Ok, först och främst: FÖRLÅT till mannen från Gävle CA som jag skrek och svor åt i sista backen innan mål!! Det var inte meningen, jag har så dåligt samvete.
Annars har jag idag fått smaka på egen medicin.
Johan kom, som jag via sms på morgonen redan talat om för honom att han skulle, ikapp mig på andra loopen. Eftersom det är hans tävlingars alla mål att inte vara sämre än mig blev han förstås helt till sig i trasorna över det faktumet och hade som bäst levererat alla spydiga kommentarer han kunde få ihop på temat min långsamhet - när han punkterar!
Roligt, tyckte jag, och höll som bäst på att langa upp en radda lika spydiga comebacks och något om att inte ropa hej - när jag får sladd på en rot, sätter framhjulet rakt in i ett träd, voltar över styret och faceplantar rakt ner i stenbädden.
Så fick vi stå där som två fån i skogen och skämmas, lika snopna och ickeframgångsrika båda två. Ibland kommer onekligen det där guds omedelbara straff snabbt och hänsynslöst som ett linjalrapp över knogarna.
12 kommentarer:
Haha, var det du? Personen i fråga fick årets kramp i båda benen utan större förvarning och de låste sig helt och hållet.
Han berättade att det var nån som blev elak ;)
åååhhhh hälsa honom att jag ber om ursäkt!! jag var trött och ville bara gå i mål och så stod det en cykel mitt i vägen rakt i kurvan så jag fick kliva av för att inte gå omkull och jag blev liksom lite omotiverat upprörd över det, trots att jag ju egentligen är världens snällaste!
han kunde ju inte rå för sin kramp liksom. gud.
Haha, vad du överdriver! Och det där om att du skulle vara värdens snällaste var ju rent ljug! ;)
haha ja, det är ju DU som är världens snällaste, som vanligt får jag nöja mig med andraplatsen... men i och med att det är min blogg så låter jag mig själv ha tolkningsföreträde. ;)
Din ursäkt har nått fram, och godtas! Klart man i stridens hetta kan kasta ur sig nåt man sedan ångrar.Som Jesper skrev, båda mina ben tok krampade och jag kom inte nånvart.Lycka till framöver!
Haha, Krampmannen. F-n vad kul. En ny superhjälte är född.
Jag undrar mer om du slog dig...?! Det lät inte så skönt!
christian: tack detsamma, och hoppas du slipper krampen, det är trots allt ingen höjdare! :)
tom: hahaa ja, det lär väl vara krampmannen du ska hålla dig väl med nu de närmaste dagarna...
lina: nejdå, bara blåmärken som tur var! det bästa med att vurpa i skogen är ju att den oftast är mjukare än asfalten.
Ja, det är helt sant. Såg en kille i söndags som dykt rakt i asfalten på Halvvättern och det såg allt annat än bra ut. Usch. :S
ja min högst personliga och ogrundade åsikt är väl att vättern verkar livsfarligt på alla möjliga sätt och är något man bör hålla sig ifrån...
Du tänker på att ovana cyklister som aldrig kört klunga kan vara livsfarliga för sig själva och andra, att en del är ute och söndagscyklar i bredd och vinglar runt över hela vägen med cykelkorgar och hjälmar käckt på svaj till alla andras stora förskräckelse och att dom som jagar en tid (Sub 9, Sub 8 etc) kör som gaaalna och att allt detta på en och samma gång kan bli lite för mycket spänning i tillvaron? Kan tänkas. Att det dessutom är trettio mil kan ju få vem som helst att fundera över hur begåvat det är att ens tänka tanken. Jag körde halva och var INTE sugen på ett varv till...
Tack för en fin blogg förresten!
ja, lite så, du sammanfattade det rätt bra där tycker jag :)
& tack så hemskt mycket!
Skicka en kommentar