Ja alltså, för att fatta mig kort så har helgen inneburit två tredjeplatser, med en måttlig motivationsgrad i lördags och en obefintlig idag. Inte för att graden på min motivation skulle tagit mig upp någon placering ändå, men det kunde ju ha minskat tiden upp till framförvarande.
Idag blev jag sur efter typ ett halvt varv och låg sedan och tjurcyklade på en behaglig nästan-andfådd-nivå (inte okej på tävling, faktiskt) i fem varv innan jag dels fick vägen spärrad av veterancyklister och fick skrika och härja lite på sista varvet och sedan strax efter stod på huvudet i en nerförsbacke och blev tvungen att vakna till lite för att lyckas trassla mig ur cykeln och rota upp mig själv ur leran och lövhögen. Men det var ju så dags då.
Det icke-cykelrelaterade har ju annars varit fint. Åkte ner med högskolebussen i fredags med det fina gänget som Kalasklanen trots sin förnekan under lördagsmiddagen helt uppenbart önskar att de fick vara en del av, alltså speaker-Oscar, bloggkungen Robban, cykelprinsen Adam & mannen som tar panikmekande till en helt ny nivå.
Mig stuvade de visserligen in i baksätet där jag fick sitta utom både hör- och synavstånd med Jens styre i ryggen och Robbans tjugokilosväska över mig, men jag tar det naturligtvis inte som en pik. Jag trodde i och för sig att tjejer skulle vara seen & bara inte heard, men det där är ju vinnarskallar så de ska ju alltid vara värst.
Å andra sidan slapp jag köra mer än mellan Borås & Göteborg, vilket nog var positivt för oss alla. Så det vägde upp.
Till SM i Kumla kanske jag ska försöka plocka fram någon slags tävlingsvilja, tror att det går fortare då. Tror det är meningen att man ska ta i. Ska nog testa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar