fredag 4 november 2011

Tack & adjö bloggen

Nej, nu inser vi fakta, här blir det ju verkligen inga barn gjorda så från och med nu hittar ni mig enbart på

KADENS.SE

eller på min

TWITTER

Där är det å andra sidan desto mer livat.

tisdag 11 oktober 2011

Höstslött

Jaha, här händer det ju inte så mycket så det stör? Jag skulle kunna skylla det på så mycket, men det är väl som alla fattar mest det här med att jag får skriva av mig lite på kadens, plus att det tävlas och has hela helgerna, plus att jag åker fram och tillbaka till uppsala i veckorna, och däremellan försöker upprätthålla någon form av anständig nivå på 1.min uppenbarelse, 2. mitt hem, 3. min träning, 4. mitt sociala liv, 5. min sömn och allt sånt där annat och det här med att dygnet trots allt inte har fler än 24 timmar vilket gör att jag förstås ligger back på alla fronter. Hårt liv. Nu ska jag kränga däck på hjul, har fått veta att man ska. Räknar med tårar.

torsdag 6 oktober 2011

Skjut mig

men vad i HELVETE SJ, vad är ert jävla problem?!?!? Skulle kunna skjuta någon. Är väl en timme sen. Inga som helst konstigheter. Har väl stått still i Sala i en miljard år utan någon som helst upplysning om varför eller hur länge eller något annat heller för den delen. SJ ba "vi är tyvärr lite sena", och man ba "ok, oooooook" och en gång är ingen gång osv men vad HÅLLER DE PÅ MED?? Jag har hittills, av fyra resor i veckan under hösten, varit i tid en (1!!!!!!!) gång. EN=!?!? Vad är grejen? Försöker de på hustrumisshandlarvis få en så nerkörd i skorna genom att vara konstant värdelösa så man tillslut ska ge upp och acceptera sitt öde bara eftersom man inte förtjänar annat än ett evigt cirkulerande i försenade vagnar? SJ, är det så? Ska jag se ert slösande av min tid som någon slags uppercutmetafor? Åååhhh. Exakt vad är affärsidén? Att på riktigt förkroppsliga all världens värdelöshet? Det kan ju helt uppenbart inte vara att ta människor från plats A till plats B i alla fall eftersom det ALDRIG NÅGONSIN SEDAN 1856 HAR SKETT. Alltså. Alltså? Alltså! Orkar ej. Har sovit fyra timmar. Är hungrig. Är förbannad. ÄR SEN?!?!?!!!!

onsdag 28 september 2011

En pudel

Ni vet den här leken(?) man gör när man ska bestämma vad man skulle välja av en viss sak om man bara fick ha den enda sedan i resten av sitt liv? Typ vad skulle du välja för klädesplagg om du bara fick ha på dig det enda i resten av ditt liv, osv. I min ungdoms glada dagar höll vi av någon anledning ganska ofta på sådär när det gällde mat. Kanske för att jag kände rätt många veganer och andra med redan begränsade matvanor som liksom fick ämnet att kännas aktuellt, jag vet inte. Hur som. Reglerna utvecklades ju med tiden till att bli rätt specifika. Man får tex räkna med att man får ha salt & peppar och lite basickryddor, men inte typ, tillbehör. Och.Så.Vidare.

Slutsatsen blev i alla fall alltid att potatis skulle vara det optimala livsmedlet att välja. Det kom i och för sig alltid nån himla besserwisser som ba "amen hallå, hörni, om man väljer ÄGG, då får man faktiskt i sig allt man behöver utom c-vitamin...!!!", men som totalt hade missat tanken på hur vidrigt det skulle vara redan efter en halv dag enkom fylld av ägg. Potatis däremot. Teh shixznit.

Nu är jag hur som helst beredd att revidera den där EFTER ÅRATAL av grubblande framkomna slutsatsen, för om jag bara fick äta en grej så skulle det ju vara det här:


Lunchinlägg

Läser Christine de Pizan. I studiesyfte förstås. Det är lite som att läsa en medeltida Cosmopolitan. Eller kanske typ, en medeltida version av Afotnbladets Eva Rusz, förutom då att kvällstidningarnas frågespalter fortfarande är medeltida, så det är väl inte en så bra jämförelse ändå. Hur som helst. Det här alltså:

"Antag att mannen, som kan tillhöra vilken samhällsklass som helst, beter sig motbjudande och våldsamt mot sin hustru och inte visar henne någon kärlek eller inleder en kärleksaffär med en annan kvinna. Om hustrun inte kan ställa allt till rätta, måste hon stå ut med detta, hyckla och på ett klokt sätt låtsas att hon inte lagt märke till det och att hon faktiskt inte känner till det. Som en förståndig kvinna tänker hon: "Om han gör livet surt för dig och du grälar på honom, har du ingenting att vinna utan spjärnar bara mot udden. Han kanske överger dig och då kommer folk att skratta åt dig ännu mer och dra skam och vanära över dig, och det kanske skulle bli ännu värre för dig. Du måste leva och dö med honom hurdan han än är."
Efter att ha gjort dessa reflektioner bör den kloka damen anstränga sig för att behålla hans intresse genom att vara behaglig och vänlig, och om hon tror att det vore bättre att tala med honom, skall hon milt och taktfullt bringa saken på tal, när de är ensamma tillsammans. Än kan hon förmana honom av tillgivenhet, än vädja till den misskund som han bör visa henne, och än genom ett leende vilja verka göra saken till ett skämt."

Härliga tider!

Annars kan man förstås säga det som min argaste favvistjej istället:



Utöver det, NYTT PÅ KADENS, förstås. Som vanligt. Som hela tiden. Men ni håller väl koll?

lördag 24 september 2011

Håll ut! Håll ut!

Nytt på Kadens igen! Läs läs läs!

Har ni tålamod med mig? Jag vet ju att det, vilken dag som helst (tex gissningsvis den dag jag säger att jag lägger ner det här nu), kommer komma ett helt vansinnigt sug efter att härja i den här fina gamla bloggen också. Jag har liksom inte hjärta att slita mig! Samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera två stycken? Hur ska jag fördela? Vad ska jag ha vart? Vem kommer fortfarande läsa den här? Ååååhhh.

Och då är jag ändå inte typen som lider av separationsångest. Jag har ju flertalet gånger slängt så gott som hela mitt bohag helt utan sentimentalitet eller tramsig ovilja till frånslit. Jag älskar att slänga! Älskar att radera! Har delete:at åtskilliga ÅR av livs- och blogghistorik förr, så jag borde väl kunna hantera.

Jaja, det kommer väl falla på plats det där med.
Så länge: bear with osv. Och som plåster på såren bjuckar jag på min bästa låt på det gamla goda kärlekstemat:


torsdag 22 september 2011

Lisa - nu på kadens.se

FY fan, lyllos er! Nu dubbelt så mycket Lisa, för nu bloggar jag även på kadens.se.


HÄR hittar ni den bloggen. Jag tror vi behåller den här också för framtida tramsande, så byt inte ut era länkar, men lägg gärna till även den andra i era listor!

onsdag 21 september 2011

Mer VM, falusorten förstås.

Bilder stulna från Oscar, Öijer & Adam.

Hörni, känner ni inte lite att ni nog ändå måste flytta hit ni också när ni får se bilder som de här?


Före start! Så mycket snabbt samlat på så liten yta. Det är helt sjukt. Jens är reservtävlingschef plus har mästarskoöverdrag så han får tydligen starta en halv cykel framför? Oscar fick å sin sida starta några meter än mer framför. Det är mycket med de där handikappen. Borde inte jag som tjej få starta typ ett varv framför? Jag ska lägga fram det som förslag nästa gång.



Clash of the t(h)i(n)tans? 
Efter 3*2 varv får man cykla hem. Och enda anledningen till att man vill det är ju för att man vet att man får göra om det redan om en vecka, om man vill ha sällskap, och vilken dag som helst om man klarar sig utan. Jag gör förstås inte...



...för allt jag vill är väl bara att få cykelumgås lite? Här står jag väl kanske och håller någon trevlig föreläsning för Adam om hur ostumma ben jag kommer ha under alla varv. Han i sin tur responderar väl med en utförlig beskrivning av exakt hur stumma han kommer ha. Det är ett av våra favoritsamtalsämnen.

(Men det här bildformatet hörni? Vi kan ju inte ha det såhär? Jag ska ta tag i det vilken dag som helst, jag lovar.)

Onsdags-VM!


Superkul! Onsdags-VM! Tillika mitt första riktiga träningspass på ungefär en månad. Superform, således. Eller om det var det som det inte var? Har väl hört att det här med icke-träning inte är det recept man brukar rekommendera för förbättrad prestation. Å andra sidan, vem bryr sig när man får göra något så roligt som att cykla cross?

Tekniken lämnar som vanligt en del övrigt att önska, men det är ju kul att ha förbättringspotential också. Vi var ändå hela 25 pers idag, så oavsett hur sopig man vill vara i kurvorna så finns det i alla fall någon bakom att köra med sen och då blir det ju kul ändå.

Återkommer väl på temat när mästerbloggarna börjat häva foton det går att stjäla (den här ovan är från Stefan), men nu ska jag först till affären och KÖPA SAKER, eftersom idag inte bara är Onsdags-VM-dag utan även den första dagen sedan april som det klirrar in på mitt arma konto. Festlig dag, på min ära.

tisdag 20 september 2011

nödtorft

Herregud, jag har inget internet hemma? Katastrofen?! Nu är jag i Uppsala idag ändå, but still.
Försov mig dessutom imorse och vaknade en halvtimme för sent. Det går bra nu.

Fast det gör det faktiskt! Jag ska berätta. Sen.

Nu ska jag istället berätta om den här löprundan jag tog igår, eftersom jag inte vill vara sämre än alla andra cyklister som nu såhär års är ute och visar upp sina dåliga ursäkter till obefintligt löpsteg. Och det var precis vad jag gjorde. Harvade väl en 6-7 km och laddade upp för att vakna som en stelopererad idag. Klev till min besvikelse upp precis lika fräsch som vanligt. Jaha. Har däremot träningsvärk i armarna sen det där mtbandet i söndags så vi kan väl enas om att det inte finns någon logik i världen?

söndag 18 september 2011

citybike


Men jag är väl som sagt i Stötchhölm, as we say in Dalarna. Hänger runt lite och gör lite olika saker. Jag har till exempel varit i Hellas och tagit mig en svängom på skogshoj med Kalle och Danne. Eller, för att vara mer exakt - Kalle har cyklat, Daniel har cyklat med ena benet och jag har väl typ promenerat med cykel. Fint ändå förstås, alla sätt är bra sätt. Men imorgon kommer jag hem igen, någon måtta får det ju finnas.

lördag 17 september 2011

Falun - Stockholm, via Sågmyra


Såhär glad var jag tydligen över att få cykla crossdistans idag, när Adam drog fram kameran vid samlingen i morse! Vi var förhållandevis supermånga och idel lokala och utsocknes storstjärnor hade dykt upp. De har väl hört ryktena om de här optipassen kan man väl tänka sig. Vi tog förra lördagens bästerunda i repris, över Källviken, Runnleden, C&F grand prix-banan över Smedsbo och Valsan-sjöarna till Sågmyra och sedan banvallen till Grycksbo, över Haghed och Österå och hem, komplett med solsken och fika på Lager 157.

Nu ska jag till Stockholm! Ska väl som vanligt hänga med citymän och dessutom cykla lite i hellas med Kalle. Lär väl bli helfint det med kan man ju misstänka.

fredag 16 september 2011

Teknikens under

Vi slog väl till med en kalascykelträff idag, jag och jeppe77 och darvellmange och stockholms-tobbe, när det nu var solsken och ledig dag. Ba reunitade hela team kalas gamla stab av olika sorters årgångscyklar och lät dom precis som på gamla tider gosa ihop lite ut mot Carl Larssongården. Vi är ju nämligen inte bara spänstiga och sportiga och friska och rosenkindade här i cyklingens huvudstad, vi värnar även om vår lokala kulturhistoria och gynnar vid varje möjligt tillfälle dalapatriotismen med våra fikapengar.

Det var, som vår lokale nyhetschef CeejayB skulle sagt: "riesling-fiiiiiiint". Förutom när det skulle cyklas nån jävla stig då. Hatar väl att cykla stig med cross? Såhär gick det till:

Jag: Vad ska vi ta för väg hem?

Mange: Jag vet en, över berget!

Jag: Är den fin?

Mange: Ja det är grusväg och över ett berg, det är fint!

Jag: Det är väl ingen jävla stig bara?

Mange: Nejnej, det är grusväg!

(STIGCYKLING)

Mange: Men det där stigpartiet Lisa, där trivdes väl du!

Jag ba, hade väl kunnat svara, om det inte var för att jag var fem km bakom och inte kunde höra frågan ens eftersom DET HÄR MED ATT CYKLA SKOG MED CX?!

Nej okej, skoja. Det var fint faktiskt! Roligt med nya vägar och bara en pytteliten stigbit, och jag tycker ju det är rätt kul förutom att jag är så episkt dålig och långsam. Fin tur! Fina killar! Fint liv!

torsdag 15 september 2011

-1

Ok, inser att det här nedan kan vara en humörmässig hyperkompensation för det väl ändå aningen suboptimala faktumet att jag sov uppskattningsvis endast 2-3 timmar totalt i natt, och i så fall kan ni ju förvänta er ett rätt smaskigt bakslag när tröttheten kommer ikapp mig om några timmar eller tjugo minuter eller framåt kvällen eller NÄR DET NU BLIR?! MAN VET INTE?! Så oerhört spännande. PEPPA HÖRNI, det kommer väl förmodligen gråtas blod och hämtas snaror och tuggas sågspån som om apokalypsen stod för dörren! Fest!

+1

Happy torsdag bloggloverz! Hur mår ni? Jag mår förjävla bra, vaknade väl utan halsont i morse och vi vet väl alla vad DET innebär?!

Utöver det: torsdagsdebatt i Uppsala!

Utöver det: racerbil istället för tåg till ovan nämnda aktivitet i morse!

Utöver det: tidiga tåget hem!

Utöver det: intelligent och duktig!

Utöver det: cykelcross!

Utöver det: folk!

Utöver det: livet!

Utöver det: resten!




onsdag 14 september 2011

Lite grinande

Men ska vi vara ärliga med varandra nu hörni, det börjar väl bli aningen tröttsamt det här med att inte vara frisk? Jag var så säker på att få vakna som en lärka i morse, men sen slog jag ändå upp mina icke-blå med rakblad i halsen. Deppigt.
Jag är så pigg i kroppen! Klarar inte av allt det här stillasittandet! Allt jag vill är ju att få cykla i sand och lera och kuta lite stig, det är väl inte så mycket begärt?

Igår ställde jag definitivt in helgens planerade tävlande i alla fall, att under två veckor varit sjuk och enbart ha kört ett lugnt distanspass känns väl inte som att det ger några pangpang-ben precis, så det fick vara. Att tvingas avböja den här veckans Onsdags-VM känns däremot nästan tråkigare. Kanske att jag svänger förbi ändå för att gråta lite blod och rub it in ordentligt i den här masochistiska själen of mine.

Tycker så vansinnigt synd om mig själv! Kommer skjuta mig om jag inte är frisk innan åtminstone helgen.


tisdag 13 september 2011

Även:

Fast!

Prisa gudarna, etc. Mitt föreläsningsnärvarande karmabacklashade i både en pepparpeppar mirakulöst hel dator igen OCH så Boltsnabba sprintben att jag hann med tidiga tåget hem! Optidagarna är väl tillbaka i all sin glory, kan man väl tänka, så come share this golden age with me in my single room apartment!
Inte för att jag egentligen behövde hinna hem i tid, eftersom jag ju nu inte ska träna och det, men ändå, det handlar ju som i alla andra sammanhang mest om principen.

Spasbound

En soft grej: det här med att musplattan till min lilla gulliga dator verkar ha kapitulerat helt inför vad det nu är som kan vara orsaken till att den lever sitt helt egna liv. Här hackas det och hoppas tvärs över skärmen och klickas ofrivilligt på alla möjliga saker bortom min kontroll. Ser så mycket fram emot alla ickevalda friendrequests och gillanden på facebook det här kommer resultera i...


En soft grej till: är väl typ frisk. Frisk-ish, åtminstone. Ska kanske inte träna idag eftersom jag väl lär mig min läxa, men kanske att jag kan köra onsdags-vm imorgon om jag har tur? Kommer ju bli succé efter dryga två veckor av icketräning.

Men det här med datorn? Blir fan tokig? Vad är felet?

måndag 12 september 2011

the trying game

M, ni vet, det kanske var att ta i med alla de där livsnjutartimmarna för en stackars liten flickekropp som inte var helt frisk (men ändå! så himla värt det!). Jag vaknade igår med dödssjukan från helvetet, och så även idag. Horisontalläge och feber och ynkliga tårar och 7th heaven på dagteve. Det är inte lätt.

Idag var jag ändå tvungen att ta mig upp och ut för att lämna tillbaka bilen till min mor och det där med att duscha och se solen och KLAPPA MINA HUNDAR var väl som vanligt ett segerrecept, för nu har jag både ätit lunch (piccata!) och druckit kaffe och konverserat en handfull människor och tänkt några enstaka tankar som var mer än halvfärdiga (vilket också är anledningen till oblogg, det längsta jag har kommit innan jag somnat är halvfärdiga emoinlägg baserade på sorgliga låtar om typ alltings förgänglighet och själens obotliga ensamhet och ni vet, annat peppigt och piggt).

Hoppas vara frisk i morgon i alla fall så jag kan åka till Uppsala, orkar inte stressen i att komma efter och orkar inte sätta min debattkompanjon i klistret.

lördag 10 september 2011

Den Stora Optidagen

Jag vet inte om ni var medvetna om vad det var för dag ni vaknade upp till imorse, men jag kan annars meddela er om att det, JUST DET!, var: Den Stora Optidagen! Jag och Jeppe har väntat på och pratat om den här dagen nästan varenda pass under hela augusti och inte riktigt vetat när den skulle infalla, och så ba var det helt otippat idag som det smällde till som en blixt från klar himmel?! Eller egentligen tvärtom, som en klar himmel i dimman typ eftersom det varit två så värdelösa dagar innan.

(Den Stora Optidagen = årets första riktiga höstdag med kall och klar luft, höstlöv, strålande sol & blå himmel och crossig bästcykeltur i allt det där optimala.)

Optidagen började med att jag efter gårdagens optitillställning vaknade en timme tidigare än väntat av sms - något som ju alltid är superopti. Eftersom jag var superpigg (opti!) och inte sjukare (opti!) så gick jag såklart upp och kunde äta frukost och ha mig utan att behöva stressa (opti!) och ändå vara klar för träning vid nio, vilket alla vet är den mest optimala tiden att ge sig ut på.
Upptäckte precis när jag skulle bege mig att jag hade en söndergängad skruv i sadelklämman när jag skulle ställa in Nilssons cross som jag lånat och det kan ju verka lite suboptimalt att inte ha någon sadel, MEN det ledde ju bara till att jag fick det fantastiska nöjet att åka ner och morgongosa med Dallas & Landis på affär'n innan öppning, och är det något jag gillar så är det väl ändå det! Således - trasig skruv = opti!

Efter det finbesöket följde ju optidagens huvudrätt, dvs några optitimmar med snabbcross och superpigga sprättisben som innehöll precis allting jag gillar - Jeppe & Borre, hårdpackad grusväg och gammal banvall, ovan nämnda strålande sol och klara luft, höstkläder, djur med päls, fika, ett evigt tramsande och en avslutning med omotiverat långt slött solskensstekande mot husvägg. Och detta som första pass efter nästan en veckas förkylning när man ju skulle ha varit helt till sig över att till och med få cykla en halvtimme i regn och snålblåst.
Alltså, ALLTSÅ, tillfredsställelse overload, fy fan. Begär verkligen inte mycket mer av livet än Den Stora Optidagen då och då. Men att det skulle bli idag? Vem hade anat? Men guuuuud vad det var välbehövligt.

fredag 9 september 2011

Gå och lägg er


Jag är lite arg och ledsen och det där berömda emotionally spent. Ska iväg och få mig hemmafiskad röding och retroaktivt födelsedagsvin, det kan nog bli bra som motvikt.

torsdag 8 september 2011

(syn)tax error

Ok, inte för att vara sån, men vad faaan är det för fel på folk? När jag ikväll kom hem till byn och skulle cykla hem (I ÖSREGNET) från stationen så har plötsligt begåvningsreserven släppts ut på gator och torg på veckoslutspermission och det står nåt himla skelögt miffo och rastar sin hund tvärs över hela vägen, i flexikoppel såklart och alla vet ju hur bra sådana syns och särskilt när man knappt ser två meter framför sig EFTERSOM DET ÖSREGNAR.
Följden såklart: jag cyklar in i koppelfanskapet, den stackars oskyldiga hunden håller med stor sannolikhet på att dö strypdöden på kuppen, snöret trasslar in sig i exakt varenda jävla rörlig del på hela min hoj och Skarpsinnade Steven i handtagsänden står bara och glor som ett fån som om han inte kunde fatta vad som just hänt.

Jag ba "DU KAN VÄL FÖR FAAAAN INTE HA HUNDEN ÖVER HELA CYKELBANAN?!!?!" i sann överreaktionsanda (det ösregnade! jag gick upp fem imorse! hade inte fått nån lunch!), och fick till svar detta : "....   .. .....". Ba ok. Ok. Ok. Insåg ju att jag var tvungen att vara min egen hattkarl osv, så jag klev väl av (I ÖSREGNET) och försökte tråckla ut det där himla kopplet så 1. jag skulle få komma hem innan jag hunnit drunkna av vattenmassorna 2. hundstackarn inte skulle behöva strypas. Bad hjärntrusten tre gånger att koppla loss hunden så jag skulle kunna dra kopplet igenom hjulet där det fastnat, fick oväntat nog följande till svar: ".... hhhh .....".

BA, O.K. I ÖSREGNET. OK. OK.
Kom väl loss till slut efter en meksession av boutiquemässiga mått. Var en dränkt katt. Tänkte att man nog inte får skälla ut folk som förmodligen inte har alla getterna hemma, så jag nöjde mig med en talande tystnad och den argaste blick jag kunde frammana innan jag försökte göra en stormande sorti. Förmodligen helt i tomme eftersom 1. folk som är korkade med stor sannolikhet inte fattar sånt konceptuellt som en talande tystnad, 2. det är svårt att ge talande blickar när man står under niagarafallen, 3. det är om möjligen än svårare att "storma iväg" på ett damcykelhärke på en miljard kilo utan luft i däcken men packad med dubbla väskor.


Jag vet

...vad kan väl i det privata livet skänka större behag eller bättre vittna om bildning än förmågan att konversera på ett elegant och på alla områden välinformerat sätt? För på just den punkten har vi vårt allra främsta företräde framför djur, att vi samtalar med varandra och klär våra tankar i ord. Vem kan därför låta bli att med rätta förundra sig över den saken och vinnlägga sig om att överträffa människor på just den punkt, där människor som mest överträffar djuren?

art brut

Sitter på tåget och googlar Freud. Ser ju inga konstigheter med den saken och pur studierelevans förstås men skäms förstås lite och försöker vinkla min dator så inte mina medresenärer ska se. Borde väl egentligen skriva ihop den här sammanfattningen av en artikel jag ska kunna redovisa om en och en halv timme. Jag har den stora lyckan att ha den tilldelad mig ihop med klassens enda lingvist. ASSÅÅ, näst mest imponerande expertis efter fysikers -> lingvisternas. Dör lite inombords, känner mig så okunnig. Liksom jaha, det var DET ni ägnade er åt när jag spenderade år med whine & wine och att måla över olika saker i hjorthagen, makes sense. *tar till vara på tiden* Tack gud för att man ändå är uppväxt med ett någotsånär bildat språk så man i alla fall kan fejka om det skulle behövas och den sidan läggs till.

Fortfarande förkyld, hoppas kunna cykla snart. Har lånat en kalascross och vill ju få testa, inte vara inomhus och odla fetma och gamnacke.

onsdag 7 september 2011

Sjuk tjej och sömnig kille spenderar eftermiddag i soffan:



A little intellectual, a lot of ferocious.

Ok, den här låten, shit. Shiiiiiiiiittttttttt.



Herregud så bra. Jag vill gifta mig och föda hennes barn osv osv osv.

En till:




Och när vi ändå är inne på ämnet: Wiz Khalifa, går det att komma undan med det här med att vilja tro att han är en fin kille innerst inne osv eller har han varit otrevlig på riktigt? Jag har ju inte så mycket koll på alla de där killmusikerna eftersom bleh, osv, men jag vill så gärna ha en positiv bild här!
Anledningar:
1. Namnet! Wiz Khalifa är förmodligen ett av de bästa namnen NÅ-GON-SIN
2. På allvar, det gulligaste som gått i ett par skor (bevis 1, bevis 2, bevis 3)

elitexil

Man vet ju att man är i ett annat kulturellt klimat när de idrottsrelaterade samtal ens klasskompisar för inte längre handlar om typ träningsplaneringar och placeringar på nationella mästerskap, utan om socialistiska fotbollscuper (vad ÄR det ens?!?!) i stockholmsförorter.

Även, i och för sig, när ens klasskompisar fattar att man har adoreable skoluniformsoutfit och inte bara tror att det är stödstrumpor man matchat sin plisserade lilla kjol med.

Uppsidor och nersidor.

måndag 5 september 2011

242

En annan grej, när vi ändå är inne på det här med kroppar. Jag har ju pratat en del om just det här med folk på senaste tiden, fast inte här på bloggen utan i det här man brukar referera till som verkliga livet. Alltså hur man förhåller sig, och vilken skillnad det blev för mig när jag lärde mig att faktiskt förhålla mig till min egen som ett verktyg för mig att utnyttja och inte som ett separat objekt jag måste dras med och som är upp till andra att godkänna eller inte. Jag har förstås prestationsidrotten att tacka för det (och lite kanske det här åldrandet med tillhörande klokhet och insikt). Ska man kunna nå en förbättring prestationsmässigt måste man ju förr eller senare samarbeta med sin kropp, och hat och samarbete funkar inte tillsammans i längden. Man börjar gilla. Plus att den får ett annat egenvärde och ett syfte vilket ju gör att kriterierna för awesomeness blir helt andra och mer konkreta. Jag önskar alla fick uppleva det. Så himla härligt att ha förmånen att tycka att det egna är fab och superfint.

Just idag är den förstås ingen hit dock, jag ligger på soffan och är febrig och glansögd och tycker lite synd om mig själv. Ingen annan gör? Tvättar och ska sova så jag kan göra om det här med att gå upp fem och åka tåg och det. Imorgon är det min antikaspråkfavvisföreläsare!

synd om

alltså jag är så sjuk. stackars stackars stackars mig. har inte varit förkyld sen dackefejden så jag hade glömt bort hur miserabel man känner sig. kommer jag vara frisk tills imorgon tror ni? hoppas. jag har saker att göra, sträckor att cykla, texter att läsa och folk att träffa.

som kompensation: sjukt juicy tonårsdramatik på tåget idag!

Ett litet tillägg

Som ett tillägg: det absolut mest provocerande i sånt som det nedan tycker jag är det här gamla vanliga att killar som de där #isg-snubbarna per automatik får någon slags gloria och stämplas som "Fina Killar" för att de typ, egentligen inte har gjort någonting överhuvudtaget som främjar någonting värt att främja trots att de själva ser sig som gudasända kvinnolovers som ba älskar den "Naturliga Tjejen(tm)". Går med fördel att jämföra med killar som så ofta vänligt och bestämt vill tala om för mig hur jag som tjej tex bör förhålla mig i andra genusrelaterade frågor för att vara politiskt korrekt och supporta min egen typ, "kamp"? Har mött uppskattningsvis en miljard sådana politiskt korrekta och  feministiskt nyväckta unga män och har väl uppskattningsvis ca en miljard gånger även på tjejigt vis låtit dom hålla låda i tusen jävla år om sånt nonsens som hur mina åsikter om min egen könsroll är fel eftersom deras genusvetenskap A-baserade analys inte stämmer överens med den.

Ps. Älskar både män och kvinnor, bara inte de som är dumma i huvudet. Så vi är på det klara med den saken.

Måndagsupprörd

Okej Internet, hej! Den här jävla nätdebatten (fortsätter väl i all evighet på olika forum och på twitter men orkar ni rota mer får ni leta själva) #ingasmalagussar? Det är ju av precis såna här anledningar det är så soft och fint att bo på landet, man kan i ganska stor utsträckning undvika för ingen läser liksom nöjesguiden osv. Kortfattat handlar det i alla fall om att några killar i hiphopsvängen kört igång med att tala om att det minsann inte ska finnas några smala brudar på lite av varierande grad sexistiska och otrevliga sätt, och sen har några mediebrudar gått bananas på temat eftersom de inte är överens och dels anser att det är manssolidariskt och bara ytterligare ett sätt att springa patriarkatets tjänster att gå med på ingasmalagussar-grejen och de dels anser att det är lika illa att typ hate on it eftersom det ändå är något slags motbild till den gamla standardprojektionen av hur vi förväntas hålla våra kroppar. Förstås oerhört tröttsamt, det hela.

Grejen är förstås, som vanligt, att alla de där tjejerna har sina poänger och det går såklart att motivera och förstå alla sidor MEN HALLÅ FÖR HELVETE, grundproblemet är väl ändå det här med att killar tar sig rätten att sätta en massa standards åt det ena eller det andra hållet och allt ni kan komma på är att uppröras över att ANDRA TJEJER gör den ena eller andra analysen på temat och sedan debattera mot varandra för att ni anser andra kvinnor göra felaktiga sådana? Come jävla again? Ni springer väl samma jävla strukturers ärende allihopa fast bara på olika banor? Jag blir så jävla less.

Och jag tänker inte ens ta någon sida i den här "debatten" eftersom alla är dumma i huvudet (och alltså ja, jag inser ju glashuset jag kastar i här när jag också hatar på tjejerna nu och jag fattar ju att det är svinsvårt att inte gå i den här fällan precis som allting annat som går så mycket djupare än det i första hand kanske kan verka som, och jag fattar verkligen det här med att man blir arg på andra tjejer för det känns ju ofta som ett sånt svek när man inser att de som borde vilja dra åt samma håll tydligen inte gör det, men det finns en större bild här och kan vi kanske försöka se den?) men liksom, inser ni att ni upplåter ca huir mycket jävla tanke- och medietid och -utrymme till något typ en handfull killar dragit igång? Alla ba "buhu det är så jobbigt jag måste hela tiden förhålla mig till min kropp och vad män anser om den osv osv osv" men liksom, det är ju inte så att det är något som direkt missgynnas av att ni alla ska skriva spaltmeter om just kvinnokroppen och hur förhållandet till densamma bäst/sämst/giltigt ska analyseras av andra brudar. Kan någon tack istället typ fokusera på det här med grundproblemet? (tips: det är inte att lite olika tjejer har olika åsikter om en killes åsikt) (kan någon snälla se det skeva?!)

söndag 4 september 2011

Back for good

Det här med att bjudas på hemlagad mat och sova i min brors nya fina lägenhet innan tävling - en hit! Det här med att cykla halva Bockstensturen på enbart lillklinga - not so much.
Ändå kul förstås, fina skogar där nere och kul med lera och FÖR ATT INTE TALA OM allt det här trevliga och sociala runtomkring långloppen. Alla att hälsa på, alla som hejar längs banan, alla bekanta osv osv.

Avslutade alltså LL-cupen med en tredjeplats i loppet och en fjärdeplats i totalen. Gick i mål, lersanerade mig själv, prisutdelades, gjorde en symbolisk avspolning av cykeln och kastade mig i bilen. Släppte i Göteborg av min bror och Smockan som agerat föredömlig langningsstab och körde hela vägen hem direkt efter. Det är väl kanske inte superoptimalt att efter tävling köra bil sex timmar i sträck, ensam. I mörkret. Men det gick ju bra.

Ändå skönt att komma hem och återgå till rutinerna idag, och ni vet ju alla redan vad det innebär men jag vet ju också att ni inte får nog av foton på skiten:


Bockstenstur och Långloppscuptotal


fredag 2 september 2011

;(

De som figurerade i min dröm inatt:

- eminem
- annikas mamma
- min grannhund
- rytz
- två snickare
- min hundraåriga granntant

Det låter ju som att det skulle ha kunnat varit hur trevligt som helst? Men det var det inte. Alla skulle ha ihjäl mig?!

torsdag 1 september 2011

Snabb och smart

Alltså hade en så sjukt briljant tanke idag på förmiddagen. Kommer ihåg att jag ba "JA JÄVLAR!!!", klappade min egen mentala axel halvt ur led och kände den där animerade glödlampan tändas ovanför huvudet. Tråkigt nog har det här med att gå upp innan ottan när man inte är van gjort att jag resten av dagen har haft ungefär lika mycket tryck i hjärnan som jag hade i både huvud och ben här:

... och därför är den där tankegången givetvis spårlöst försvunnen för länge sedan. Kan inte med ord beskriva hur irriterande det är. Alltså kan verkligen bokstavligt talat inte, eftersom att ens hitta ord till det här gnällandet om att inte kunna ordfinna är som att paddla motströms uppför ett vattenfall av sirap. Är det ok att resten av kvällen ligga raklång i sängen och glo på "komedi" och odla smstumme bara? Jag tänker nämligen.

Det här vattnet att hämta

Imorse var tåget försenat 45 minuter igen. Helfestligt. Nu var jag i och för sig ute en timme för tidigt eftersom SJ's obegripliga prissättningar gjorde att det skulle kostat tre gånger så mycket att ta det andra tåget, så det gjorde mig ingenting. Egentligen var det väl bra eftersom jag nu kommer få pengar tillbaka via den här restidsgarantin de har infört för att råda bot på folks missnöje över försenade tåg.
Rätt bra grej ändå även om den är lite snål för att riktigt fylla sitt syfte. En annan idé skulle ju förstås kunna vara att börja se till att tågen kommer i tid, men jag antar att de kanske gillar det där med att gå över ån?

Man blir ju hemskt fin av att gå upp såhär tidigt i alla fall, främst eftersom man får sjukt mycket gjort de där timmarna mellan typ 5 och 9 eftersom dels ingen är vaken och igång än och dels ingenting händer på det här låtsat ständigt aktiva internet, dvs inte en distraktion att finna hur mycket och enträget man än letar efter en. Idag hann jag tex enkom därför läsa tre artiklar och en halva Platon redan innan ni andra ätit frukost. Värt.
På minussidan vill man å andra sidan äta lunch halv tio och gå och lägga sig vid 18, men you win some you lose some, antar jag.

Imorgon ska jag åka till Götelaborg! Köra storaudin, ordvitsa, käka fesk, vara go och gla som en himla kexchokla och träffa min storebror. På lördag ska jag väl cykla svinlångt i Varberg, jag blir trött bara av att tänka på det. Ses vi där eller? Hoppas!

tisdag 30 augusti 2011

Äntligen!


Tröttben men bästissällskap och godispaus i Svärdsjö!

Känslococktailen

Ok, ok, OK. Förutom det här med att SJ var över en halvtimme sena imorse (inte ok någonsin, men ännu mindre på tågen som avgår före sju på morgnarna...) på grund av någon oklar väderbaserad spårproblematik (en vild gissning är väl att det låg nåt lövjävel på spåret utanför Borlänge eller att tåg inte kan åka på morgondaggig väta eller typ att det var LUFT i luften vilket väl säkert inte fungerar ihop med det som alla vet superkänsliga materialet i tågräls) och jag därför blev tvungen att ta en jävla TAXI till universitetet för att hinna till min registrering vilket i sin tur föranledde att jag när jag i sista minuten rusade på tåget hem nu utan att ha hunnit köpa biljett och insåg att jag dessutom skulle tvingas betala straffavgiften som tillkommer när man betalar sin biljett ombord på tåget komponerade ihop en facebookstatus av typen "har fått konfronteras med SJ - tummelplatsen för all sveriges samlade inkompetens" bara för att sedan MISSAS AV KONDUKTÖREN(!!!!!!) och i en plötslig what goes around comes around-attack bli tvungen att radera istället för att publicera den eftersom det ju ändå är rätt soft att åka gratis, så var det väl helfestligt att få börja skolan igen idag!

Som vanligt är det ett knippe original i den akademiska världen och således också i min superlilla insnöade klass på elva personer. Fint. Och min lärare är nån spenslig trettinåntingkille från lingvistikinstitutionen med specialisering på typ, latin (dör, DÖR), med hornbågade klotrunda glasögon och sanslöst ohipp sidbena (DÖR! DÖR!), allt kombinerat med en humor torrare än fnöske. Guuuuuud. Alltså det här med folk med nördiga intressen. Bäst.
Blev så till mig över att få lära mig saker att jag 1. antecknade (!), 2, har RENSKRIVIT mina anteckningar (!!!) och 3. har läst ikapp alla de texter jag inte hade tillgång till inför eftersom jag är efterregistrerad.

