Årets bästa pass?!

Jag fick inte cykelsällskap av Lisa2, men jag fick istället med mig daloms finaste snabb-Jeppe som bjussade på lite kvalitetstid och den vintrigaste i(s)drottsmustaschen på länge såhär på nyårsafton.
"Det här blir ditt års bästa pass!!" sa han ödmjukt, och även om det kanske var en liten överdrift så var det förmodligen så fint det kunde ha blivit idag.

Hade det inte varit så himla kallt hade ni förstås kunnat få fina bilder på strålande sol och snötäckta vintervägar och annat sånt dalaporrigt vi har här uppe (tänk Öijers, fast i dagsljus och solsken), men nu ids man (jag) liksom inte riktigt med det meckiga i att hala fram kamera och ta av vantar mitt upp i cyklingen. Dessutom cyklade jag så långsamt att jag förmodligen hade vält då (vilket jag i och för sig gjorde ändå, men det hör ju till på vintern).

Gott nytt år på er annars, hörs 2011!

Presentpost! Bästa sortens post!

För den som för bok (eehehehee) över mina läsvanor så innehöll den DEN HÄR.

FRISK!

Jorå förstår ni, idag är jag frisk, idag har jag tränat! Här är ett bevis från min halvhjärtade planksession (jag hatar plankan men känner att det inte är riktigt ok att vara så dålig på det som jag är, så ibland måste jag ändå):


Strax ska jag ut och springa en vända också för att se vad kroppen säger då. Förhoppningsvis jublar den och hjular hela vägen hem för imorgon ska jag få cykla ute med Lisa2, och det är ju två saker jag verkligen inte gjort på länge och som jag tycker himla mycket om så då vill man ju gärna ha kröppa på sin sida.

På pedalfronten kan jag glädja er med den härliga upplysningen att jag inte var handikappad i huvudet, född i farstun och tappad bakom en vagn. Skönt va? Till och med Johan fick hålla på och gänga om och fixa och dona ett tag och använde minst ett verktyg som jag inte har hemma, så jag känner att jag fortfarande har den lilla mekheder jag skaffat mig genom att typ... kunna byta slang(?) i behåll. Det hade varit så fruktansvärt förnedrande (men inte helt orimligt) om jag bara hade skruvat åt fel håll eller nåt sånt dumt.

Men viktigast är alltså att jag är frisk. Firade det med att lägga på fem kilo på marklyften. Kände mig stark och snygg såklart, ända tills nån rivierasnubbe med page och shorts kom och gjorde uppskattningsvis ca tvåhundra repetitioner på 15 kg mer än mig.
Så kan det vara, livet. Men mest är det fint.

Man ska inte ropa hej

Bara för att jag lovade så stort att jag skulle sluta icke-uppdatera så drabbades jag av den festliga och sexiga vinterkräksjukan, och har således legat något dygn och ett halvt och förtvinat, halvkomat och darrat som en fölunge.
Under eftermiddagen idag lyckades jag dock ta mig ur rädda willy 2 och både äta det första målet mat på 48 timmar OCH ta mig ut med hundarna på promenad och få lite dagsljus n friskluft. Blev förstås utmattad men på det stora hela gjorde det nog gott.

Men jag har såklart varken tränat eller ens tittat på de där pedalerna, det får nog allt vänta tills imorrn.

Två saker som bekymrar mig

Problem 1: den ständiga inre konflikten mellan en god uppfostrans vilja att vara trevlig och älskvärd, och den inre tjurskallighetens vilja till det motsatta.

Problem 2: jag får inte fast de där jävla pedalerna?! tänker skylla på JJ som tog av dom (ingenting är väl någonsin mitt fel?). Åååååhhhhhhh orkar icke, mina vänner. Himrans crappofest. Går och lägger mig, eventuella tips jag kan ha förbisett (har aldrig skruvat fast pedaler förut, är väl tjej etc, har väl folk som vanligtvis gör sånt osv, så alla tips är bra tips) kan ni med fördel lämna till mig via valfritt kommunikationsalternativ. Men ring kanske inte.

Nog nu

Förlåt mina favoriter, det här är ju inte acceptabelt, jag vet.

Jag har firat lite jul = intagit soffläge med hundarna, fått fina julklappar, löst korsord, umgåtts med min familj, käkat upp ungefär en hel marsipangris helt på egen hand (det godaste som finns!) och förnedrat mig själv med längdskidåkning. Det har varit fint, men nu får det vara nog. Värmeböljan har ju kommit till dalarna så här njuter vi av ensiffriga minusgrader och det innebär förstås att det görs bäst i att utecyklas. & dessutom har jag två tentor i januari att leverera på, så jag har ingen ursäkt längre för att förslappas.

Nu ska jag byta till dubbdäck på crossen, det har jag skjutit upp i två dagar nu för det är så innihelvete tråkigt och bökigt, men vill jag komma ut och slira i modden imorgon så är det ju bara att bita i det där äpplet. Ska lyssna på det här under tiden så det blir fest och konfetti av det hela:

julkoma

julspinning

Klockan 0830 varje julafton, den viktigaste traditionen av dom alla. Min bror har laddat sen september men vaknade sjuk. Min syster däremot är såhär glad över att få gå!

post-julhandel

Vad man får göra när man expressköpt alla julklappar på under timmen: ro 5000m i intervallform! Oj så skoj. Syra från topp till tå. Snart hem och äta lussekatt istället.

one more time, with feeling

Men det var ju mer än lovligt stumma ben idag. Jag viker ner mig

för medan hon är där är ju jag här

Här är inte jag

Men här är min syrra.

Papa was a rodeo

Här får ni en fin cover på en av världens finaste låtar. Den här låten är så himla mycket Mackan för mig för jag lyssnade så mycket på magnetic fields när han bodde i Bredäng. Dessutom ser Conor på bilden så himla mycket ut som han gjorde när han var korthårig.

Och apropå den människan, julen strax efter jag och Mackan precis hade träffats och jag var arton och tonårig och tramsig så fick jag av någon anledning jag inte ens kommer ihåg ett god jul-sms med Eminem som avsändare. Det grundade sig säkert i nåt internskämt vi hade då men det var ju hundra år sedan och man kan inte minnas allt, men det var säkert kul.
Sedan dess har jag varenda jul (i åtta år!!!) fått samma god jul-hälsning från Eminem så det har ju blivit som julgran och julklappar och julspinning och annat som liksom hör till och förväntas för att det ska vara jul på riktigt.
MEN: så fick jag idag ett mail från andra sidan jorden som säger att Mackan är i Thailand och lever livets glada dagar med stulna tillhörigheter och att det således inte blir nån eminem-jul iår. Efter nästan ett decennium!

Inte okej, ska jag fira jul ska jag göra det med Eminem.



Annars är det ju -25 här och således en himla fest att gå utanför dörren. Tråkigt för mig att jag måste ta mig ut minst fyra gånger till idag. Hade, när jag gick till gymmet nyss, på mig: tights, mjukisbyxor, strumpor, sockor, enorma vinterkängor, linne, tshirt, långärmad tröja1, långärmad flossad tröja2, fleecetröja, dunjacka, halsduk, mössa, dubbla tumvantar. Inga konstigheter där alltså.

(Fin bonuskuriosa om magnetic fields för icke insatta: förutom att det är världens mest intelligenta och fyndiga låtskrivare, så - nästan alla låtar de gjort som sjungs om en he sjungs av en manlig sångare, och nästan alla som handlar om en she sjungs av en kvinnlig, eller på annat sätt okonventionella kärlekskombinationer. Det är så fint på sitt eget genderbendersätt i det lilla, om man tycker att det generellt är positivt med normbrytande. Och det tycker man ju, eftersom man är vettig. Dessutom har ni väl inte missat den inte alls representativa MF-playlisten jag gjorde i somras?)

Bästa

Anders postade det här på facebook, är inte det fint så säg?

Specialized Holiday Card - The most popular videos are a click away

oroligt

Sov som sagt tre timmar på dagen igår, efter att ha sovit sju natten innan. Råkade vara vaken för länge igår kväll och råkade se nån doku om nåt psyko som kidnappat en tjej, låst in henne i en låda under sängen (!!) och då och då plockat ut henne för tortyr och våldtäkter i hemmagjorda sträckbänkar och krokar i taket och gud vet allt. I sju år. Världen är så fin, folk är så härliga.

Kunde förstås inte sova efter det, jag kan ju inte ens kolla på CSI utan att behöva tända alla lampor hela natten efteråt och då är det inte ens på riktigt. Är inte precis skräckfilmstypen kan man väl lugnt säga. Drömde mardrömmar och vaknade med huvudvärken från helvetet, så jag lär ju inte kunna träna idag i alla fall.

Men däremot kan jag hämta ut min cykel idag! Om vi ska avsluta med nåt positivt.

Horisontalläge

Skulle powernappa lite på soffan i förmiddags, vaknade tre timmar senare. Inte okej. Är så trött, fortfarande. Ska nog gå hem till mina föräldrar och ge min far ett spotifykonto och snusa hundarna i nacken och typ... sova lite mer på soffan där. Min syrra ska komma hem till dalarna ikväll också, så kanske hinner jag träffa henne en sväng. Här får jag ju inget vettigt gjort i alla fall. Försöker läsa litteraturen inför onsdagens seminarie men får inget att fastna, för mycket annat i huvudet.

Vad man gör på en söndagmorgon

Helt vanligt snödjup i spåren idag. Eller spår och spår. The område formerly known as osv.
Jag mötte Stefan C och Patrik paddlarn vid åtta imorse för lite morgonskidor på Lugnet. För mig var det ju premiärpass, bortsett från gårdagens minisväng. Som vanligt i Falun är det vad man än ägnar sig åt rena rama lokalkändisfesten. Fredrik var där, Öijer var där, Per var där, osv osv osv.
Öijer hade dessutom varit där ännu tidigare och passade på att jobba lite extra som spårmaskin åt Lugnet, eftersom de tydligen inte spårar när det snöar/på söndagar/i december/när det är varmare än -10/på udda datum/eller varför de nu inte tyckte att det var värt att göra idag. Tur för oss andra som åtminstone slapp ha pudersnö upp till anklarna till största delen.

Jag "åkte skidor" i en och en halv timme. Var nå så jävulskt kass även i år, men skyller på Adams vallning eftersom man tydligen alltid får göra det. Tror däremot att det där med skaten kommer ha fallit på plats till i år, så där räknar jag med att få vara tillbaka på min naturbegåvningsnivå. Ska försöka fixa i ordning dom skidorna till veckan så jag kan testa.

Eh

Här står jag i mörkret och kan hålla mig för skratt. Hade exakt noll fäste, men ett sjujävla glid. Det var ju kul så länge det inte var uppför, vilket det ju som alla vet är överallt i Falun. Lär väl valla på nåt klibbigt inför morgondagen. Eller - rättare sagt - lär väl låta min omgivning tala om för mig imorgon vad jag ska lägga på.

Det var i alla fall ingen trängsel i spåren vid åtta en lördag, bra att veta.

Förmiddags-tc

Min cykel är i Landströms ömma mek-vård eftersom jag kraschade den så fint och ju som alla vet inte kan skruva och fixa själv, så jag är cykellös för tillfället vilket olämpligt nog har sammanfallit med den vädermässigt mildaste helgen sen typ oktober.
Men så kan det väl vara. Jag kör väl testcykel istället. Det gjorde Lars och Peter också i förmiddags. Peter körde 30-sekundare. Varje gång någon annan gör det blir man ju lika glad över att det inte är man själv! (Jag höll mig till lite mer behagliga långintervaller.)

Ryktena säger dessutom att jag eventuellt får till det med lite skidåkning nu på eftermiddagen, det kommer förmodligen bli en skräll. Stay tuned osv.

På besök hos mästar'n

Jag är väl ute hos Skuggarvets flickidol no1 och får mina skidor vallade. Adam älskar att valla skidor, se så glad han är!

Dagen som försvann

Hejhej från friidrottshallen!!

Här står jag och gör en Adam Steen. Dock med mer kläder på kroppen.
Idag tog det mig ca tvåhunrafemtio år att komma iväg till hallen. Först vaknade jag för sent, och sedan var jag på gymmet, och sedan träffade jag karin, och sedan var jag tvungen att äta lunch och sedan fick jag så trevligt besök att flera timmar försvann och sedan var klockan helt plötsligt efter sex och den där eftermiddagsträningen blev en kvällsträning.
Det fina med det är förstås att det är idel kända ansikten uppe och tränar då och jag ju som bekant älskar folk.

Tiden gick dessutom så fort på testcykeln idag att jag knappt hann märka att jag börjat förrän det hade gått en timme och jag var klar! O-pti.

Det tar sig

Ny sponsor

Under 2011 kommer jag på MTB-sidan att få hjälp av och samarbeta med ROSE. Det ska bli jättespännande och fantastiskt roligt att få chansen att cykla för ett så, för Sverige, nytt märke och jag ser verkligen fram emot att få testa deras produkter ute i terrängen!

Jag kommer tävla på en Psycho Path, vilket är deras carbon hardtail och förmodligen en av de snyggaste cyklarna just nu i svart och guld. Kolla gärna in den och de andra grejerna i deras webshop.

Hoppas det blir vår snart!

och nu blir det film!

Ett exemplariskt sätt att spendera en söndag i december på. Tur att det snart är höst igen!

Annars har det ju varit rätt dåligt med träningsbiten idag. Jag var på gymmä för ett styrkepass imorse som väl i och för sig gick helt okej, men det är ju inget man skriver hem om precis. Sedan har jag varit på föreläsning och på julavslutning med dala sports academy och försökte efter det köra lite testcykelintervaller men det var bara katastrof av hela alltet. Dog en smula innan Matilda dök upp och livade upp min kväll! Skönt att åtminstone få något socialt ut av träningen om jag nu inte ska få nån träningseffekt av skiten.

Nya tag imorgon.
Förhoppningsvis får jag även pjäxor imorgon! Skidpremiären närmar sig med stormsteg.

Finskidor

Annika förser mig med världscupsmaterial. Jag har alltså inga som helst ursäkter för att vara kass i spåren i vinter. Det är nästan så att det ger prestationsångest.

Joyful bliss i lerbadet

Glad tjej, skitig cykel, trasig växel, findäck.

CX-cupens hovfotograf, alltid lika begåvade Jahn Ekman var närvarande under Åstorps tävling i lördags och levererar som vanligt fantastiskt fina foton från lervällingen. Jag tyckte som sagt att det var en helt fantastisk bana, så jag var som ni ser rätt glad och nöjd även när det inte fanns annat att göra än slänga upp cykeln på armen och börja springa.
Bevis på att jag innan dess faktiskt cyklade kommer här nedan:

Och en sista bild från lokale Christian Rose som rätt bra visar underlaget. Opti! As we say in dalom.


