Följderna av att umgås med andra

Jag träffade på den här lömske fan i skolan idag. Ni ser hur han verkligen anstränger sig för att se präktig och arbetsvillig ut, men jag går naturligtvis inte på den lätta. Man vet ju hur dom är, arbetarna.
Inte som oss akademiker.

Men dom är snälla ändå! Så jag konverserade naturligtvis artigt och belevat, frågade intresserat om plattläggningen, tittade på olika verktyg och passade på att tala om vilka åsikter han ska ha om olika saker och ting här i världen. Jag har ju som bekant alltid rätt, så det gäller ju att passa på att sprida den rätta läran när man har chansen.

Hur som helst, när jag minst anade det, så bara droppades frågan om jag imorgon skulle springa det där kilsbergsloppet jag pratade om i det HÄR inlägget. Jag hade helt förträngt den tanken och var ju nu mitt uppe i något vitt, brett och planlöst orerande om, förmodligen, min egen förträfflighet. Så jag sa naturligtvis nej, eftersom det är vad jag generellt gör när jag inte är förberedd. Det är reflexmässigt, som om jag varit med IN 'NAM MAN så kastar jag mig om runt min egen axel med ett "nej!!" innan jag ens hinner blinka.

Han ba: "men jooooo"
och jag kan ju inte ändra mig, herregud, man är väl en man med principer, så jag bara: "JAG SA NEJ STFU!!!!!!!" (fast jag sa det såklart på ett milt och tjejigt sätt, jag är ju en mild och tjejig tjej).

Men nu börjar jag ändra mig. Tycker trots allt ändå att det är kul att få tävla lite mot andra och sånt. Frågan är bara hur mycket förfall jag står ut med. Tyvärr är jag ju rätt så jäkla medveten om den abnorma värdelösheten i min löpform för tillfället, vilket förklaras rätt enkelt och självklart med ett snabbt ögonkast på min pulsklockesammanställning som visar på FEM (5!!) löprundor sedan augusti.
Kanske att alla vägar leder till Rom, men fysiken för att ta sig dit byggdes inte av fem träningstillfällen, kan jag ju bara tala om.
Så, jag skulle uppskatta det hela till att jag nog säkert kan masa mig runt på lameiga 50 minuter eller något annat mediokert, men jag vet fan inte om jag kommer vara okej med det själv. Jag vill ju att det ska vara lika lättsamt och lättfotat som det var här:



Jag ska nog överlägga lite med mig själv idag, kanske ta mig en runda för att känna på benen.
Peppa mig!!