men två stycken jättestora var det. Det knakade och brakade så mycket i skogen när de sprang att vi först trodde att det var trädfällning på gång.

Exotiskt!

Hemma?


Okej, jag har aldrig flyttat till Örebro. Det är ju uppenbart på den här bilden att jag befinner mig i gläntan på sexkilometersspåret i Stångtjärn. Jag erkänner mig avslöjad.

Mest värt att notera är ju dock kläderna och det därmed uppenbara faktumet att det fortfarande är sommarväder här.

torsdag 10 september 2009

cykelkul

Jag beskrev just för Monika via FB vad som är roligt med mtb och kom fram till den här träffande listan:
1.socialt umgänge, 2.blodsmak, 3.våld, 4.skräck, 5.beröm

happy?

Ja, det spelar ju uppenbarligen ingen roll vad, var, hur eller med vilka jag cyklar, för det slutar ändå alltid med att jag är lerigast, blötast och mest blåslagen. Märkligt det där. Idag festade jag dessutom till det med lite blodvite!

Ryktena säger att jag borde skaffa mig ett par bättre däck för att undvika det lite. De bara skrattar åt mig och mina icke-mönster här när jag slirar runt i leran. Jag tror att de kanske kan ha en poäng, även om det bär mig emot att erkänna såklart.

Grek

Ja, den här krian.

Jag behöver ju som sagt några citat, vilket har lett till att jag letat igenom hela (nåja) internet efter ett par vettiga sådana idag. Men för att kunna göra det behöver jag ju ta mig igenom sida efter sida med hemska "bevingade texter" och "visdomsord" av typen "den sanna lyckan är att blablabla" och själv är bäste dräng och frukt är också godis och gyllene regeln och ni vet, annat hjärntvättningsmaterial.

Det där gör en lite knäpp efter ett tag, och då är det så befriande att plötsligt komma in i de ryska avdelningarna. Deras ordspråk är liksom lite mer jordnära.

I sverige bara "delad glädje är dubbel glädje!!", "det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta!!" och annat klämkäckt.

Ryssarna å sin sida drar helt enkelt till med: "Livet är ett lidande, men döden är ju heller inget nöje".
Härligt!

Talför

Vi hade vår första filmade talövning idag, med de där 400 orden jag tjatat om. Klockade in på 2:35 och var alltså lite för snabb (vi fick diffa +/- 15s egentligen bara), men utöver det var jag oväntat avslappnad. Jag har spenderat eftermiddagen med att titta på mitt eget klipp baklänges och framlänges och på alla ledder man kan tänka sig, för att kunna skriva en analys av mitt eget framträdande nu, och tycker nog ändå att det är rätt skapligt.
Värt! Roligt att prata!

Och när vi ändå håller på att prata om roligheter, så förutom att jag ska få cykla i sommarväder med happykillarna idag (vilket ju per definition måste vara kul) så mailade jag dessutom lite igår kväll med ÖAIK där de uppenbarligen redan känner mig vid namn och väntar på att jag ska dyka upp för att löpa (och simma, försöker de fortfarande föreslå, jag är dock inte övertygad ännu). De har till och med förärat mig med ett medlemskap så jag får tillgång till deras träningsforum, trots att jag inte ens har hunnit bli medlem än. Snälla killar.

Ett smart sätt i och för sig att sätta mig i en situation där det inte finns någon återvändo, jag kan ju inte direkt inte dyka upp nu.
Nåväl. Mycket roligt. Kommer inte hem till helgen.

onsdag 9 september 2009

Backe, igen!

Jag har fått lite cyklat också, tro inget annat. Senast ikväll befann jag mig med Ola och en kille som hette Tomas som tydligen är någon form av multisportstjärna (jag tränar ju som ni vet av någon anledning bara med folk som är waaaaayyyy över min kapacitet, det är kul) på samma backintervallvarv som förra veckan.

Det gick nog långsammare än sist, jag slarvar lite med tidtagning och sånt så jag är inte säker, men om man ska gå efter den där berömda känslan så kändes det ändå mycket bättre. Jämnare liksom, plus att jag börjar vänja mig vid att det går långsammare uppför (d'uh, really?) och kan försöka låta bli att bli så förbannat stressad av det att jag vill toktrycka på för att sedan stupa efter 50 meter.

Plus att jag tog mig över bäcken på vägen ner som jag inte lyckades med något av varven sist!! En seger i det lilla!

Lade mig ner bland stenarna en gång på vägen hem, samt fegade ur i en brant nerförsbacke för att hålla fast vid min nybörjarstatus, men på det stora hela ändå bra. Snart vågar jag påstå att jag kan slappna av trots rötter och stenar. Det ni, är stort!

Brudar

Tur att jag har en blogg att spamma när jag måste sitta såhär mycket framför datorn!

Jag håller på att skriva fredagens kria nu, och måste ha en aforism(-ish) att utgå ifrån och det är svårt alltså. Jag vägrar ju såklart av princip ha något av en man eftersom det ju går tvåhundrafemtio på dussinet av lamea historiska män med allsköns "visdomar" som de av någon outgrundlig anledning lyckats få omvärlden att minnas, och det tycker ju jag är så vansinnigt tröttsamt att jag inte ens har lust att börja diskutera det. Så det måste vara en kvinna alltså.

