Läser Christine de Pizan. I studiesyfte förstås. Det är lite som att läsa en medeltida Cosmopolitan. Eller kanske typ, en medeltida version av Afotnbladets Eva Rusz, förutom då att kvällstidningarnas frågespalter fortfarande är medeltida, så det är väl inte en så bra jämförelse ändå. Hur som helst. Det här alltså:
"Antag att mannen, som kan tillhöra vilken samhällsklass som helst, beter sig motbjudande och våldsamt mot sin hustru och inte visar henne någon kärlek eller inleder en kärleksaffär med en annan kvinna. Om hustrun inte kan ställa allt till rätta, måste hon stå ut med detta, hyckla och på ett klokt sätt låtsas att hon inte lagt märke till det och att hon faktiskt inte känner till det. Som en förståndig kvinna tänker hon: "Om han gör livet surt för dig och du grälar på honom, har du ingenting att vinna utan spjärnar bara mot udden. Han kanske överger dig och då kommer folk att skratta åt dig ännu mer och dra skam och vanära över dig, och det kanske skulle bli ännu värre för dig. Du måste leva och dö med honom hurdan han än är."
Efter att ha gjort dessa reflektioner bör den kloka damen anstränga sig för att behålla hans intresse genom att vara behaglig och vänlig, och om hon tror att det vore bättre att tala med honom, skall hon milt och taktfullt bringa saken på tal, när de är ensamma tillsammans. Än kan hon förmana honom av tillgivenhet, än vädja till den misskund som han bör visa henne, och än genom ett leende vilja verka göra saken till ett skämt."
Härliga tider!
Annars kan man förstås säga det som min argaste favvistjej istället:
Utöver det, NYTT PÅ KADENS, förstås. Som vanligt. Som hela tiden. Men ni håller väl koll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar