onsdag 30 september 2009

Makten

Jag vaknade sjuk. Det kanske kan förklara min enorma svaghet igår.

Men det var inte det jag skulle prata om, utan istället det här med framtoning.
Jag har på senaste tiden diskuterat rätt mycket kring det där med intryck och persona och hur man uppfattas av olika personer osv, dels eftersom det ju av förklarliga skäl ingår i och är en ganska stor del av min utbildning och dels för att det av olika anledningar har kommit på tal i andra sammanhang också. Det intressanta med det är att det så ofta är en helt annan bild än den man själv tror.

Till exempel har det visat sig att jag generellt uppfattas som dels hemskt flirtig och flickig (wtf?) och dels som hemskt högstatus och auktoritär. Det är kanske de två sidor jag själv skulle satt upp som MINST dominerande i mitt uttryck om jag skulle beskriva mig själv, vilket är rätt intressant när man sätter det i ett vidare perspektiv och kan använda det i sin relation till andra. Ännu mer intressant blir det när man får verktygen att kunna analysera varför uppfattningen är som den är, för att sedan kunna öva på att mixtra med det där och se vad som händer. Det är mäktigt.


Nu ska jag käka ipren så jag blir frisk nog att ta mig in till stan för att köpa nya däck. Vet fortfarande inte vad jag ska ha för något, så det lär ju bli ett velande evighetsprojekt kan jag tänka.

2 kommentarer:

Johan Fintling sa...

"flirtig, flickig, hemskt högstatus och auktoritär" Fy fan, spot on ju! ;)

Lisa sa...

eller hur! eeeeeller inte nej. det är ju det som är det intressanta i kråksången.