Det hade kanske inte varit omöjligt, man kan ju alltid dra till med Beauvoir eller nåt liksom, om det inte var för att jag dessutom måste ha med ett bekräftande citat från ytterligare en, som jag ju då inte heller vill ska vara man. Men att hitta två historiskt betydande kvinnor som fått bevarat till eftervärlden två olika citat gällande samma ämne är uppenbarligen sorgligt nog i princip ett omöjligt projekt.

Så holla om ni har idéer.

3:00 del 3

02:59!!!!

3:00 del 2

HAH! 02:55!! Tar tillbaka allt jag sade!

3:00

Eftersom ni såklart förgås av frågor och funderingar kring vad jag håller på med, så ska jag naturligtvis som den goda människa jag är (det är sant, jag är, det ingår i vår utbildning att bli goda människor, det får vi höra vid varje lektionstillfälle) upplysa er om den saken.

Jag försöker få mina 401 ord att dels flyta på utan manus, och dels ta tre minuter i talform.

Ni som känner mig vet ju att det inte direkt tar tre minuter för mig att häva ur mig text motsvarande ett halvt a4. På så lite behöver man ju knappt en andningspaus! Jag har inte ens vågat klocka mig själv än med risk för enormt nedslående resultat. Roligare saker än att stå och glo i resterande 2:45 kan jag ju tänka mig.

måndag 7 september 2009

Möblemang

Hur man får plats med två cyklar på 19 kvadrat.

Nödlösning

Om man inte är väl förberedd får man satsa på att försöka blidka sin publik genom att vara söt. Jag har således tagit på mig en blommig klänning och hoppas på det bästa, för de där 401 orden jag har i vänsterhanden kommer nog inte rädda mig idag.

Brudigt

Hahaha, Ola ägnar sig på grabbigt vis åt att visa mig "hur det ska gå till" och fixar tekniska detaljer på min cykel, medan jag är fullt upptagen med att fixa min outfit. Pinsamt att få sånt stereotypt fångat på bild sådär, mitt genderbender-rykte mår ju inte bra av sånt här alltså...

söndag 6 september 2009

Retorikflopp2

800+405+262 ord klara, varav 200 inte behöver få mig att skämmas.
Det går framåt?
Ska sova på saken.

Retorikflopp

Stefan hävdar ju att jag gör succé här nere, men jag kan definitivt säga att jag inte direkt kommer göra någon retorisk succé imorgon. Helvete hörni, vad dåligt det blir med den här uppgiften jag skriver nu. Jag vill inte ens tänka på det.
800 ord av 800+400+400+200 klara, och det är inte ens 800 välformulerade ord vi pratar om då, utan en himla nödlösning. gagahaga osv osv etc.

Skogscykel


Jag var ju himla kaxig igår morse, och tyckte att jag var så sjukt pigg i benen när jag plockade upp Ola i stan vid tiosnåret för att cykla upp mot Ånnaboda och möta de andra.

Väl där uppe var vi i alla fall en fyra man stark grupp, som utökades till fem när Martin som var ute på cross blev så till sig i trasorna över sällskap att han tog "en liten extravända" (eh) och följde med oss. För mig är det ju helt oförståeligt att man ens kan cykla på sån cykel i den sortens terräng, men han verkade inte ens bekymrad. Det är skillnad på cyklist och cyklist, kan vi ju enkelt konstatera.

Hur som, en sväng på en gammal xcsm-bana, lite bergslagsled, en himla massa stenar, rötter och framför allt vattendränkt stig i mängder senare och jag var inte sådär vansinnigt stor i orden längre. Nu har jag ju visserligen skaffat mig ett rykte som obotlig optimist här nere, så jag höll humöret uppe så gott jag kunde, men hade jag inte haft sådant gentlemannamässigt sällskap med mig som mutade mig med godis, lät mig dricka upp deras vatten och smickrade mig framåt de sista tjugo minutrarna hade jag nog lagt mig ner och gråtit i mossan. Nåt-så-jävulskt-trött, helt vansinnigt, minsta motlut eller rot var helt oöverstiglig de sista kilometrarna innan vi kom fram till Mattsabacken igen där Johan och Per åkte hemåt och jag, Ola och Martin vände uppåt till starten för att få fika och fylla på vattenflaskor.

utsikten är ju åtminstone fin, det ser nästan ut som i dalarna!


trött tjej som försöker hålla skenet uppe


Efter lite kaka vid återkomsten till startpunkten var jag dock vid gott mod igen och kunde rulla hemåt. Då kom dessutom solen fram och berättigade mitt val av kortbyxor och kortärmat. Skönt att ha få ha rätt, sommaren är inte över.
Stannade hemmavid klockan på fem och en halv timme, fikan inte inräknad, och hade trots att jag höll mig på benen hela vägen lyckats med det märkliga konststycket att bli både genomvåt, blåslagen och blodig. Det är inte lätt med mtb alltså.

