Jag står här och talar om för Annika att hon måste ringa innan hon åker hemifrån i fortsättningen så vi kan undvika såna här pinsamma situationer där vi kommer till tillställningar i exakt samma outfit. Hon fattade inte vad jag pratade om.
Loppet annars: tog hudvägen ner från Gesunda. Ni vet vänstersvängen efter utförskörningen ner för bergfanskapet. Himla onödigt det här kraschandet jag hela tiden envisas med att hålla på med?
Det gick väl bra så jag är mest skrapad, men att plocka ihop mig själv och cykel och flaskor tog ett tag så jag fick paceas upp och jaga ikapp i tvåhundra mil och var så trött när jag väl kommit ifatt klungan igen att jag tappade i tredje vändan upp för backen.
Eftersom jag som bekant är världens mesta humöråkare och har pannben av tjocklek som ett kopieringsA4 var jag förstås helt inställd på att bryta vid varvning. Surrullade ensam mot Mora ett tag innan Mirella & Åsa kom ikapp bakifrån. Mirella var mycket övertygande gällande att det faktiskt var god moral att ändå gå i mål, och jag hade inget hållbart argument mot det(!!) så jag lät mig övertalas. Tog ett lugnt sista varv med henne. Fick en bar att gnaga på eftersom jag försov mig imorse och fick kasta mig hemifrån utan att ens slå upp ögonen och således inte hade något i mina fickor. Pratade lite med vår följemotorcyklist och försökte minska misären så mycket det gick. Funkade väl skapligt. Kom i mål som 23 av 40-talet startande. Fest.
Imorgon ska det väl raceas grusväg då antar jag, om inte min svullna vänstersida är alltför osamarbetsvillig.
2 kommentarer:
Men aaaj! Det DÄR lät i alla fall som en rejält obra krasch. :S Hoppas läkköttet är gott och att du repar på dig snart. :)
tacktack! läkköttet brukar vara himmelskt, så det ska nog gå fort!
Skicka en kommentar