Jag tror jag har en halvårskris.
Sist jag hade det, när jag förra hösten klev över sexmånadersstrecket som bofast i Falun, så resulterade det ju i den där jättekonstiga thaiboxningsflytten som slutade med att jag ångrade mig enormt. Jag bodde i en konstig hydda mitt ute i ett gummiplantage, kunde inte träna något alls eftersom jag bara kräktes av utmattning och värmeslag utan spenderade istället dagarna med att åka moped på konstiga asiatiska landsvägar och kolla på obegriplig tv. Kände mig ensammast i världen, kunde inte prata med någon för ingen kunde engelska utom en kille från kanada som jag råkade kräkas på, och grät mest. Tog sedan en taxi över bergen och flyttade till ett alldeles för lyxigt spahotell på en ö där jag mest låg ensam vid den öde poolen och läste John Fowles Illusionisten på dagtid, åt sorgliga middagar på takterassen om kvällarna och var övertygad om att jag skulle gå upp i tomma intet nattetid eftersom monsunregnen gjorde att strömmen gick med ojämna mellanrum och allt som fanns kvar var det mest kompakta mörker jag någonsin har upplevt.
Utan konkurrens den överlägset mest surrealistiska perioden i mitt liv, och även om det har sin charm så är det inget jag vill göra om, så jag måste nog hitta på något annat den här gången.
Typ flytta nån annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar