onsdag 28 oktober 2009

Varför Fredrik Lindström förmodligen skulle gett mig guldstjärna

Såhär var min skojiga slutkläm idag (jag skonar er från de långa föregående textmassornas harvande om hur språket bestämmer/benämner/blir vår omvärld blablabla) :

Vi måste därför, allihop, i demokratins tjänst genast börja särskriva!
För framtidens skull, lär dig stava fel!
Från och med nu, glöm versaler och dubbelkonsonanter! Det är dags att kasta allt du lärt dig om meningsuppbyggnad i papperskorgen. Glöm adverb! Förträng pluralformer! Ignorera kunskapen om korrekt användande av asterisker och hur man egentligen böjer ordet ananas.
Låt Svenska Akademins Ordlista försjunka in i ditt medvetandes allra mörkaste hörn.

För endast genom ett från grunden nyskapande av något så grundläggande som vårt språk kan vi rucka på något lika cementerat som de trånga mallar och förstelnade världsbilder som de som har befästs i generation efter generation av Ni-sägare och interpunktionsperfektionister. Det är dags att aktivt motarbeta den inskränkta språkvården med dess tillhörande konservativa syn på omvärlden för att äntligen kunna vara en del av något verkligt nytänkande.
Tiden är mogen för en vederläggning av vokabuläret och en bokstavlig revolution!




Det var dock naturligtvis bara spel för gallerierna. Jag är ett stort fan av SAOL och älskar ju rättstavning like a fat kid loves cake.

Jag är dock fortfarande så ocharmigt nöjd över det fyndiga i "en bokstavlig revolution", det är kul varje gång jag läser det.
Men lite roar väl små, som det heter.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Din blogg är rolig varje gång jag läser den!
Grymt språk, grymma slutklämmar och formuleringar som får mig att se grönt. (Ja, avundsjukt grönt. Varför kom inte jag på dom först?)
Imponeras av ditt självförtroende (eftersom jag inte känner dig fattar jag inte om det finns spår av ironi). Och jävlar vilka cykelturer. Varför orkar inte jag så långt och fort och ofta.
Fortsätt kicka ass!

Lisa sa...

Ååååhhhh, tack!! Vad snällt sagt! Jag blir jätteglad!
Ska göra mitt bästa på asskickningsfronten, lovar!

Carl sa...

I avvaktan på att Herr Lindström kommer din väg, hittar bloggen och delar ut välförtjänt hyllning så får du ett par guldstjärnor av mig. Talet var bra och slutklämmen "en bokstavlig revolution" var inte bara fyndig den var i sammanhanget strålande.

Lisa sa...

Visst var den! Jag tyckte ju också det! Tack!