Min frånvaro är helt och fullt orsakad av att jag till 50% är upptagen med att klappa på min nya och vansinnigt mjuka tröja i silke och utöver det ägnar den resterande halvan av min existens åt att våndas nåt så vansinnigt över att jag inte har något ämne till det avslutande och övertygande tal jag ska hålla nästa onsdag.
Tråkigt och olämpligt nog har jag nämligen helt befriats från åsikter verkar det som, vilket ju är ironiskt eftersom det inte är någon hemlighet att jag är rättså full av det i vanliga fall.
Inte ens mitt favoritdrag i nästan alla sammanhang, att tycka tvärtemot alla andra bara för sakens och diskussionens skull, funkar i den här situationen. Såvida jag inte väljer någon annans ämne och tar motsatsen själv då, men det känns på något sätt lite väl hårt. Till och med jag har ju faktiskt ett uns av medkänsla i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar