Hej Kamratposten

Men kan vi inte grotta ner oss lite mer i det här med mina kval hörni? Det brukar ju göra en så mycket klokare. Inte. Men det är härligt att rota i öppna sår osv.
Jag har hur som helst två huvudspår vi skulle kunna rikta in oss på:

1. Det här är positivt och handlar om att det skulle kunna vara en bra grej att slutföra något, ta lite ansvar(?) för mitt liv, styra upp, vända rätt, osv osv osv, ni vet. Även: det är roligt med nytt och omväxling och ny(gaml-)a vyer och nya människor och det finns en viss... stagnationsrisk(?) när man bor såhär på landet. Vilket förstås inte egentligen hänger ihop med småstaden som sådan men det är lätt att hamna i någon slags miljö som inte är lika utmanande som den i typ... större och mer omväxlande sammanhang, antar jag? Och jag gillar ju inte det. Alltså jag kan känna att jag sedan jag flyttat tillbaka hit i viss mån blivit lite fördummad.
MEN, sen inser jag när jag tänker på det att det egentligen inte handlar om en fördumning i ordets rätta bemärkelse, utan mer en form av kulturell okoll kanske(?), som kan få en framstå som dum, samtidigt som jag ju flera gånger har pratat om att jag tycker att just det är så himla behagligt. Att slippa bry sig, eftersom det ändå inte är saker som är särskilt väsentliga för någon slags livskvalitet liksom.
MEN, samtidigt är väl intellektuell stimulans och sociala sammanhang som ger en det typ prio 1 för just livskvalitet. Så ja. Jag vet inte.

2. Å andra sidan har jag ju aldrig tidigare trivts så bra med livet som jag gjort de senaste åren när jag bott här, så något är det ju. Men frågan är förstås om det har med den rent geografiska placeringen att göra, eller mer den själsliga. Det finns ju en möjlighet att jag bara blivit gammal, klok och mindre neurotisk och att det slumpmässigt råkade sammanfalla med att jag bosatte mig här igen. Eller att jag behövde en period här med häst och hund och skog och småstadssamhörighet för att kunna slappna av och lugna den här nervösa själen lite, men att det inte nödvändigtvis betyder att jag behöver vara här 4ever.
Grejen är ju att jag har fan haft min beskärda del av miserabelt leverne och jag orkar inte med ännu en flytt, ännu en höst, ännu en period som inte kommer kännas bra. I haven't the will to be spent and sad, my heart's to be gay and true, som man hade kunnat säga det om man vore fin. Eller bara: har man smakat nöjdkakan vill man inte käka surkålen igen.

Alltså, jag har flyttat runt SÅ HIMLA MYCKET. Jag har inte haft ett ordentligt hem på tio år, jag har liksom aldrig känt att det är värt att packa upp mina flyttlådor för jag har hela tiden flyttat vidare och det börjar bli så tröttsamt.
Vilket leder oss in på bonuspunkten nr 3:

Är det här bara ännu ett infall för att slippa etablera mig någonstans? Ni vet, är det ännu en boxningsresa till thailand i annan kostym? Herregud, den som ändå visste. VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR HÖRNI.

Men nu ska jag städa. Rent inne rent i sinne, eller vad är det man säger?

MVH
Lisa, troubled 16åring