Jamen jag har haft en förjävla dag alltså. Det har varit värsta sortens november, jag har inte hunnit träna och jag har suttit inomhus hela dagen och ägnat mig åt saker jag inte riktigt förstår vilket har fått mig att känna mig dum, och är det något jag hatar så är det ju just november, att inte få träna, att vara inomhus en hel dag och att känna mig dum.
Förutsättningarna har alltså varit sådär.
MEN, klockan sex var jag tvungen att ta mig ur min sura bubbla och gå och träffa min ändå rätt trevliga studiegrupp för att gå på föreläsning. Jag fick spendera den halvtimme vi väntade utanför salen med att prata om katastroffilmer, apropå den här 2012, och katastroffilm är ju min allra bästa sorts film och jag älskar 2012 redan utan att ha sett den så det gjorde mig såklart exalterad och uppe i varv. När jag fick gå in på det som Johanna kallar för "filmvärldens mest irrelevanta subplot", alltså det cancersjuka barnet i Day after tomorrow naturligtvis, var jag så uppe i varv att jag hetsigt vevade med både armar och ben och tappade min egen argumentation.
ÄLSKAR katastroffilm.
I alla fall, föreläsningen; Keith Ward som är professor i både filosofi och teologi vid Oxford föreläste på temat "is religion dangerous", baserat på hans bok i ämnet. Det var bra och sånt, men det jag mest vill säga är att OOMMGG, vill man inte studera på internationella elituniversitet innan man fått umgås med deras professorer (vilket "man" i och för sig naturligtvis vill, förutsatt att "man" här, precis som i de flesta sammanhang, är en ansvarsbefriande omskrivning för jaget) så vill man det garanterat efteråt (jag drar naturligtvis alla professorer och universitet över en kam här. Jag får det, för jag vet vad den korrekta argumentationsteoretiska termen för det kallas).
Ja herregud, vilken man! Vilken föreläsare!
Allt jag begär av livet, förutom då alltså att slippa november, få gå utomhus ibland, få träna på daglig basis och slippa känna mig ointelligent, är ju verkligen att få ägna mig åt lite vettig himla bildning! Inte mer än så.
2 kommentarer:
Katastroffilm IRL. Citat från na.se:
"Jag och mina barn kom till Mässan strax efter klockan två. Då var köerna så långa redan på motorvägen att det inte gick att åka av på avfarten. Folk gick ur bilarna och gick till fots uppe på viadukten över motorvägen och hela situationen var kaosartad, som en katastroffilm! Det fanns INGEN möjlighet att ens komma fram till Mässan, än mindre parkera och ställa sig i den kilometerlånga kön. Att ha den här typen av massvaccinering är ju som upplagt för panikreaktioner av den här typen."
verkligheten överträffar dikten! fantastiskt!
Skicka en kommentar