För att ni inte ska tro att jag fullständigt har tappat greppet, slutat träna och helt bara hängett mig åt argumentationstekniker och den utbredda akademiska (kroppsliga) förslappningen har jag tagit den här bilden enkom för er kära bloggläsare. Titta, jag tränar! Bildbevis!
Jag förärades en nyckel och satt ensam i ljungstugan ett tag. Jag hade precis hunnit tända varenda lampa (mörkrädd, ni vet) och talat om för mig själv med myndig stämma att det i n t e var okej att lata sig bara för att ingen såg på (jag tror ibland att det är det, men det är såklart fel), när latheten började smyga sig på.
Men precis då dök dock Niklas upp! För att himla med ögonen åt mitt av Ola influerade musikval, byta skiva, och träna lite han med. Så jag fick sällskap! Värt. Då behövde jag ju inte ens förhandla med kroppen om huruvida jag var trött eller inte. Har man sällskap biter man ihop - punkt! Så det var bra, jag tog i.
Dessutom är det så himla trevligt med träningssällskap, det vet ni ju att jag tycker.
Efterbild, svettig och simmig blick:
4 kommentarer:
Härliga bilder!
Sådär perfekt skakiga så man vet att det inte är nåt proffs-fusk.
ja, egenfotat med mobilkamera är ju det enda rätta, det vet ju alla.
Hamnade här efter att klickat på en länk på Martins sida.
Tur jag inte vart själv på träningen för då hade jag garanterat fuskat med intervallerna :)
haha jag med! Plus att jag säkert hade blivit lite sur för att det var jobbigt, så du fungerade både som motivering och humörhöjare :)
Skicka en kommentar