Fortfarande 50% jätteroligt och 50% hjärtat i halsgropen, men den överlägset bästa tekniken och drivkraften har ju visat sig vara ångesten att komma efter, och därför tvingas till att sluta tveka och vara feg och istället trycka på lite. Då går det istället förvånansvärt bra, så jag hoppas att jag kan lära mig att göra det automatiskt. Så småningom.
Hursomhelst så går det ju himla mycket bättre nu än vad det gjorde den där allra första morgonen på Lugnet i augusti, så det är ju framsteg hela tiden.


Ägnar dagen åt min skrivuppgift inför imorgon, det går istället jättedåligt. Massiv studieångest osv.
Kommer kanske hem till helgen!

lördag 5 september 2009

Helgtur


Jag har cyklat. Det var jobbigt. Jag blev trött. Ska sova lite på soffan. Återkommer med bilder och sånt.

fredag 4 september 2009

Ännu mer backe!

Jag fick mig ännu ett pass med backintervaller idag, med samma sällskap, på nästan samma ställe, men med annan sorts cykel. En brant och låång himla grusbacke var det, påminde lite om norlingsbergsbacken (vad hände med plattheten?) vilket naturligtvis var vidrigt, men sen fick man köra ner lika länge på stig, så det växlade fint mellan död och roligheter och jag fick mig lite välbehövlig teknikträning. Passade på att lägga omkull mig själv i en buske första varvet för att avdramatisera det hela, men sedan gick det som smort.
Ola körde fyra varv, jag var svag och långsam och har ju ingen tävling att nöta inför så jag nöjde mig med tre, plus att jag misstänkte att den lömske karln hade mer backar i rockärmen, och där fick jag såklart rätt. Efter den sista backen fick jag dock kaffe och kaka uppe i Kilsbergen, och då är det ju liksom värt det.
Rullade hemåt sen, med ett avbrott för ännu en kullerbytta över styret för min del, och hämtade ut nyekrade racern hos cykelhandlaren. Allt som allt tog det fyra timmar, så det där med att intervallpass ska vara tidseffektivt kan ni ju stryka från och med nu.

Nu har ju jag i och för sig inga tider att passa, och med så hög grad av värdhet och trevlighet är det ju faktiskt så att längre är bättre. Därför gör jag om det imorgon bitti.

onsdag 2 september 2009

Retoriken

En av våra böcker i den här delkursen skrevs förövrigt år 86 f. kr.
Jävlart så fresh. Där kan man åtminstone börja prata om gammal och beprövad kunskap. Funderar därför på att matcha mina studier med en klädsam lagerkrans för att få den rätta känslan.

(Varken bulimi, prostitution eller togapartyn, som ju någon fyndigt nog påpekade är tvåtusentalets mesta kvarlevor från antikens rom, känns ju dock så värst lockande).

Mje

Det bästa med bilden här nedan är att det ser ut som att jag faktiskt då och då gör någoting med armarna! Det är ju hemskt tacksamt eftersom den träning de får på sin höjd sträcker sig till en handfull armhävningar eller så i veckan. Har de riktigt tur får de ett skivstångspass, men det har ju minst sagt varit dåligt med den varan ända sen i våras.
Nu är ju i och för sig mitt nya gym så vansinnigt tjusigt att jag skulle kunna tänka mig att lyfta nån hantel eller två bara för att få njuta av omgivningarna. Till vintern kanske.

Har spenderat dagen med att lämna in cykeln, äta bröd, stirra ut på regnet och läsa kurslitteratur. Retorik som teoretiskt ämne är ju åtminstone hur värt som helst. Hälften latinska glosor och hälften vanlig hederlig språklig manipulation (vi får dock inte kalla det för manipulation, det låter tydligen för negativt och associeras i retoriksammanhang lite väl mycket till Hitler. Fast det är ju manipulering och ordvrängning som är det roliga, det vet ju alla). Im morgen gruppövning! Gott.

Dalabacke


Jag har snott den här bilden från Ola, som så fint har bloggat om de backintervaller vi ägnade oss åt igår i vad som eventuellt(?) kan vara Örebrotraktens enda ickeplatt, om ni klickar HÄR.

Alltså behöver jag inte skriva så mycket om det själv. Göttigt med en äkta dalabacke, på det där plågsamma men ändå trivsamma sättet. Trevlig kille, trevligt väder, allt fine & dandy på det hela taget.
Älskar fortfarande att cykla.

Tyvärr lyckades jag med den intressanta bedriften att ha av en eker på vägen hem. Jag trodde knappt att sådant var möjligt sålänge man håller sig på asfalt? Men uppenbarligen. In i hjul och kasett och kedja och gud vet allt, så jag ska väl ta hojen och bege mig iväg för att premiärbonda lite med min lokale cykelhandlare idag och få lite hjälp med att reda ut den saken.


(Jag har ju börjat skolan också, det verkar värt men är lite svårt att uttala sig om än så länge. Vi är vansinnigt många som läser A-kursen i alla fall och vår huvudlärare verkar himla sympatisk och trevlig, så det blir nog bra det med).