Jag har varit på uselt humör ända sedan igår. Förmodligen är det den här vintern som kom som en käftsmäll över en natt som är den skyldige till det. Eller så är det bara min ljuvliga personlighet, det är svårt att säga.
Resten av stan är förstås i alla fall helt till sig över årstidsskiftet. Tydligen är både elljusspåret och milspåret åkbart uppe på Lugnet om man inte är sådär väldigt rädd om sitt material. Själv har jag inte ens bestämt mig för vad jag ska ha för lyxiga skidor, och hur som helst är jag nog inte den som kastar mig upp först av alla ändå.
Jag stod ändå ut med min egen svartsyn fram till lunch ungefär idag. Då hade jag suttit inne och blängt på snöfallet på gården sedan sju imorse och insåg väl att det inte var sådär våldsamt kreativt och konstruktivt. Dessutom började jag förlora på Anatomy Arcade, och det var liksom droppen. Försökte bota genom att få två pälsbollar fulla av villkorslös kärlek i famnen och det funkade väl sådär. Är nu mest trött, men ska väl träna ändå antar jag. Det har liksom inte riktigt velat sig förrän nu. Ilska blir man ju stark av men uppgivenhet är inget kokain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar