Handels- & ekonomiavdelningen här har något slags karriärtemadag idag, ni vet sorten där företag kommer till skolorna för att låta civilekonomstudenter mingla sig till kontakter inför framtida spännande pappersarbeten. Ingenting att gå upp i brygga av entusiasm inför alltså, särskilt inte för mig som inte ens hör till den akademin överhuvudtaget och förmodligen aldrig heller kommer göra det. Mitt intresse för något inom det området sträckte sig till den där sommarkursen i marknadsföring där jag inte ens tog alla 15 poäng eftersom blotta åsynen av kotler/keller-tegelstenen till kursbok var tillräckligt för att man skulle börja fundera på om inte det där med icke-akademiskt löpande-band-arbete nog ändå vore ett bättre val.
Hur som helst, så ska man ju ändå passa på att nästla sig in där man kan oavsett om man har behörighet eller inte, så jag tog på mig mitt mest ekonomistudentaktiga colgateleende och gick på deras föreläsningar. Inte så mycket för att få bonda med kpmg-revisorer kanske, men mer för att efter en timme av det få lyssna på Schulmans föredrag om nätverkande.
Jag fäller verkligen upp alla mentala spärrar när någon ska resonera och teoretisera kring nätverk. Hela grejen är så tröttsam och utsliten att det ju är imponerande att han eller någon ens tackar ja till en sådan grej, trots att det förmodligen innebär en rätt sweet timpenning för att i 45 minuter berätta lite om vilka kompisar han umgås med på och utanför jobbet, hur han och hans tjej träffades och att han egentligen "aldrig ville vara en del av mediecirkusen" (jorå, såatt).
Summan blir ju alltid att man typ ska vara trevlig mot folk och ha lite social kompetens för det händer att man kan få användning för det i sin framtida karriär, men har man inte redan räknat ut det med hjälp av sitt sunda förnuft så är det ju ändå lite tveksamt huruvida man är den sortens människa som är kapabel till att skaffa sådär värst många bekanta oavsett alla föredrag om det i världen. Det hela känns alltså en aning meningslöst.
NÅ. VÄL.
Solen skiner ju som om det var '99/inte fanns någon morgondag, så jag måste passa på att trampa några timmar nu innan jag sedan ska rulla ihop mig i fosterställning på kaklet resten av dagen och gråta blod över det här förbannade övertygande talet som ska genomföras imorgon, inför vilket jag är helt omåttligt opeppad. Fy fan. Jag blir förbannad bara jag tänker på det och spår verkligen inte succé. Kanske borde jag gå ut och dricka ett par glas vin och ägna mig åt nätverkande istället, det är ju ändå ingen som bryr sig om faktiska studiemeriter när det väl kommer till kritan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar