Den här bilden är så himla rolig och symptomatisk för min tävlingsinställning. Alla andra tittar mot startrepet som ska sänkas, är koncentrerade och sammanbitna och försöker fokusera på starten om 1 minut, trettio sekunder, eller vad det nu är, och jag är till mig och på tramsigt gott tävlingshumör och vill bara, som den peoplelover jag ju är, konversera och prata om väder och vind och livet och en grej jag tänkte på förut och hur dom mår och vad dom ska köra sen och hur banan är och fan och hans moster.
Responsen ungefär = "Mmm.....".
Men det hejdar förstås inte mig.
Kolla vad glad!
Jag ba: "Hörni tjejor!! Den här kurvan trampar vi väl igenom va?!?!!"
Dom ba: "Mm, eh, nej..."
Marginalen ca 1 cm.
Men annars var jag mest ute och cyklade i täten med Mirella under fredagen. Det tyckte uppenbarligen jag verkade kul. Och det var det ju. På varenda bild är jag i alla fall där och rotar. Bevis:
Och då har jag ändå sållat bland bilderna nu, antog på något sätt att det finns en gräns för när det slutar vara kul att glo på tjejer i Cykelcity- & Falutights.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar