HEMMA BÄST, osv.
Med livet i behåll, trots fint vinterväglag hela vägen. Den uppmärksamme noterar ju att jag inte verkar ha kört varken ner eller upp, men riktigt så illa var det förstås inte. I säkert någon timme fick jag äran att ratta oss idag, men det blev ett sånt himla liv och robban blev så himla nervös av bristen på kontroll på läget att han blev tvungen att byta tillbaka innan jag knappt hunnit komma in i det. Det fanns förstås ingen grund till det, jag är en utmärkt bilförare.
Annars då?
Jo, tack. Tävlade väl i fem minuter eller så. Spenderade innan dess två timmar på mässan. Restiden på totalt tio timmar inom lite mer än ett dygn känns alltså helt klart värt det för 125 minuters aktivitet.
Hä ä väl så man kan gråta (OBS grät inte, även om jag så vanligt ville surgrina av ilska osv, men man får ju behärska sig in public för att inte framstå för mycket som en labil idiot).
Imorgon ska jag cykla mitt första pass längre än typ en och en halv timme sen så länge jag kan minnas. Eller sen det blev vinter i alla fall. Det kommer jag förtjäna. Hoppas det snöar och blåser och är riktigt jävla jävligt, jag är i behov av lite fostran.
2 kommentarer:
Har för mig att jag läst om problem med att få hem cykeln. Enkelt fixat. Du cyklar hem den. Så har du fått allt du förtjänar, eller? Det är bara 36 mil, typ. (eller har de krympt till 34) Har inte helkoll sen föräldrarna flyttade från Gränna för ett antal år sedan.
/KJ
Kan förstå dig idag, alltid lite segt att bara åka land och rike runt utan att hända något nytt, alltid samma sak, köra själv kan man ju göra överallt.
Jag tycker du borde skippa "straffandet" och bara cykla och njuta istället, ett längre pass är perfekt så du kan njuta mer av att cykla.
Skicka en kommentar