Lite grinande

Men ska vi vara ärliga med varandra nu hörni, det börjar väl bli aningen tröttsamt det här med att inte vara frisk? Jag var så säker på att få vakna som en lärka i morse, men sen slog jag ändå upp mina icke-blå med rakblad i halsen. Deppigt.
Jag är så pigg i kroppen! Klarar inte av allt det här stillasittandet! Allt jag vill är ju att få cykla i sand och lera och kuta lite stig, det är väl inte så mycket begärt?

Igår ställde jag definitivt in helgens planerade tävlande i alla fall, att under två veckor varit sjuk och enbart ha kört ett lugnt distanspass känns väl inte som att det ger några pangpang-ben precis, så det fick vara. Att tvingas avböja den här veckans Onsdags-VM känns däremot nästan tråkigare. Kanske att jag svänger förbi ändå för att gråta lite blod och rub it in ordentligt i den här masochistiska själen of mine.

Tycker så vansinnigt synd om mig själv! Kommer skjuta mig om jag inte är frisk innan åtminstone helgen.