Jag har fått lite cyklat också, tro inget annat. Senast ikväll befann jag mig med Ola och en kille som hette Tomas som tydligen är någon form av multisportstjärna (jag tränar ju som ni vet av någon anledning bara med folk som är waaaaayyyy över min kapacitet, det är kul) på samma backintervallvarv som förra veckan.
Det gick nog långsammare än sist, jag slarvar lite med tidtagning och sånt så jag är inte säker, men om man ska gå efter den där berömda känslan så kändes det ändå mycket bättre. Jämnare liksom, plus att jag börjar vänja mig vid att det går långsammare uppför (d'uh, really?) och kan försöka låta bli att bli så förbannat stressad av det att jag vill toktrycka på för att sedan stupa efter 50 meter.
Plus att jag tog mig över bäcken på vägen ner som jag inte lyckades med något av varven sist!! En seger i det lilla!
Lade mig ner bland stenarna en gång på vägen hem, samt fegade ur i en brant nerförsbacke för att hålla fast vid min nybörjarstatus, men på det stora hela ändå bra. Snart vågar jag påstå att jag kan slappna av trots rötter och stenar. Det ni, är stort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar