The cute in elocute

Om man ser till undersökningar gjorda för att ta reda på vad kvinnor respektive män eftersträvar när det gäller kommunikation, så är det inte längre särskilt konstigt att det alltid skär sig mellan mig och 90% av de tjejer jag kommer i kontakt med.
På sätt och vis är det ju bra, eftersom jag har vant mig vid den situationen och därför slipper ta ställning till om det är värt det. Jag har redan tagit beslut i den frågan.
(Naturigtvis inget mars-n-venus-bullshit nu här alltså, ni vet att jag är emot sånt.)

Men det är ju ett jäkla meckande det där med att vara tjej i något så löjligt mansdominerat som retorik (eller politik, eller chefspositioner, eller typ livet, eller whatever) eftersom det förutsätter ett balanserande mellan två roller som ju i princip är omöjligt att genomföra och kombinera. Ni vet, man måste uppfylla en viss grad av förväntad kvinnlighet för att inte väcka anstöt eller betraktas som opålitlig, samtidigt som det man gör måste göras med rätt nivå av manligt tillvägagångssätt eftersom det är det normativa och normen alltid är det som anses mest sant och rätt och som väger tyngst.
Le, men le inte för mycket. Sänk rösten till en manligare nivå, men förställ dig inte. Ta fysisk plats, men glöm inte att inte bli manhaftig. Ha väl underbyggda argument, men blidka ändå åhörarna genom att vara kvinnligt ursäktande.

Det fortsätter ju i all oändlighet det där, och det är alltid en no-win. Eller rättare sagt, det är alltid en andraplats, eftersom det för att kunna befinna sig på samma nivå som den outtalat manliga korrekta som finns i allas medvetande alltid kräver en kompensation på något annat plan, som därför aldrig tillåter en 100%ig vinst.

Ovärt, sa bull.

(Dessutom upptäcker jag alltid att jag befinner mig i en ständig situation där jag måste ta ställning till hur mycket ändamålen helgar medlen. Är det liksom ok för mig att frångå mina principer för att i slutändan lyckas med x? Alltid? Eller annars, när? Hur mycket kan jag tänja på ideologiska värderingar utan att det känns osant? Jag vettefan.)


Nu ska jag cykla, så kanske det blir lite sånt i den här bloggen också och inte bara snack.