Falun - Uppsala - Falun

Åh bloggen, all den här kvalitetstiden vi kommer få tillsammans på alla dessa tågresor. Borgar för succé.

måndag 29 augusti 2011

Nytt försök

Så himla ledsamt det här med att det är höst nu, jag känner mig sjukt ofärdig med sommaren och tanken på ytterligare en vinter är ungefär lika lockande som att stoppa nåt grovkalibrigt i munnen och trycka av. Måste försöka ta mig till varmare breddgrader efter jul om det här ska vara hållbart, det finns som bekant ett vemod på vilket inte ens Daily Puppy kan råda bot.

Jag kan också upplysa er om att jag tagit fel på dag vad gäller den här kursstarten, så för alla er universitetsloverz som gått som på nålar i väntan på min uppdatering om densamma - håll ut tills imorgon. Lovar er guld och latinsk panik.

söndag 28 augusti 2011

Dagen efter

Eh, ja. Vaknade i morse efter de där tolv timmarnas sömn och kände mig ändå som om jag både druckit upp en hel bar på egen hand och sedan legat i en bastu och blivit slagen i huvudet med en hammare från det att jag somnade tills jag vaknade igen, vilket i sin tur kändes som mer knappa fem minuter än ett halvt dygn. Oförtjänt ickedrycksbakis, allltså.

Åkte förstås därför ut till det där sisyfosbygget i Sundborn för lite trädfällning. Det kändes ju inledningsvis som en måttligt briljant idé, men en dag med manligt kroppsarbete visade sig vara helt rätt medicin för att bli människa igen! Efter ett par timmar var jag återigen lärkmaterial.

Stora träd idag. Lokal traktorförare fick komma och hjälpa till med tre stycken. Apropå det här med folk som är bra på det de gör. Gud, lastade trädstam som om det aldrig gjorts annat. Vilket det väl förmodligen inte heller hade. Men ni vet.

Tumme upp! Trött och svettig tjej får kexchokladsbelöning. Har väl inte så höga krav, nöjer mig osv osv.

Imorgon tror jag att jag ska till Uppsala och registrera mig på min kurs. Lär väl kolla upp vart jag ska och så, samt exakt hur okristligt tidigt jag måste gå upp för att hinna dit. Jag gissar på 0500.


Finnmarksturen!


Jag låg ganska länge fyra igår, men blir väl ungefär kring att de här bilderna togs tvungen att släppa Josefine (som är så liten att hon knappt syns mellan mig och Göran!) som sedan tog bronset. Till slut kom jag i mål som femma.
Något som förmodligen inte gett mig en bättre placering, men ändå en bättre tid, hade varit om jag inte behövt stanna för kedjehaveri uppskattningsvis 20-30 gånger. Utan överdrift. Höll på att lägga mig ner och grina det sista tiotalet gånger, men oryx&crakeade väl osv. Sånt är ju livet och sådan är väl framförallt mountainbikesporten, och i mål var jag bara 5 min efter (en visserligen väggad in absurdum) Daniel, och de små segrarna räknas också.

Hur som, den här nya och omgjorda banan. SÅ-HIMLA-KUL! Jag tyckte ju verkligen superbra om den gamla sträckningen och var väl en av dom som var lite gnälliga över att det skulle göras om, men gud vad jag verkligen tycker att de hade lyckats! Mycket jättefin och rolig stig och ändå snålades det inte med höjdmetrarna på grusvägarna. Verkligen en av årets roligaste banor!
Jag vet inte om de lyckades med att locka fler startande men jag hoppas att det kanske annars kommer till nästa år när ryktet spridit sig.

Dessutom: stort plus för den oerhört föredömliga distansskyltningen. Varannan kilometer uppdaterades vi på hur långt vi kört, något som många andra lopp inte är så bra på.

Nåväl, jag hade bara sovit 3-4 timmar natten till tävlingen så jag var lite spak i bilen på vägen hem. Somnade direkt jag kommit innanför dörren och var väl däckad i en tolv timmar. Fint. Fortfarande trött dock, men ska nu ut på landet och bära skog.

fredag 26 augusti 2011

Det här med att vara förutseende

Jag tänker ibland att det vore smart att ha någonstans där man (jag) skriver upp alla de där briljanta idéerna man (jag) får när man (jag) tex är ute och tränar själv och hinner spendera mycket tid i sitt eget huvud och så, istället för att de bara ska glömmas bort och världen ska behöva gå miste om allt det där kluriga och smarta och roliga.

Grejen är väl dessvärre bara det att man (jag) förmodligen inte skulle fatta vad jag själv hade menat när jag skrivit ner det ändå. På den gamla datorn (vars innehåll nu är räddat!) hade jag en sån bildmapp. Den hette "blogg" och jag slängde rätt ofta in bilder där som jag hade någon superklyftig tanke till men som jag inte riktigt orkade/hann/ville utvidga just då.
Nu när jag kollar igenom det där är det ju bara ett enda stort vad fan whe?!

Kolla dom här tex, vad kan jag möjligen ha haft för clever inläggsidéer på de här?


en jätteliten tjej på en ännu mindre stol! ok.


supertokiga cykelglasögon (kan det månne ha varit något vitsigt jag tänkt här?) och en kille med sjukt mycket tandkött! ok.

mat med ögon. ok.

eh, någon slags asiatisk militärträning? ok.

en avancerad tältritning! ok!

kanye och justin i crazy privat samspråk! O-K!

ok? ok.

skeda ponnyföl! ok.

Det är liksom inte HELT klockrent......

torsdag 25 augusti 2011

-Is it true you banned junk food, smiles, candy, sunshine and laughter from your femme fatale tour? -Yes, yes it is.

Fyra fantastiska MTV-kvinnor (och en dude) jag gillar:







Hoppets låga

Team Klistervalla kan tydligen inte bara det här med att få idrottande att framstå som oerhört besvärligt, de är duktiga på datorer också! Så jag tog mitt sista flämtande hopp och min tokigt kraschade dator och begav mig till Faluns utkanter. Vet ännu inte hur det kommer sluta, men håll tummarna!

Fick kommentaren "Men vad har du GJORT med den här datorn egentligen??" vilket förstås kan tolkas som kanske lite olycksbådande, men jag är ju positivismen självt så jag låter mig inte nedslås.

En studie i briljans och/eller varför man bör göra saker i tid

ÅHHHHH skulle ta tag i det där med att spara ner Viktiga Och Bra Saker från min gamla dator TILL fucking SLUT och hann ju inte mer än starta härket innan den blåskärmade loss i en Klein-lambada utan dess like, och nu går det inte att få igång alls. Teh pain. Tror ni något går att rädda om man lämnar in den till någon lapp- och lagningsvirtuos? Hur mycket krasch är det i en kraschad hårddisk?
Hoppas, hoppas, hoppas!

onsdag 24 augusti 2011

En liten film om att bli utkonkurrerad



Jag var väl ute med Jeppe som vanligt idag eftersom ni vet, det är det jag gör. Det var väl i vanlig ordning en fröjd för alla sinnen, men sen hittade han plötsligt de här tolvåringarna som uppenbarligen var lite ballare att hänga med och trixa hoj. Där stod jag med smalhjul, töntigt bockstyre och slokande öron och var ocool. Fy fan.
Åkte väl trotsigt tio meter framför hela vägen hem sen och var sur och förbisedd och låtsades som att vi inte kände varandra.

Nej skoja, såklart inte. Åkte väl fint och fick väl middag, det är väl så man får lösa det nu på hösten när det är för kallt ute för att avrunda varje rullpass med 2h solstolsstek?

måndag 22 augusti 2011

Är en ö, osv

Alltså tack och lov att man blivit gammal nog att verkligen gilla sig själv, så man åtminstone har en stabil klippa att luta sig mot i den här freakshowen till värld.

Halloj måndag morgon!

Det var länge sedan nu jag hatade den där ligga-låten, kanske främst för att jag har lyckats undvika den i ganska stor utsträckning under sommaren (#icketörstig, osv) och för att jag ju överlag är rätt jäkla loving och gillar att vara det och således försöker undvika att provoceras i tomme liksom, eftersom det ju bara blir ett evigt blint ursinnigt rusande i cirklar till 1. ingen nytta, och 2. mitt eget fördärv.

Men det betyder ju inte att jag INTE HATAR DEN FORTFARANDE. Blev påmind här, och jag har dels sovit alldeles för lite inatt och är dels lite upprörd ändå och då är det väl lika bra att passa på att roida för alltså, ska vi en gång för alla spika exakt vad det är som är så vansinnigt upprörande?

för det första: folk som själva påstår att de "säger som det är" eller "det alla egentligen tycker", när de drar ihop någon jävla vansinnesteori utan någon som helst grund men som blir en självuppfyllande profetia eftersom alla spån därute utan kapacitet till egen reflektion ba "amen gu, ja, så är det ju!!" (poppis vardagsmellis inte bara bland sexistiska "musiker" utan även i andra begåvade kretsar, typ SD).

för det andra: det allra mest provocerande med Amarillo är ju, förutom då ovanstående samt att han har en klar svårighet med det här med att bli äldre än femton år trots några jävla DECENNIERS försök, men så kan det väl vara, att han är så himla keen on det här med att grina publikt om hur JÄVLA JOBBIGT DET ÄR att vara en "modern man" (inte för att han väl verkar försöka ta sig ur stenåldern själv, men ja) när han själv skrivit en jävla signaturmelodi till den där himla standarden för vad männen förväntas vara/göra/tycka. Man ba, dina tappade hjärnceller ringde och ville säga att om det är så sjuuukt jääävla jobbigt med alla de här kraven (asså, måste jag tycka hon är intressant? vem bryr sig om vad tjejer säger?) så kanske du inte ska stapla upp dom själv i nåt himla Jenga-torn eftersom tjejer (och killar) överallt utom i idioters huvuden faktiskt gillar olika sorters män/kvinnor/människor som inte kanske säger de det vill höra eller låtsas gilla deras skor utan som typ har en personlighet?!

för det tredje: det här med att Amarillo kan göra den här låten, bli nån slags alfahanne (ok, bara bland fjortonåriga tjejer och Tylösandskalle-killar, men ändå), få ligga med dom då, och spä på en myt om män och kvinnor som inte leder till något positivt överhuvudtaget, medan en tjej som gör något liknande (går ju superbra att illustrera med valfri parodi av nämnda låt) givetvis är en grinig bitterfitta utan humor/med mens/som bara ser problem ELLER, och det här är favoritargumentet, som ställer orimliga krav på män!

Ba, say what nu igen?!

och, som någon sa när den här debatten fortfarande var lite fräsch, alltså om man hade fått en spänn för varje gång man inte legat med folk enbart på grund av att de just uppenbart ljugit om sin barndom, låtsat otrovärdigt att de gillat ens intressen, spelat nån lame jävla akustisk historia på gitarr, varit för alfahanniga för att kunna umgås normalt, dragit alla de där andra jävla klyschorna som radas upp och överlag alltså varit idioter, då hade man fan haft sin egna pengabinge att tumla runt i vid det här laget.

Guuuud.
Nog surat, nu ska jag cykla skog. Med en man. Kan tänkas att han bara gör det för att få ligga med mig. Förmodligen och förhoppningsvis inte, förmodligen och förhoppningsvis har han en egen personlighet och egna intressen som går utöver det.

söndag 21 augusti 2011

Lycka är att ha en egen ponny

Och så kommer man hem från den där höjdarturen och möts av den här bilden på interwebz!!! Öijer har tydligen som förste utomstående man fattat att fotogenren "cykelkille + Dalarna + häst" är någonting som måste ges mer utrymme i de här www-kanalerna, eftersom det förmodligen är den mest optimala kombinationen NÅ-GON-SIN.
Se och lär.

Söndagstur

Några lycratimmar med Plexus & Zeke idag efter att ha fått börja dagen med sovmorgon.
Fin tur, förstås. Cyklade över Amsberg och Gustafs och det var väl ungefär en miljard år sedan sist det togs den svängen. Förut cyklades den rundan jämt? Nu mest för att ha nära hem om det skulle börja regna då himlen såg lite olycksbådande ut, men det blev väl strålande sol istället! Fast det är det ju ändå alltid när jag är ute på cykel, om inte bokstavligt så bildligt, osv.
Det blev så somrigt att det började plockas av handskar och benvärmare till höger och vänster, och mitt optiga mysmorgondrag med dubbla långärmade tröjor började ju kännas lite overkill framåt två när det var över 20 grader blåhimlad värme helt plötsligt.

Jag borde förstås tagit en bild, men jag glömde väl bort. Så jag bildgooglade killar och kalas och fick fram den här som första träff, känns det ok att ni får den istället eller? Det är ju fler på den här så det borde vara mer värt.

Jeppe är ju helt uppenbart den i mitten till höger som har en liten hatt, men vem är Mattias? Den lilla yviga rödhåriga högst upp till vänster?

Ett bra citat

"ja och så pratade jag med honom då, och han bara 'Men alltså Lisa Ström, hon var ju faktiskt trevlig?!? Jätte!' "

Alltså, vad har ni för bild av mig egentligen? Är supertrevlig! Ni måste sluta hata mig?

lördag 20 augusti 2011

down & dirty

Vad gjorde ni i ösregnet i förmiddags? Jag cyklade lite drygt tre och en halv timme på grusväg och gammal banvall i dimma och disigt höstigt regnväder. Episkt trögtrampat de första två, jag höll ett tag nästan på att ramla omkull av pur långsamhet när jag glömde det där med att åtminstone orka upprätthålla styrfart.
Men sedan fick jag kaffe! Och är det något som alla vet så är det ju det där med att man blir SVINKALL om man stannar när millimetrarna som är torra på kroppen hamnat på en stadig nolla och således blev det tvunget att gasas upp lite värme i kroppen på vägen hem efter det, och då rullade det väl åtminstone sedan på i ett tempo som gjorde att vi skulle sluppit bli omkörda av de lokala förskolebarnen, om de nu varit ute och sladdat med stödhjulen. Vilket de förstås inte var. Eftersom det ösregnade.

Sjukt värt ändå, grispass är bästpass och skitväder är finväder och det är skönt när det är obekvämt och när man väl blivit genomvåt är det ju bara att embracea och då finns det ju få saker i livet som är roligare än att bli blöt och smutsig och bli tvungen att duscha med kläderna på innan det ens går att ta av sig dom.
Hej hösten!


fredag 19 augusti 2011

Sånt som vore på tiden

Med risk för att, om det här med karma är 4real, man kan ju aldrig vara säker, återfödas som daggmask - visst hoppas vi väl ändå att den här kungahusungen kommer födas och verkligen inte falla in i normfållan? Sedan om det är typ, downs syndrom eller transsexualitet eller bara helt vanligt emouppror spelar mindre roll, så länge det bara inte är förtryckt homosexualitet och ätstörningar utan något mer utlevande och/eller oförnekbart.
Så det åtminstone för något positivt med sig när det nu ska dras på med så tunga växlar kring det, alltså.

torsdag 18 augusti 2011

Sött


Min bror och hans flickvän Anna känner mig väl så väl, de har gett mig den här.
Vänner, mekaniker, cykelhandlare och annat löst folk i min närhet, jag planerar att baka mig igenom varenda recept under hösten 2011. Herregud vad det ska kafferepas. Planera in många distanspass däremellan för att jobba upp aptiten.

onsdag 17 augusti 2011

Båda sidorna av handen

Så himla charmigt av mig idag att ägna större delen av för- och eftermiddagen åt att vara på dåligt humör när jag nu ändå fyllde år och det enda folk gjorde var att vara trevliga mot mig och gratulera mig och tala om att de gillar mig. Är det någon gång man borde kunna samla ihop lite positiv anda är det väl fan då? Men nej. Jag var så trött. Ville bara sova, sova, sova och det fanns inte riktigt någon rimlig anledning till det. Trött, less, emo, förbannad, irriterad, missförstådd, fjorton år, osv osv.

Och tålamodet såna dagar? 0. Började under eftermiddagen gråta av frustration över att jag 1. inte fick tag på en person via telefon (och det var liksom inte ens viktigt), 2. inte hittade min klocka, 3. blev tvungen att kasta om min träningsplanering. Uppenbarligen för mycket att hantera för den här rock solid asplövssjälen. Inga konstigheter, verkligen inte.

Men skillnaden mellan att vara fjorton på riktigt är ju att jag nuförtin' när jag är så oerhört mogen och samlad och vettig i skallen inser att jag måste göra något för att ta mig ur skiten, så jag fångade väl skärvan förnuft jag besitter och talade om för mig själv att allt skulle bli bättre om jag bara fick 1. bli svettig och andas lite fort och 2. umgås lite med någon människa jag gillar mer än smågodis och hundvalpar, så jag cyklade väl eftermiddagsfyror med Jeppe77. Älskar ju Jeppe77! Älskar att cykla! Sån himla världswin.



I Svärdsjö träffade vi den här härliga mannen som enligt egen utsago hade varit med i gemet på det glada sextiotalet och som blev som ett barn på julafton när han fick se lite bockstyren. Det skulle vägas cyklar och klämmas däck och pratas komponenter och gamla SM-vinnare och gud vet allt i säkert en halvtimme.
Han var mer imponerad av Jespers cykel än av min förstås, men när jag sa att jag hade en femtondeplats från SM blev han så glad att jag trodde han skulle bjuda hem mig på fika. Kanske tursamt lyckades det undvikas genom att vi tillslut fick sluta vara artiga och konversabla välkammade ungdomar och abrupt rulla iväg, om vi ville hinna hem innan mörkret och/eller hösten/vintertiden/2012.

Hursomhelst värt. Jag blev väl så glad igen efter allt det där pulshöjande och trevliga och solnedgångiga och snabba och bra. Kom hem som en nöjd hundvalp på cocillana.
Livet! Huvudet! Så lätthanterat!

Startfållepepp?

Ingen kan i alla fall beskylla mig för att vara uppstressad i startfållan.
Mvh
Skeptisk tjej -84

27

Som vanligt den här dagens enda:



Jag ska fira min födelsedag med att för första gången sen SM (typ, två månader?!?!?) ta i lite på landsvägscykel. Man kan ju misstänka att det kan komma att bli en jobbig historia...

Turism


Kalle & Luca som till vardags gör er favviscykeltidning var här på sverigetour och ville cykla stig. Här ovan står de och svettas vid Lostenen på toppen av Skuggarvet, vilket för de som inte har lokalkännedom är en bit upp.
Förutom att de höll på att ta livet av mig genom att strax härefter kasta mig utför ickeannonserade stup så var det förstås en trevlig tillställning på alla vis. Per från Falu stigcyklister var också med, precis som Jensa W och Fredrik E. Idel snabba män, med andra ord.

Dessutom fick vi förhandstitta på fortsättningen av Second Chance! Det blir så himla fint, det är helt sjukt vilket jobb de lägger ner. Alla borde bli medlemmar och supporta!

måndag 15 augusti 2011

Mycket pedagogiskt

Tvångshandling

Ååh, nu när Daniel plötsligt slog till och gav mig en kadenslänk känner jag ju pressen att skriva något om cykel, eftersom det väl rimligen är vår mesta gemensamma nämnare, förutom förstås det här med att vi alla är såna härliga människor etc. Men jag har ju blivit sjuk av den där ickegenomförda Vasan så vad har jag att skriva om? Inte några episka träningspass i ett sensomrigt Dalarna, i alla fall.

Har åtminstone anmält mig till Svealandsmästerskapen. Det är ju i alla fall cykelrelaterat. Ge inte upp mig. I love you.

söndag 14 augusti 2011

Seidevarre

Ok, eftersom jag är en fantastisk människa så laddade jag väl ner eboken så att ni mina litteraturloving cykelläsare ska få läsa lite. Det fanns bara på engelska, så ha tålamod, men det är så jävla bra. Det börjar såhär. Seidevarre, Norsk-Finsk-Ryska-skogarna:


It took me four days to cover ninety miles. There was a road through the forest for the first twenty, but after that I had to travel by rowing boat from isolated farm to farm along the river Pasvik. Endless forest. Huge, dark firs for mile after mile after mile. The river as broad and silent as a lake in a fairy tale. Like a mirror unlooked-in since time began. On the fourth day two men rowed me all day, and we did not pass a single farm or see a single sign of man. Only the silver-blue sheen of the endless river, the endless trees. Towards evening we came in sight of a house and a clearing. Two small meadows carpeted with buttercups, like slabs of gold in the somber forest. We had arrived at Seidevarre.
...
It was a place where nature was triumphant over man. Not savagely triumphant, as one
may feel in the tropics. But calmly, nobly triumphant. It is sentimental to talk of a landscape having a soul, but that one possessed a stronger character than any other I have seen, before or since. It ignored man. Man was nothing in it. It was not so bleak that he could not survive in it — the river was full of salmon and other fish and the summer was long and warm enough to grow potatoes and a crop of hay — but so vast that he could not equal or tame it. I make it sound forbidding, perhaps. However, from being rather frightened by the solitude when I first arrived at the farm, I realized in two or three days that I had fallen in love with it. Above all, with its silences. The evenings. Such peace. Sounds like the splash of a duck landing on the water, the scream of an osprey, came across miles with a clarity that was first incredible—and then mysterious because, like a cry in an empty house, it seemed to make the silence, the peace, more intense. Almost as if sounds were there to distinguish the silence, and not the reverse.


Åh herregud! Den här boken! Så bra! Och efter det här, åh det är en berättelse i berättelsen egentligen och handlar om en man uppe i de där skogarna som är blind och religiöst besatt och det är så vansinnigt obehagligt att jag inte ens vågar läsa klart det nu eftersom jag är ensam hemma och det är mörkt och jag inte kommer kunna sova. Men gud, jag tror den kan vara lite svår att få tag på nu, men köp pocketen om ni kommer över den!

Killar och skog

1. Tycker verkligen att all musik gjord av vita snubbar i 20-30-årsåldern på 2000-talet är så urbota tråkig att jag dör av att ens försöka få mig själv att klicka på playpilen. Försökte i populärkulturkollsanda ge nån sån där hypad kille en chans nyss men guuud, han råkade ha med sitt gnälliga själv i videons första femton sekunder och sedan var det ju kört. Ingenting är så ointressant som något allmängiltigt tvåtusentalstweedklätt ramblande om nån olycklig kärlek till nån adorable brud eller någon livsångest eller typ, någon olycklig kärlek till någon adoreable brud till tonerna av mörkt och svalt dubbigt.


2. Längtar ihjäl mig efter det där partiet i John Fowles Illusionisten där han berättar om familjen med den tokiga och blinda pappan uppe vid älven i Finland(? Norge? Sverige?). Alltså, den enda pampiga och storslagna naturskildring jag läst som faktiskt har funkat, nånsin. Som jag minns den då, vilket förstås kan vara en aning vinklat.
Men jag gav bort den då när jag gav bort alla mina böcker för några år sedan (bra grej att göra annars faktiskt, jag rekommenderar!) så jag kan inte citera.

De som inte älskar:

"Det kan kännas ensamt att förbereda sig för ett maratonlopp, men att sitta solo, hålla sig i cykelstyret och bara trampa under lång tid är om möjligt ännu mer ensamt. Det är att i all oändlighet upprepa en och samma sak. Det finns uppförsbackar och platt mark och så finns det nedförsbackar, medvind och motvind. För att möta det här ändrar man växel, position och anpassar trampandet, kollar varvtal, dricker vatten, ändrar växel, ändrar position... Ibland känns det som om man är med om en utstuderat raffinerad tortyr. Jag tänkte att det här är den allra otrevligaste sport mänskligheten har uppfunnit."

Tramsliv

Alltså ÅH?!
Det här med hösten ni vet? Jag gnällde ju härom veckan igen. Och samma kväll visade det sig att jag fått de slutgiltiga antagningsbeskeden och jag var satt i Uppsala och då var det ju så enkelt för då behövde jag inte ta något beslut längre, jag skulle bo kvar och pendla lite och så var det med det. Fine. Dandy. Osv.

MEN SEN, såklart, fick jag mail i fredags om att de tar mig i Stockholm i alla fall, vilket ju var mitt förstahandsval, OCH DÅ MÅSTE JAG VÄLJA IGEN?! Åååååhhhh. Orekarej. Livet - varför gör du såhär mot mig?

lördag 13 augusti 2011

ovasa

Vasan verkar ju ha varit motig för många i år, om man håller koll på de här webbflödena, vilket man förstås gör. För egen del klev jag av vid andra kontrollen, dvs så fort jag kunde få tillgång till bilen.
Spenderade som sagt torsdagen med magsjuka och blev inte riktigt mig själv efter det. Åkte upp till Vasan på fredagen med Daniel men diklofenakade mig igenom dagen med febrighet och migräntrötthet. Närde trots det ändå något slags fåfängt hopp om att jag skulle vakna som en nyponros imorse. Gjorde oväntat nog inte det, efter fem mäktiga timmars skönhetssömn. Funderade på att inte ens starta men övertalades. Ångrade mig snabbt. Och så var det med det.


fredag 12 augusti 2011

Mot vasan!

Gullisar, jag har varit magsjuk och spenderat nåt dygn med att kräkas, och sedan kom Daniel och förgyllde min tillvaro, men det är allt ni missat. Nu åker vi mot Sälen! Imorgon ska det cyklas!

onsdag 10 augusti 2011

Sova middag


Ok alla mina potentiella framtida män, lycka till med att överträffa det här när det kommer till hjärtsmältning.

2 & 3

Daniel länkar till Johan idag. Om nu bara Johan i sin tur kan länka till Tom så skulle jag sedan i resten av mitt liv kunna sitta i en oändlig länkloop av webbig awesomeness och aldrig mer behöva vara ledsen. Kom igen. Do it.

Lerigt i skogarna idag annars. Jag var ute ett par timmar i regnet med Staffas. Fick cykla en ny väg och träffade en okänd Cykloteketkille? En blond?
Blev dessutom för första gången i år sådär kall av att vara blöt, så hej hösten!

tisdag 9 augusti 2011

Huka sig för regnet


Vi tog skydd under trädet. Mest Allan till vänster, han gömmer sig så mycket för regnet att han kniper med ögonen.

uppläxningsrim

hade en morgon av emognäll
det är kallt det är tisdag och höst
tänkte jag måste bliva snäll
sökte verspoetströst

frågade google: var är nils ferlin?
kom till nån jävla driva
med rimmad fanfic av tonårsglin
som inte ens kunde skriva

för vem är det ens ett alternativ
att rimma alster på faster och HUR?
kan de inte fatta rytmikmotiv?
herregud - är de djur?

exade browsern i vredesmod
min gud, jag stod inte ut
det hjälper fan inte att "tanken är god"
när de helt i skallen är slut

det är ju så enkelt när regeln är knäckt
en ändelse passas med nästa
och ska det fuskas, gör det korrekt
det funkar, jag lovar, testa

måndag 8 augusti 2011

Tydligen ändå

Zen. Bra skämt.

Stoppa kanske inte pressarna

För att vara lite allvarlig, för det är väl det som blir min lott om jag nu förlorat förmågan till mitt vanliga hysteriskt roliga ordvitserifestande, så har jag (förstås) tänkt ett varv till kring det här med min jävla höst. Vet inte om jag kanske bara ska ta det här med lite pendlande ändå? ORKAR liksom inte riktigt flytta, har ju helt öppet freuduppskjutit det där med boendefrågan så ni har väl knappast kunnat undgå att fatta det? Jag vill ju cykla upp och ner för dalarna i Dalarna! Sjö och skog och folkdräkter och skit. Jag gillar ju det. Gillar att vara såhär avslappnad och landsbygdszen, det finns inget bättre. Gillar att kanske kunna behärska den här VIDAREVIDAREVIDARE-driften, orkar inte göra en asien2008 av stockholm2011.