Dessutom fick jag komplimang för min teknikutveckling av Åsas kille Markus i söndags. Sånt är ju så svårt att se själv, men rimligtvis (förhoppningsvis?) borde han ha rätt, det tar sig. På banor som söndagens, eller Ludvikas, är jag fortfarande för teknikotränad för att kunna ta i, men det har nog blivit bättre på det stora hela under hösten ändå. Skönt att få höra av andra emellanåt i alla fall, så tack för de uppmuntrande orden!

snöcross i kristianstad

Helgens stora tack får ändå gå till Janne J som lånat ut inte mindre än två fina carbonhojar och finhjul till mig, varav jag praktvurpade med den ena och krajjade bakväxeln på även den idag. Hans andra var visserligen tvåhundra storlekar för stor men räddade mig åtminstone från att behöva springa de sista varven idag.

Helgens status alltså: två förstörda bakväxlar, en avsliten kedja, en löprunda, två av årets roligaste banor och en himla massa vurpor i snö.

Helt sjukt kul var det att tävla igen i alla fall trots alla dessa missöden och materialhaverier. Tur det, för jag var rätt osugen på vägen ner och behövde verkligen en motivationsboost och det fick jag med råge! Sjukt grymt också att få köra fina stevenscyklar idag och fina tuber och hjul båda dagarna, det gör en sån himla skillnad!

lite löpning

jag fick låna jannes hjul idag eftersom mina däck inte var så lämpade för underlaget. Märkte på näst sista varvet att kedjan hackade lite men trodde att det kunde vara lite dåligt justerade växlar efter hjulbytet, ända tills jag direkt efter depåpassering och varvning inte kan trampa överhuvudtaget. Stannar och ser att jag har hela bakväxeln rakt in i hjulet. Tvärav! Kunde ju välja mellan att bryta, gråta eller springa runt, så jag sprang väl då. Kom i mål typ en halvtimma efter alla andra men fick väl ändå några poäng så det kan ju vara värt det.
Sjukt rolig bana i alla fall, precis som jag vill att en cxbana ska vara, så all heder åt Benny och Carina & co!

Får se hur jag löser det med cykel imorgon, verkar som jag kan få låna JJs reservhoj. Den är lite stor men väger ju å andra sidan typ tvåhundra kilo mindre än min så det blir nog ändå ett lyft.

i Åstorp

Vi är i Åstorp! Startar om en timme på en fantastiskt rolig och jobbig crossbana, förmodligen en av de roligare i cupen. Dagen till ära startar vi med killarna så jag räknar väl med att bli varvad av Emil Lindgren efter ungefär ett halvt varv.

det flyter på nästan jämt

efter att först inte ha hittat bussen på högskolan, eftersom den inte var där utan var inlämnad på service, och därför från början varit över en timme sena (konstatera att bussen är borta, stressa upp över faktumet, lokalisera bussen, åka två pers för att hämta den, åka tillbaka för att hämta packning, åka) lyckades vi någon kvart utanför jönköping få bensinstopp! Jag har aldrig varit med om det tidigare! Mitt på motorvägen med lastbilar i 110 vinande kring öronen stod vi med en mesig varningsblinkers och undrade väl vad fan vi skulle göra nu.

Som tur var skulle Jens sälja hjul till en kille i jkpg som fick ta bilen, åka till närmaste mack och köpa en dunk och fem liter diesel och sedan åka ut och rädda oss. Som en bonus sitter tanklocket på högskolebussen på förarsidan, så Jens fick montera de blinkande pendellamporna på hjälmen och stå som en julgran mitt i motorvägen och försöka hälla i de nödgade dropparna.

Det går bra nästan jämt, livet. Typ tre timmar sena är vi nu på väg igen i alla fall. Återstår att se vad mer för spännande helgen har att bjuda på...

Istället för studier

Jag och Lisa2 och Annika ska få lite hjälp med teknikslipning när det gäller basövningarna i styrketräningen av YA-Tommy, så igår körde vi alltså marklyft. Idag känns det mellan skulderbladen. Mest sugen är jag förstås på frivändning och så, men var sak har väl sin tid.
Det fina med tränare är som vanligt mest att de sköter tänkandet åt en. Tommy ba "Men xxx kg ungefär bör ni klara" och då accepterar man ju det och så nöter man på tills man fått upp den där stången med de där vikterna. Det är klart det går liksom, det är som vanligt bara en träningsfråga.

Skulle jag själv bestämt däremot skulle jag väl säkert fått en mental blockering vid gränsen för tresiffrigt och fastnat där. Man (jag) behöver optimistiska människor runt omkring sig (mig) som sätter upp målen.

I helgen åker jag till skåne för lite snösladdande i CX-cupen. Formen har väl varit bättre för det, men det blir säkert kul att vara söderöver. Hoppas man vinner spiddekage.

Alla andra gör det

Själv körde jag tre set marklyft. Det var min rygg jätteglad över efter gårdagens sejour i rodden.

Rofyllt

Jag var på gymmet och körde roddintervaller imorse. Herregud! Det är väl få saker som känns så skevt som att behöva använda överkroppen i intervallträning?! Märklig känsla. Slog till på några tusingar och några femhundringar, sparade 2000-testet till en annan dag. Kröppa var seg och tekniken är ju inte precis något att imponeras av, svårt att hitta optimalt motstånd tycker jag, men det ska nog gå det där också så småningom.

Jag blev svettig och andfådd i alla fall.

Livet är fulländat:

Brashund?
Anledningen till att mina djur är bättre än era djur, de ordvitsar!

Måndagsdistans

Bara fyra små minusgrader idag! Så cykelbart har det väl ändå inte varit på länge? Eftersom jag och Lisa2 är kidz som själva disponerar ganska mycket av vår tid insåg vi ju att det var en perfekt dag för vinterdistans på snöiga vägar!
Jag hade dock varit på en föreläsning som för första gången inte slutade en timma före utsatt tid, utan faktiskt höll på hela förmiddagen, så vi fick racea mot skymningen från start.

Fast det var inte superljust i början heller förstås. Yr hade lovat sol, men det var tur att vi skippade solglasögonen. Men det var varmt!!! Vi tog oss en vända bort mot Svärdsjö till och kom hem efter lite drygt 3,5 h. Fint för en måndag.

Sista biten var det ju förstås lite skumt ute. Med någon mil kvar började det skymma ordentligt och vi var båda två onödigt befriade från lampor. Fast det gick bra ändå, hem kom vi, och bara fötterna var bortdomnade av kylan (men fötter räknas inte)!

Nu mot velodromen och lite umgänge med lokalpressen!

Rimmat valfläsk

Globetrotter-Lina sitter i asien och delar via facebook ut en provprenumeration på lokaltidningen till den som motiverar sig bäst. Jag känner ju att jag efter följande julerim och juleporträtt av henne rimligen förtjänar lite dalanews:

Jag behöver en tidning, jag har blivit så dum
Vet inget om Åsgatans Bröd
Läsa på webben gör ryggen krum
och djungeltrumman är död

Jag vet inget längre om vem som blitt gift
Vet inget om julens korinter
Vem ersätter pastorn i vilket stift?
och hur blir det med vädret i vinter?

Du ser hur det blir, jag missar en massa!
Blir konversationskonstens b-lag
En tidning om dagen skulle nog passa
och ge mitt kallprat ett påslag

Jag ber dig på vers, det finns nu här skrivet
Att från dumhetens bojor befria
Mig från den eviga gåtan i livet
Vem blir Leksands lucia???

Visst tycker väl ändå ni det med?
Fast mest nöjd var jag förstås över att få versa utan att framstå som en idiot. Man gör tydligen det om man gör det i tex i övrigt helt normala mail. Jag förstår inte varför. Älskar rim, det är det bästa med jul. Tror ni folk blir ledsna om jag skiter i att ge dom julklappar i utbyte mot evighetslånga rimepos? Jag kan tänka mig att fila på sådant istället för att öppna fysiologiboken. Fast så kan jag ju tänka mig att göra rätt mycket utom att öppna den, i och för sig.

Tvärstumt och positiva besked

ÅÅHH herregud, jag körde tröttstegen nu på förmiddagen. Det gick hur bra som helst fram till intervall nummer 5, efter det fick jag med besked bli medveten om att jag varit lite övermodig.
Sedan höll jag på att dö i varenda en av de resterande intervallerna. FFFYYY, graden av stumhet alltså? Insane. Inte av denna värld. Omänsklig. Stapplade efter 90 minuter av cykeln och var enormt tacksam över att det är nerförsbacke hem.

Annars livets glada dagar, positiva besked gällande kommande cykelsäsong verkar det som, så vi håller väl tummarna osv.

Ocykel

Cykelcitys tempohäst Glenn Dahl har ju även i år sin Cykelroddtävling igång. Jag känner naturligtvis ett behov av att mäta mig, så jag rodde lite när jag var på gymmet idag. 38,44,6/10000m är tydligen nuvarande rekordet att slå. Ingen i lättviktsklassen verkar ha brytt sig om att ge 2000 och 500 ett försök? Hoppas de gör det snart. Jag är lite sugen på att bli trött i ovana delar av kroppen.

Fast jag skulle väl förstås bara kunna åka skidor för att bli det, så jag ska väl göra det också vilken dag som helst när jag skrapat ihop lite utrustning. Helst vill jag förstås ha Adam Steens superfärgglada och mönstrade tights, vad tror ni jag måste göra för att han ska ge mig ett par såna? Ska man åka som en gycklare vill man ju faktiskt även se ut som en. Jag känner att det kommer ta min skidåkarappearance till en helt ny nivå.

Nu ska jag baka saffransskorpa. Imorgon ska jag cykla distans, hurra!

På begäran

Ett litet tips för att mentalt hantera intervallerna såhär i vintertider: HÄR

hjärtevärmare

Men skönt att få träna lite

Jag körde sex stycken fyror på w som ligger trivsamt nära vår nordiske h-30 mtbmästares 4*4-nivå. Olas alltså. Räknar ju iskallt med att cykla ifrån honom till sommaren, förutsatt att jag lär mig få ut lite krut på cykeln som rullar också och inte bara vara monarkstark.

Det verkar ju hur som helst inte bli varmare utomhus i alla fall, så imorgon ska jag nog ge mig i kast med Mickes stege. Det verkar kul. Allt med siffror är kul.
Då ska jag nog försöka sitta på en annan cykel för att kolla om jag fick glädjesiffror idag eller om hela den samlade skaran av gubbcykelbloggare nog är ännu mer dramaqueens än vad jag trodde. Jag är ju inte så van vid det här med watt så jag har inga direkta referensramar.

Morgonnöje

Ändå okej

Det var inte så farligt förstås, när jag väl var ute. Det är ju sällan det. Lite ont gör det i lungorna om man ska ta i ordentligt förstås, men annars funkar det faktiskt bra att träna ned till ganska låga temperaturer. Och framförallt så vänjer man sig ju.
& just vänja sig verkar rätt nödvändigt för den kommande vintern.

Min damcykel verkar dock inte ha vant sig vid kylan, trots att den som ändå lever ute 24/7/365 verkligen borde vara härdad. Idag när jag skulle rulla ner mot stan så hade tramporna frusit fast! Spännande. Vinterfixie!

"Och hur känns det nu då, med -12 ute?"

Som det är meningen att vinterpass ska vara

Idag ville nog livet kompensera mig, för oj! Sju minus, solsken, lagom snöiga vägar, Lisa2(som synes), medvind större delen av rundan och nybakade lussebullar vid hemkomst! Livet, alltså!

Jag, Salle och Figo är på födelsedagskalas.

Svalt

Imorse när jag var på väg ut på cykeln mötte jag Jesper och Jocke. "Hur länge ska du vara ute?" frågade dom. "Tills jag böjar frysa" svarade jag.

Och det var ett mål jag höll. När klockan började närma sig tre timmar och jag bara hade några kilometer hem trodde jag att jag skulle dö. Varenda nedförsbacke blev en avvägning mellan att bromsa såpass mycket att fartvinden minimerades, samtidigt som jag ville hålla så hög fart som möjligt så jag kom hem någon gång. När jag var inne i stan igen kunde jag varken röra händer, ansikte eller fötter. Med fem minuter hem övervägde jag att knacka på hos vem som helst bara för att få möjlighet att komma in i värmen. När jag sen väl kom hem och började tina upp gjorde det så ont att jag tryckte ipren i ren desperation och spenderade sedan 20 minuter med att sitta på soffan och skaka som en uppvriden docka. Har aldrig någonsin varit så kall!

Men annars var det ju fint. Solsken, till och med! Det är ju inte varje dag man är bortskämd med sånt såhär års!

Handlade idag:

Fast jag var ju OCD-ig redan som spädgris, så att något trams skulle dröja sig kvar är väl inte så förvånande.

Drabbades när jag kom hem av ett behov av att jula upp mitt hem, förmodligen efter att ha lyssnat en gång för mycket på min egen sjukt bra spellista här nedan. Rotade igenom alla mina skåp och lådor (okej, en). Hittade ett rör guldpaljetter, en sprayburk med (förvisso röd, och även dödsgiftig) lackfärg, och lite ståltråd. Kände ju att det kanske inte riktigt gick att uppnå önskat resultat med det grundmaterialet att jobba med. Är en sån total failure när det kommer till hemtrevlighet och saker som är "mysigt".

Ho ho ho under the mistletoe

Söndag innebär ju första advent, och jag är naturligtvis övertygad om att ni alla under de kommande dagarna enbart kommer ägna er åt att kavla pepparkaksdeg och rulla lussebulle som om det vore '99, och inte ska ni behöva göra det i det tysta?!

Jag och min goda smak har såklart satt ihop den mest optimala JULPLAYLISTEN åt er. Varsågoda. Ni kommer inte ångra er, december har aldrig låtit så bra som nu!

Stelben

Nu är ju det här en bild från Örebro och förra hösten, men att köra intervaller idag med gårdagens löpdito i benen kändes ungefär som jag kände mig på den här bilden, så jag tycker det känns rimligt att återanvända.

En annan bild som hade varit tänkbar att publicera igen, även om jag lyckas kamouflera min slitenhet med en massa plast i hela ansiktet här, är ju den här lite somrigare:


Stelheten var alltså... påtaglig. Kan man kanske säga.

2-1

Jag blev såklart igenkänd igår av en man från Säter. Det är helt sjukt det där, folk känner jämt igen mig överallt och jag tycker ändå att jag oftast gör ett ganska så tystlåtet och försynt intryck och liksom inte borde vara så minnesvärd. Men tydligen då.
Det är ju i och för sig förstås roligt och trevligt och bara positivt, men ändå förvånande.
Eller så är det för att jag är så himla lång att jag liksom hela tiden korsar allas synfält vare sig de vill det eller inte.


Idag har vi haft föreläsning om mat på förmiddagen, det ledde givetvis till den nu för tiden eviga och oundvikliga konflikten mellan proteinlovers och vettigt folk. Själv är jag ju inte så värst såld på det där lchfandet, eftersom 99% av alla som håller på med sånt är paranoida och dumma i huvudet (vilket förstås kan ha sina förklaringar), men det är ju inte precis någon hemlighet. Lite tröttsamt är det med de där diskussionerna i alla fall. Man vill ju bara sticka åt dom en bulle så de blir tysta och nöjda någon gång.

(Löp-)Tokig i Säter

Såhär nöjd var jag idag, fast det förmodligen inte var lika uppenbart för utomstående på grund av tårögdhet, svettighet, andfåddhet och allmänt syratittande i kors.

Jag, Sandbergskan & Sätterströmskan, dvs Lisa1, Lisa2 & Lisa3, åkte till Säter för att springa onsdagsintervaller. Förutom att vi framstod som ett skämt när vi alla hette Lisa S OCH dessutom var klädda likadant var det helt fantastiskt på alla sätt.
Jag tjatar ju ofta om det här med teh awesomeness i att träna med andra när man ska ta i och idag var ett sånt praktexempel på vilken skillnad det gör! En och en halv timmes mycket kvalitativ löpning i intervallform + löpstyrka och löpskolning med tolv andra att tävla mot och pushas av är ju i värdhetsnivå ljusår ifrån vad jag kan åstadkomma om jag ensamtränar. Att dessutom få ledas av någon annan som bestämmer när man ska ta i och när man får vila tar ju effektivt död på alla latmaskembryon man går runt och bär på och det är, som jag ju har sagt åtskilliga gånger förut, det BÄSTA jag vet när någon annan bestämmer. Älskar att lyda blint.

Jag fick ont i benen, kom härligt nära maxpulsnivåer och blev sådär göttigt Steenskt tvärstum. Sämre onsdagkväll kan man onekligen ha!

frisk!

Jag trodde jag skulle bli dödssjuk, men jag gick till gymmet och testade hur jag mådde med lite styrka igår och det verkade ha varit det magiska knepet för friskhet. Fantastiskt! Det betyder att jag får åka till Säter med Lisa2 & Lisa3 ikväll och ägna mig åt löpintervaller. Förhoppningsvis har dessutom det sjuka snöfallet slutat innan dess.

Ska innan dess gå ner och skaffa nya bromsbelägg så Erika slipper förfasa sig och jag slipper cykla med hjärtat i halsgropen kommande dagar, det må ju vara spännande att cykla utan att kunna stanna men så värst trafiksäkert känns det väl kanske inte.
Kanske skulle jag även behöva slå upp fysiologiboken och läsa en sida eller två, det känns dock en aning mer motigt...

Tillbaka från den andra sidan

En kort stund i lördags jobbade jag upp lite gott humör för det här med snöcykel, och några meter cyklade jag sedan också som synes.

Sedan jag kom hem från Jönköping har jag under söndagen cyklat ett kortare distanspass för att se vad jag nu för tiden ansåg om det där med att cykla längre tid än nån timma, vilket såhär under crosstider annars blivit den vanligaste typen av cykling. Kroppen älskade det förstås. Det här med att cykla länge utan att äta och dricka brukar ju oftast inte vara något problem för mig, så det var det såklart inte nu heller (men bara för att jag jinxat det nu kommer jag förstås säkert rusa blint in i väggen på varenda pass i vinter...). Skönt att få några timmar i sträck och vädret var föredömligt vinterdistansmässigt med slaskvägar, tungt snöfall och motvind. Sånt gillar ju jag, det är härdande!

Efter det sa dock kroppen tack och godnatt, och sedan har jag sovit i ett par dygn. Vaknade två gånger under måndagen men insåg att det inte var lönt, så jag somnade om som en klubbad båda gångerna och vaknade imorse. Spännande. Känner mig lite groggy efter ett par dygns frånvaro, men det är ju svårt att avgöra om det bara beror på för mycket sömn. Kanske kan det ge lite extra förklaring till min dåliga närvaro i lördags i alla fall.

HELT
SLUT

Idolkort - Adam & Jeppe

Faluns två tramsigaste män sitter i samma bil på väg hem från Jönköping och multikonverserar mig via SMS så tummarna blör. Dom ba "BLOGGA OM DET!!". Tror dom är avis på robbans bilfoton här nedanför... Dom är väl så fina!

team klistervalla ute och alternativtränar?

Falun ♥

HEMMA BÄST, osv.
Med livet i behåll, trots fint vinterväglag hela vägen. Den uppmärksamme noterar ju att jag inte verkar ha kört varken ner eller upp, men riktigt så illa var det förstås inte. I säkert någon timme fick jag äran att ratta oss idag, men det blev ett sånt himla liv och robban blev så himla nervös av bristen på kontroll på läget att han blev tvungen att byta tillbaka innan jag knappt hunnit komma in i det. Det fanns förstås ingen grund till det, jag är en utmärkt bilförare.

Annars då?
Jo, tack. Tävlade väl i fem minuter eller så. Spenderade innan dess två timmar på mässan. Restiden på totalt tio timmar inom lite mer än ett dygn känns alltså helt klart värt det för 125 minuters aktivitet.
Hä ä väl så man kan gråta (OBS grät inte, även om jag så vanligt ville surgrina av ilska osv, men man får ju behärska sig in public för att inte framstå för mycket som en labil idiot).

Imorgon ska jag cykla mitt första pass längre än typ en och en halv timme sen så länge jag kan minnas. Eller sen det blev vinter i alla fall. Det kommer jag förtjäna. Hoppas det snöar och blåser och är riktigt jävla jävligt, jag är i behov av lite fostran.

ombytta roller

Idag är det jag som är sur och robban som kvittar som nån gammal lärka. Men för att muntra upp mig har han berättat alla sina kraschskräckhistorier. Det funkar sådär. "Men blogga då!", sa han då, så jag gjorde väl det. Måste ju hålla min plats som dubbelt så stor som Steen.

Livet = :(

Robban är jätteglad och älskar livet

Sverigeranking MTB

Sådär ser den ut 2010 enligt Cyclesport. Jag lyckades snika mig in ny och fräsch på en tiondeplats, utan att egentligen direkt ha kunnat träna nån mtb? Förhoppningsvis ska jag kunna få tag på en cykel till nästa år så jag har någon att faktiskt träna lite på, jag inbillar mig att det blir lättare att tävla om man suttit på cykeln några gånger däremellan också. Särskilt när det gäller mtb.
Det ska bli roligt, jag har kommit på mig själv med att längta efter svettiga långlopp fler gånger än man kan räkna under de senaste veckorna.

Nu ska jag packa och tvätta cykel så jag är redo att åka till Jönköping framåt fem-sex-snåret. I vanlig ordning lär jag väl typ riva ner allt jag äger med falu ck-logga i en väska och hoppas på att jag fått med rätt saker.

Vet fortfarande inte hur jag ska få hem cykeln dock.

Framtiden ringde!

Jag har lämnat in min telefon, halleluja. Fick en tramsig snåltelefon av the phone house att ha i de fyra veckor jag får vänta på att få min tillbaka, men med den kunde man knappt ringa och garanterat inte mobilblogga och det förstår ju vem som helst att så kan vi verkligen inte ha det.
Nu har min fader konungen på bilden istället donerat en av sina gamla avancerade historier till mig så han inte ska behöva gå miste om mina wwwfyndigheter hela december igenom (ok, han sa kanske inte att det var därför, men man kan ju anta).
Den är dock så avancerad att jag inte riktigt listat ut hur den funkar än, men jag har nästan lyckats skriva hela det här inlägget på den så det finns hopp om livet.

Framförallt kommer jag kanske kunna svara när ni ringer OCH även kunna fortsätta prata ett helt samtal igenom, bara en sån sak! Fest!

Glad som en hundvalp i leran

Alltså, jag vet att jag sa att jag var sur och hatade skiten i söndags, men nu har jag fått ännu fler bilder från dagen och liksom, det ser ut som jag haft skitkul? Jag hade verkligen inte det! Eller jo, någonstans innerst inne hade jag väl det förstås, eftersom jag håller på, men i stunden just där just då var det inte precis handklapp och tamburin.
Fattar därför inte hur det här gått till. Kanske beror det på att Carlsson innan start stod precis bakom mig och gastade om att jag skulle komma ihåg att "DET HÄR ÄR DET ROLIGASTE VI VET!!". Jag var väl kanske bara plikttrogen som vanligt, och höll mig till det sen.


Här står jag pliktskyldigt under strikt översyn och växlar ner till en Janne J-approved växel, ändå helt glad!


Som sagt. Skitglad! Hurra vad kul, lera och snö! Kannte bärga mig!


Åh! Springa i lerig backe med gubbar!!! Med fyra varv kvar!! Inget gör väl en flicka så lycklig som det?!


Det skulle väl i så fall vara att få cykla ensam i leran då, då kan man inte hålla smilbanden i schack ens om man försöker!


Ihihihihihihihhiii osv osv osv.
Herregud.



Men tröttast var jag i alla fall inte, det var nog Robban och Åsa. Jag försökte avgöra vem som verkade mest slut av bilderna att döma, men det blev nog dött lopp här: