Här ovan står Robban "men jag har gps!" Österling och är vilse men försöker med hjälp av nämnd teknik hitta en stig som jag skulle vilja döpa till "Nilssons specialstig", för att kalla den för något. Robban och Mattias hade cyklat den från den Nilssonska sommarstugan en gång för två år sedan, i motsatt riktning, och det visade sig finnas vissa svårigheter gällande det där med att hitta den igen från andra hållet.
Ni känner ju mig, så ni vet ju hur neurotisk jag är, och det här med att INTE HA KOLL PÅ VAR MAN BEFINNER SIG, hur man kan ta sig därifrån och vad som finns i närheten - b.i.g. d.e.a.l.
Robban ba, vid fler än ett tillfälle under passet: "bara så du vet så har jag iiingen aning om vart vi är nu, men vi testar."
Jag ba: "!!!!!!!!!!"
(Å andra sidan är det där dealandet nyttigt för mig och min blivande chillhet, så egentligen är det ju bra med lite mindre tvångsmässigt kontrollerade turer.)
Hur som helst, efter att ha tagit oss igenom den roliga men, för att uttrycka det fint, något igenväxta Nilssonska specialaren samt åkt fel (och tillbaka) över vad jag skulle vilja kalla för ett smärre bergsmassiv lyckades vi hålla oss någorlunda enligt planen.
Skrapade ihop ett fint pass till slut och fick till ett ungefärligt långlopp på tre timmar, tryckte vaniljvisp med symbolisk kaka i Sågmyra och fick lagom mycket regn för att det skulle kännas härdande. Fint! Så roligt med mtb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar