Enligt lagen om alltings jävlighet invaderades naturligtvis tåget idag av en hel skock dagisbarn på utflykt. Där satt jag i godan ro med min fina VITA cykel, helt oförberedd på denna hord av små små människor med glassar och snoriga näsor och kladdiga barnhänder som helt utan skam i kroppen klängde och hängde på min stackars oskyldiga hoj.
Själv var jag i chock över hela situationen med alla dessa minivarelser som var högt och lågt och överallt så jag visste inte vad jag skulle göra och satt mest handfallen och stum. Försökte blänga surt på en liten brud som stod länge och väl och petade på min vita styrlinda, men ungar fattar ju inte sånt där med fina vinkar, så hon glodde bara tillbaka.
Kom hem i alla fall till slut. Firade det med ett varv runt Runn som kändes så sjukt bra att jag trodde jag var jättesnabb, men det var jag inte. Jag var precis så snabb eller långsam som jag alltid är. Men jag tänker nog skylla det på Hinsnorsvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar