the trying game

M, ni vet, det kanske var att ta i med alla de där livsnjutartimmarna för en stackars liten flickekropp som inte var helt frisk (men ändå! så himla värt det!). Jag vaknade igår med dödssjukan från helvetet, och så även idag. Horisontalläge och feber och ynkliga tårar och 7th heaven på dagteve. Det är inte lätt.

Idag var jag ändå tvungen att ta mig upp och ut för att lämna tillbaka bilen till min mor och det där med att duscha och se solen och KLAPPA MINA HUNDAR var väl som vanligt ett segerrecept, för nu har jag både ätit lunch (piccata!) och druckit kaffe och konverserat en handfull människor och tänkt några enstaka tankar som var mer än halvfärdiga (vilket också är anledningen till oblogg, det längsta jag har kommit innan jag somnat är halvfärdiga emoinlägg baserade på sorgliga låtar om typ alltings förgänglighet och själens obotliga ensamhet och ni vet, annat peppigt och piggt).

Hoppas vara frisk i morgon i alla fall så jag kan åka till Uppsala, orkar inte stressen i att komma efter och orkar inte sätta min debattkompanjon i klistret.