Jag fick mig ännu ett pass med backintervaller idag, med samma sällskap, på nästan samma ställe, men med annan sorts cykel. En brant och låång himla grusbacke var det, påminde lite om norlingsbergsbacken (vad hände med plattheten?) vilket naturligtvis var vidrigt, men sen fick man köra ner lika länge på stig, så det växlade fint mellan död och roligheter och jag fick mig lite välbehövlig teknikträning. Passade på att lägga omkull mig själv i en buske första varvet för att avdramatisera det hela, men sedan gick det som smort.
Ola körde fyra varv, jag var svag och långsam och har ju ingen tävling att nöta inför så jag nöjde mig med tre, plus att jag misstänkte att den lömske karln hade mer backar i rockärmen, och där fick jag såklart rätt. Efter den sista backen fick jag dock kaffe och kaka uppe i Kilsbergen, och då är det ju liksom värt det.
Rullade hemåt sen, med ett avbrott för ännu en kullerbytta över styret för min del, och hämtade ut nyekrade racern hos cykelhandlaren. Allt som allt tog det fyra timmar, så det där med att intervallpass ska vara tidseffektivt kan ni ju stryka från och med nu.
Nu har ju jag i och för sig inga tider att passa, och med så hög grad av värdhet och trevlighet är det ju faktiskt så att längre är bättre. Därför gör jag om det imorgon bitti.
2 kommentarer:
kortare, kortare. piano, piano. ola är snäll men en lömsk fan./stef
men det är så långt till allting här! inte som på lugnet.
Skicka en kommentar