TCT 1

Men guud, ska vi prata om hur jobbigt det var på dagens TCT eller? Sviiiinjobbigt, är ju svaret i så fall. Det blåste nåt jävulskt, borlängeborna hetsade som om de hade eld i bakarna och jag tappade efter ett varv av fyra. Det går så sjukt fort det där. Skillnaden mellan att tävla på riktigt, där farten varierar så otroligt mycket mer, och det här, där farten är konstant hög i ett jämnt tempo hela tiden, är så himla stor. Sjukt drygt och ovant att ligga och mosa på som ett lok hela tiden. Lillekröppa örk int.

Men! Eftersom vi jobbar lite bättre än alla er andra på våra lokala träningar hade vi väl såklart en följebil som gjorde sitt bästa för att pacea upp mig till snabbgrabbarna i täten. Det var dessvärre en god ambition som inte riktigt var förankrad i verkligheten. Efter några tappra försök med efterföljande nederlag och ett ensamt men envist tempovarv gav jag upp, hittade David och gav oss ett respitvarv så vi kunde vara med och köra det sista ordentligt och få lite vettig träning, eftersom det ju nu var därför vi var där.

Lagom många idag i alla fall. Inte för många så det blir rörigt och farligt, men ändå så det blir en skaplig klunga. Här är fotat innan starten. Klickar man upp den stor kan man se att jag står där i mitten såklart, åt fel håll såklart, och pratar med Janne såklart. Man kan ju tänka sig att jag exempelvis står och skrävlar och har mig om hur mycket tjejdäng han ska få, men så var det ju inte, jag pratade snällt. Hävdar sig gör man bara on teh interwebz, det vet ju alla.