Att slå en sommarlov

Önskar jag kunde skriva något vitsigt, men jag tror den delen av min hjärna helt har fasats ut under den här sommaren. Hoppas den kommer tillbaka till hösten.

Det cyklas väl en vasa då

Har väl styrt upp det här med vasan nu. See you i Sälen! Eller Mora. Eller när ni kör om mig längs vägen? Oavsett vilket så blir det alldeles säkert helt oerhört trevligt! Jag packar det goda humöret redan nu!

Men kan man se startlistor någonstans?

söndag 7 augusti 2011

Hej tjej!

Tre låtar där tjejremixarna är bättre än originalen.





Andas ut!

Men man fattar ju, det har ju undrats och funderats och spekulerats. "Nu har det väl ändå varit många pass på raken här utan en enda bild på Jeppe 77 som fikar? Vad har hänt? SM-bantar han? Eller är de ovänner? Har han cyklat själv? Ska de börja cykla med andra? Är det ok om vi ringer honom nu? Hur ska det gå med samlingen i vår bildmapp? Är det över nu med fotoalbumet 'fikajeppe'? Hur ska vi nu veta om han ens tränar? ÄR de ovänner? Har hört att det är så!"

Men vänner! Var lugna, här ska ni väl få:


Kolla vad fint, se så glad han är! Känns det bättre? Jag själv var väl åtminstone så nöjd nu när ordningen var återställd och vi fick cykla fintur och fika länge. Variation förnöjer förstås, men rutiner har ju onekligen sin tjusning det också.

Den enda som var nöjdare än jag var väl kanske min fader konungen som ringde mitt i passet och helt till sig skulle tillrättavisa mig och mitt felaktiga användande av "lök på laxen" i inlägget här under, eftersom jag som bekant alltid annars har rätt och han tyckte att det "gäller att passa på när man väl får ett tillfälle att rätta!". Jag noterar dock att ingen av er andra tog tillfället i akt, whats up med det? Det är ju inte som att det är en chans som kommer komma igen.

lördag 6 augusti 2011

Kvävande journalistik


Vi som bor här uppe och har tillgång till lokalpressen kan ju ibland få läsa de fina sportrepen "Staffas testar", av och med mannen, myten, legenden etc.
Idag testade Staffas sin nya mtb! Fast helt frivilligt och ur tjänst. Det var såklart oändligt roligt för mig, eftersom jag 1. fick sällskap, 2. för första gången i min cykelkarriär (karriär?) inte var den som var mest nybörjare.
Som lök på laxen, grädde på moset, körsbär på toppen osv var det dessutom härligt geggigt i skogarna efter den gångna nattens skyfall, och är det NÅGOT vi verkligen gillar hörni, då är det ju faktiskt det här med att cykla i lera! Och när det gäller att cykla i lera, då gäller ju verkligen regeln att more is (a)more. Och bitvis var det onekligen more.

Jag blev glad och Staffas blev andfådd, cyklarna blev skitiga och ingen dog. Värt, på det hela taget!

fredag 5 augusti 2011

Hitta Robban!


Här ovan står Robban "men jag har gps!" Österling och är vilse men försöker med hjälp av nämnd teknik hitta en stig som jag skulle vilja döpa till "Nilssons specialstig", för att kalla den för något. Robban och Mattias hade cyklat den från den Nilssonska sommarstugan en gång för två år sedan, i motsatt riktning, och det visade sig finnas vissa svårigheter gällande det där med att hitta den igen från andra hållet.

Ni känner ju mig, så ni vet ju hur neurotisk jag är, och det här med att INTE HA KOLL PÅ VAR MAN BEFINNER SIG, hur man kan ta sig därifrån och vad som finns i närheten - b.i.g. d.e.a.l.
Robban ba, vid fler än ett tillfälle under passet: "bara så du vet så har jag iiingen aning om vart vi är nu, men vi testar."
Jag ba: "!!!!!!!!!!"
(Å andra sidan är det där dealandet nyttigt för mig och min blivande chillhet, så egentligen är det ju bra med lite mindre tvångsmässigt kontrollerade turer.)

Hur som helst, efter att ha tagit oss igenom den roliga men, för att uttrycka det fint, något igenväxta Nilssonska specialaren samt åkt fel (och tillbaka) över vad jag skulle vilja kalla för ett smärre bergsmassiv lyckades vi hålla oss någorlunda enligt planen.
Skrapade ihop ett fint pass till slut och fick till ett ungefärligt långlopp på tre timmar, tryckte vaniljvisp med symbolisk kaka i Sågmyra och fick lagom mycket regn för att det skulle kännas härdande. Fint! Så roligt med mtb!

och på tal om fint


Så himla gulligt, jag dör.

Nu ska jag cykla mtb, herregud. Korsa taken och plocka upp hakorna från golvet, för det är sant.

torsdag 4 augusti 2011

Fem bilder och svinlite text, som omväxling

Tog den här vägen till Leksand i förmiddags:


... för att säga hej till Viktor som mest står på isen i arenan om dagarna. Sa hej, fyllde på vattenflaskan och blev hånad för min dåliga träning och töntiga bränna. Träffade som motvikt även lite hockeykids som var impade över min snabba cykel.
Körde sedan fel på vägen hem vid Gagnefstrakten, men fick som plåster på såren cykla denna min favoritväg längs med dalälven:


Åkte sedan ut till landet med Allan som varit inne på djursjukan och blivit drogad och omplåstrad i tassen. Han var inte pigg som en mört:


Och slutligen, en bild för höstpeppen:


... och en bild till Tom:

allt detta har djävulen lovat mig

Här sitter jag vid Dannes skrivmaskin i hans gamla sovrum och skålar i hans gamla naturpoetsservis. Insåg när det här fotot togs att det inte brukar älskas att man flyttar runt grejerna på museum. Förlåt spök-dan att jag uppenbarligen är en tolvåring som inte kan hålla fingrarna i styr, men jag var ju tvungen att försöka få in rätt känsla.
Jag avhöll mig dock från att slänga mig i den anderssonska sängen med hans pipa och tumla runt, så det är väl alltid något.

Det finns så mycket bilder. Johanna dokumenterade allt det där vilseåkandet vi gjorde likt en Brontëisk vindskvinna, men jag vet inte hur intresserade ni är av det. Cykelkvoten är obefintligt.

Den bästa bilden var ändå det här metafotot:

Poet + ponny, vad mer kan en enkel flicka begära? INTE. MYCKET. Det kan jag tala om för er.

onsdag 3 augusti 2011

Bränna & snabbisLandis

En annan ovanlig grej: jag är nu innehavare av, förutom förstås cykelbrännan, en skönjbar bikinibränna. Det har inte hänt sedan jag var tolv år och i afrika. Nya tider, nya vanor.

Annars verkar det ju som att min favviskille bästeJohan var som finast och argast idag och sopade hem den där prologen i Tour of Jämtland! Heja! Mera! Snabb & stark!

Livsmål

Lagade nyss mat, av typ "sånt som fanns hemma", sådär som man ju har hört att folk gör. Det chockerande i det var att 1. det fanns något hemma(!), & 2. det blev gott(!!).
Har inte känt mig såhär vuxen sedan jag för fem år sedan var på Babasonic sist. Hoppet är ej ute.

Dan

Har varit upptagen med det här. Hämta Johanna och åka vilse i finnmarksskogarna i ett par timmar för att leta efter Dan Andersson. Det tog ett tag. Men under tiden hittade vi regn, en borttappad crustkille och sveriges sämsta servicearbetare Alex. Fint det med. Återkommer med allt spännande kulturhistoriskt vi företagit oss.

tisdag 2 augusti 2011

ett utdrag från en småstadsmonolog på fb-chaten

  • sjukaste småstadsgrejen idag
  • jag skulle köpa cigariller åt min far på vägen ut till landet
  • på statoil. så jag gick in och bad om ett paket
  • killen i kassan ba: "ett paket??"
  • jag ba "ja? eller heter det ask kanske? en ask då"
  • han ba "en ask??"
  • jag ba "jaa??"
  • "han ba "inte tio?"
  • jag ba "eh, nej?"
  • han ba "är du säker? inte en kartong, det är tio i dom"
  • jag ba "eh? nej!?!"
  • han ba "men han köper alltid en kartong"
  • jag ba "vem?!?!"
  • han ba "han som ska ha dom"
  • jag ba "vet du vem som ska ha dom??"
  • han ba "ja såklart"
  • jag ba "min pappa"
  • han ba "jag vet"
  • OCH DET SJUKA
  • är att jag aldrig i mitt vuxna liv varit inne på statoil med min pappa??!?!
  • har aldrig pratat med killen i kassan förr??!?


& helt annan grej:
Idag kommer Johanna! Det var säkert ett par år sedan vi sågs nu så vi ska väl åka bil på landsbygden, lyssna på Bruce, dricka rosé, ägna oss åt allt möjligt dan anderssonskt och re-bonda. Hurra!

måndag 1 augusti 2011

Jungfrutur

Cyklade till Torsång och fikade med de här två tramsmostrarna idag, Jeppe "se & hör" Larsson och Mattias "hänt extra" Nilsson. De var i sitt esse. Skröpliga i kroppen, en förkyld och en med ond rygg, men fina i sinnet. Det var fint. Extra fint för att det var premiär för mig på den här:

och den gick väl som ett spett. Snabb och svart och blank och ny. Lasse & Johan på bästa Cykel&Fjäll har ordnat så fint och snabbt så jag slipper vara utan! Min kakskuld är stor nu.