Ja, det har varit en blöt och lerig helg. I lördags tyckte nog de flesta att vädret var rätt jobbigt med lera, snö, regn, dimma och någon symbolisk halv plusgrad.Idag var det varmare, men det kompenserades ju med att det även var ca en miljard gånger blötare. Jag har aldrig i mitt liv sett något så lerigt som dagens bana på Ramundercrossen. Hade man sluppit kånka runt på cykeln hade det förmodligen gått fortare att springa de fyra varven. Jag hittar ingen bild som riktigt visar exakt hur överjävligt det var, men den här på Jens som Göran Eriksson tagit kan ju ge en hint. Försök gissa färgen på cykeln liksom:
Jag var så less att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Masade mig ändå i mål tillslut efter att i två varv förhandlat med mig själv huruvida jag skulle vara en ovärdig människa eller ej om jag bröt enbart på grund av tristess. Kom fram till att jag skulle, men fick efter loppet kommentarer från flera håll att jag hade sett ut att ha rätt långtråkigt. Pinsamt. Man kan ju åtminstone låtsas.
Det är liksom inte okej, jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag blir så arg på mig själv varje gång jag går i mål utan att vara helt slut. Det känns så onödigt att göra något så halvdant. Kanske behöver jag bara en paus?
I övrigt har helgen förstås varit en fest på alla sätt. Jag fick ju träffa alla mina gamla vänner och bekanta från Örebro under SM i Kumla förstås, och det var såklart fantastiskt på alla sätt och vis, och på det sociala planer är ju cxcupen också bra fin. Mycket värt ändå alltså, bortsett från min och Oscars felkörning till en bondgård imorse, men det är nästan en helt egen historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar