Såhär nöjd var jag idag, fast det förmodligen inte var lika uppenbart för utomstående på grund av tårögdhet, svettighet, andfåddhet och allmänt syratittande i kors.
Jag, Sandbergskan & Sätterströmskan, dvs Lisa1, Lisa2 & Lisa3, åkte till Säter för att springa onsdagsintervaller. Förutom att vi framstod som ett skämt när vi alla hette Lisa S OCH dessutom var klädda likadant var det helt fantastiskt på alla sätt.
Jag tjatar ju ofta om det här med teh awesomeness i att träna med andra när man ska ta i och idag var ett sånt praktexempel på vilken skillnad det gör! En och en halv timmes mycket kvalitativ löpning i intervallform + löpstyrka och löpskolning med tolv andra att tävla mot och pushas av är ju i värdhetsnivå ljusår ifrån vad jag kan åstadkomma om jag ensamtränar. Att dessutom få ledas av någon annan som bestämmer när man ska ta i och när man får vila tar ju effektivt död på alla latmaskembryon man går runt och bär på och det är, som jag ju har sagt åtskilliga gånger förut, det BÄSTA jag vet när någon annan bestämmer. Älskar att lyda blint.
Jag fick ont i benen, kom härligt nära maxpulsnivåer och blev sådär göttigt Steenskt tvärstum. Sämre onsdagkväll kan man onekligen ha!
5 kommentarer:
vem var det som plågade er så framgångsrikt?
en duktig triathlet från säter
ok, jag trodde att det kunde vara en duktig tjej som jag cyklade med i spanien i våras. Just nu undrar man om det någonsin blir vår igen!!!
det är väl säkert inte orimligt, var hon triathlet? maria heter den här i alla fall.
vår blir det förmodligen inte, istiden ska ju komma och den värsta vintern någonsin osv. känns sådär.
då var det nog Maria G med långa ben! Jag cyklade med henne och en hel hög med triathleter i spanien i våras. När Clas Björling och de andra snicksnackade uppför backarna låg jag på rött! Härliga svettiga minnen. Tänker stanna inne tills i vår :-)
Skicka en kommentar