måndag 12 oktober 2009

med aristokratiskt halvslutna ögon

Planen var att idag mata mig igenom den svenska retorikens historia (från Stockholms blodbad till Almedalen!), men sen kom jag över Gombrowicz's Bakakaj.
Min enda kontakt med Gombrowicz sen innan är ju den sjukt kritikerrosade uppsättningen av Ferdydurke på Turteatern som Markus (den enda som förstår mig när det gäller sånt här, bortsett från hans irriterande Dojjan-faiblesse) jobbade med och den var väl i och för sig bra, men att läsa det är ju något helt annat. Jag tror att mordhistorien ("en undersökningsdomare finner att allt pekar på att ett brott har begåtts, förutom den irriterande omständigheten att inget brott inträffat", bara en sån sak) kan vara det mest nöjesfyllda jag läst sen jag i somras läste Pierre Menard - author of the Quixote av Borges vilket ju var en underbar och absurd liten text på alla sätt och vis (man kan läsa den på engelska HÄR, om man orkar med det. Det är värt det).

Men för att återgå till Gombrowicz, alltså, vilken MÄSTARE när det kommer till ord och formuleringar?! Det är inte ens viktigt om handlingen är intressant eller inte för det är en sån fröjd att bara få frottera sig med sida upp och sida ner av så imponerande meningsuppbyggnader att man aldrig mer vill läsa någon modern litteratur överhuvudtaget.

Googlar man lite säger svenskan såhär om honom:

"Under allt en vilja till uppbrott, förnyelse, en vilt fäktande kamp med språket, formen och existensen, vår korta stund på jorden. Här duger det inte att flytta runt på väggdekorationerna; Gombrowicz river ut hela möblemanget"


... och bara det är ju i princip tillräckligt för att jag borde ha förstått att mitt lätt pretentiösa jag skulle tycka att det är fantastiskt på alla sätt. Jag är ju trots allt tjejen som på fullaste allvar listar Franz Kafka som min favoritförfattare, glöm inte det. Här finns det inga spärrar när det gäller sånt inte.

(Det bästa är ju att jag nästan kan motivera den här sortens nöjesläsande med att det förmodligen är av värde för min utbildning det med. Det dåliga samvetet lyser alltså med sin frånvaro.)

Inga kommentarer: