Så himla genomtänkt

Jag känner en hel drös människor som lyckas med konststycket att vara outhärdligt välformulerade utan att nästan någonsin öppna en bok. Det är naturligtvis en vansinnigt avundsvärd egenskap och jag kan inte förstå hur det egentligen går till, men helt uppenbart är att det inte är något som fungerar för mig. Så fort jag inte har tryckt en roman på länge så har jag ett vokabulär som en fjortonåring (I blame you, Internet!) och för någon som trots allt älskar meningsuppbyggnad och långsökta dubbelbottnade ordval MEST AV ALLT är det faktiskt inte okej.

Slutsats: måste läsa nåt skönlitterärt asap (fackböcker gör inte tricket, för det har jag ju hunnit plöja). Men vad? Med fördel surrealistiskt och lite kreativt. Och för all del gärna en klassiker (inte brott och straff, inte kerouac, inte bukowski). Någon av er måste väl ha läst något bra någon gång? Tipsa!
Trots allt kommer ni tjäna på det själva i slutändan när ni slipper ta del av min annars oundvikliga språkliga regression, vilket jag kan garantera att ni inte vill och det skulle ni varit outhärdligt medvetna om själva om ni varit vän med mig på skunk.nu på nittiotalet (jag försökte illustrera med ett citat, men tydligen så är det utlovade arkivet fortfarande inte uppe, försökte då leta reda på internetarkiveringar från min allra första och bästa blogg, men gick tomhänt även ur det projektet. Ni får försöka föreställa er.).

Men som sagt - bok!
Får jag nåt bra förslag så ska jag berätta för er hur jag känner inför helgens Lida Loop.