Glad som en hundvalp i leran

Alltså, jag vet att jag sa att jag var sur och hatade skiten i söndags, men nu har jag fått ännu fler bilder från dagen och liksom, det ser ut som jag haft skitkul? Jag hade verkligen inte det! Eller jo, någonstans innerst inne hade jag väl det förstås, eftersom jag håller på, men i stunden just där just då var det inte precis handklapp och tamburin.
Fattar därför inte hur det här gått till. Kanske beror det på att Carlsson innan start stod precis bakom mig och gastade om att jag skulle komma ihåg att "DET HÄR ÄR DET ROLIGASTE VI VET!!". Jag var väl kanske bara plikttrogen som vanligt, och höll mig till det sen.


Här står jag pliktskyldigt under strikt översyn och växlar ner till en Janne J-approved växel, ändå helt glad!


Som sagt. Skitglad! Hurra vad kul, lera och snö! Kannte bärga mig!


Åh! Springa i lerig backe med gubbar!!! Med fyra varv kvar!! Inget gör väl en flicka så lycklig som det?!


Det skulle väl i så fall vara att få cykla ensam i leran då, då kan man inte hålla smilbanden i schack ens om man försöker!


Ihihihihihihihhiii osv osv osv.
Herregud.



Men tröttast var jag i alla fall inte, det var nog Robban och Åsa. Jag försökte avgöra vem som verkade mest slut av bilderna att döma, men det blev nog dött lopp här: