Ok, inte för att vara sån, men vad faaan är det för fel på folk? När jag ikväll kom hem till byn och skulle cykla hem (I ÖSREGNET) från stationen så har plötsligt begåvningsreserven släppts ut på gator och torg på veckoslutspermission och det står nåt himla skelögt miffo och rastar sin hund tvärs över hela vägen, i flexikoppel såklart och alla vet ju hur bra sådana syns och särskilt när man knappt ser två meter framför sig EFTERSOM DET ÖSREGNAR.
Följden såklart: jag cyklar in i koppelfanskapet, den stackars oskyldiga hunden håller med stor sannolikhet på att dö strypdöden på kuppen, snöret trasslar in sig i exakt varenda jävla rörlig del på hela min hoj och Skarpsinnade Steven i handtagsänden står bara och glor som ett fån som om han inte kunde fatta vad som just hänt.
Jag ba "DU KAN VÄL FÖR FAAAAN INTE HA HUNDEN ÖVER HELA CYKELBANAN?!!?!" i sann överreaktionsanda (det ösregnade! jag gick upp fem imorse! hade inte fått nån lunch!), och fick till svar detta : ".... .. .....". Ba ok. Ok. Ok. Insåg ju att jag var tvungen att vara min egen hattkarl osv, så jag klev väl av (I ÖSREGNET) och försökte tråckla ut det där himla kopplet så 1. jag skulle få komma hem innan jag hunnit drunkna av vattenmassorna 2. hundstackarn inte skulle behöva strypas. Bad hjärntrusten tre gånger att koppla loss hunden så jag skulle kunna dra kopplet igenom hjulet där det fastnat, fick oväntat nog följande till svar: ".... hhhh .....".
BA, O.K. I ÖSREGNET. OK. OK.
Kom väl loss till slut efter en meksession av boutiquemässiga mått. Var en dränkt katt. Tänkte att man nog inte får skälla ut folk som förmodligen inte har alla getterna hemma, så jag nöjde mig med en talande tystnad och den argaste blick jag kunde frammana innan jag försökte göra en stormande sorti. Förmodligen helt i tomme eftersom 1. folk som är korkade med stor sannolikhet inte fattar sånt konceptuellt som en talande tystnad, 2. det är svårt att ge talande blickar när man står under niagarafallen, 3. det är om möjligen än svårare att "storma iväg" på ett damcykelhärke på en miljard kilo utan luft i däcken men packad med dubbla väskor.
6 kommentarer:
Hillvette, vad du skriver mänska. Det kändes som jag var där. Och bara glodde... Ehhhh...
Vilket alster! Återberättad vardagsdramatik i mästarklass och dumhet som når nya höjder.
"Begåvningsreserv" är ett av mina favoritord.
/Björn
Ja sånna där är de, hundägarna. Nästan i klass med hästägare. För övrigt vill jag se en bild på din argaste blick!
tom: ungefär som han med hunden då menar du? var det du? han kändes så mycket kortare och tjockare? ;)
robban: indeed!
björn: åh mitt med! & tack!
johan: min argaste blick kommer ju aldrig kunna komma till med dig som anledning, det är ju du som brukar vara arg på mig, inte tvärtom.
Väldigt målande beskrivning.
En fantastisk författare är du! När kommer din första bok??
Skicka en kommentar