242

En annan grej, när vi ändå är inne på det här med kroppar. Jag har ju pratat en del om just det här med folk på senaste tiden, fast inte här på bloggen utan i det här man brukar referera till som verkliga livet. Alltså hur man förhåller sig, och vilken skillnad det blev för mig när jag lärde mig att faktiskt förhålla mig till min egen som ett verktyg för mig att utnyttja och inte som ett separat objekt jag måste dras med och som är upp till andra att godkänna eller inte. Jag har förstås prestationsidrotten att tacka för det (och lite kanske det här åldrandet med tillhörande klokhet och insikt). Ska man kunna nå en förbättring prestationsmässigt måste man ju förr eller senare samarbeta med sin kropp, och hat och samarbete funkar inte tillsammans i längden. Man börjar gilla. Plus att den får ett annat egenvärde och ett syfte vilket ju gör att kriterierna för awesomeness blir helt andra och mer konkreta. Jag önskar alla fick uppleva det. Så himla härligt att ha förmånen att tycka att det egna är fab och superfint.

Just idag är den förstås ingen hit dock, jag ligger på soffan och är febrig och glansögd och tycker lite synd om mig själv. Ingen annan gör? Tvättar och ska sova så jag kan göra om det här med att gå upp fem och åka tåg och det. Imorgon är det min antikaspråkfavvisföreläsare!