Nobelt

Ja hörni, ska vi prata lite om det här med fredspriset kanske? Fredspriset, och kanske litteraturpriset (alltid är det ju någon som känner ett trängande behov att fälla kommenteren att det minsann är knasigt att inte "någon folk har läst och känner till" fick det, i år heller, men vad jag tycker om det lämnar vi utanför det här), är ju de enda man kan diskutera utan att behöva läsa på i ett halvår först, så vi håller oss till det.
(Vi lämnar också diskussionen om fredspriset som sådant tycker jag, och huruvida det ens går att ta det på allvar när de väljer att ge det till någon som vid tidpunkten för själva beslutsfattandet knappt ens hunnit trycka sina nya visitkort.)

Så, vad tycker ni om det?

Såhär sa jag på facebook precis:

Stefan Määttä: Hur kan man ge fredspriset till den högste befälhavaren i ett land som är i krig?

Lisa Ström: det är så intressant det där med obama-fanatismen. att alla missar att usa fortfarande i tusen fall är dumma i huvudet. bara för att det inte är riktigt lika tok-bananas som innan så är det ju inte okej och fantastiskt liksom.

... och det är ju så. Alltså klart alla gillar Obama liksom, det är såklart grymt att han kom in och ruskade om lite, och han är förmodligen en någorlunda fin kille. Men ibland verkar världen vara så vansinnigt lättad och tacksam över att han vann att själva politiken han driver glöms bort och hamnar i skuggan av hans trevliga röst och välartade barn och gulliga adopterade hund.
Ingen vill liksom se något dåligt i denna vår nya messiasgestalt för det skulle förstöra den fina bilden av att allt är gott innerst inne och även ett så otrevligt land som USA kan bli snällt och allt kommer bli bra och vi kommer få leva lyckliga i alla våra dagar nu snart för nu är den nya tiden minsann kommen.

Jag tror lite det här fredspriset kan spä på det där ytterligare. Någon som fått fredspris måste ju per definition vara god liksom, det kan ju knappast ifrågasättas, och att inte gemene man anser det relevant att ifrågasätta de med mest makt i världen är inte en så himla trevlig tanke. Faktiskt.


(Edit: Stefan svarade med den här fantastiska liknelsen:

"Ja världen beter sig som en misshandlad hemmafru som blir överlycklig när mannen kommer hem på fredagen med blommor och bara är lite full"

Jag önskar jag hade kommit på den! )