Här sitter jag vid Dannes skrivmaskin i hans gamla sovrum och skålar i hans gamla naturpoetsservis. Insåg när det här fotot togs att det inte brukar älskas att man flyttar runt grejerna på museum. Förlåt spök-dan att jag uppenbarligen är en tolvåring som inte kan hålla fingrarna i styr, men jag var ju tvungen att försöka få in rätt känsla.Jag avhöll mig dock från att slänga mig i den anderssonska sängen med hans pipa och tumla runt, så det är väl alltid något.
Det finns så mycket bilder. Johanna dokumenterade allt det där vilseåkandet vi gjorde likt en Brontëisk vindskvinna, men jag vet inte hur intresserade ni är av det. Cykelkvoten är obefintligt.
Den bästa bilden var ändå det här metafotot:
Poet + ponny, vad mer kan en enkel flicka begära? INTE. MYCKET. Det kan jag tala om för er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar