Eftersom man ju bara ska jämföra med sig själv osv osv osv i sann självhjälpslitteratursanda, så måste jag ju ändå säga att det här med skogscykling ändå tar sig för min del. Jag är ju fortfarande eoner ifrån att kunna cykla snabbt på stig men jag tycker åtminstone att skogen är helt cykelbar, till skillnad mot förra året.
Igår fick jag banrapport från Kalaslägret som varit ute och kört en vända. Jeppe ba "det är sjukt stenigt och rotigt och bökigt och halt", så jag hade ju förberett mig för det värsta. Nu var det ju istället bara roligt. Kunde jag hålla tempot över distansnivåer i skogen vore det förstås bättre för slutresultatet, men det är babysteps, babysteps. Å andra sidan har man ju tid att ha roligt när man är långsam, så jag spenderade lite kvalitetscykeltid med den gamla närkefavoriten Snygg-Martin medan jag var kass och det livade såklart upp tillställningen.
Annars var det som vanligt mest en omkullramlarfest för min del. Min bästa var nog när jag råkade smacka både mig själv och cykel rakt in i ett träd, i försök att undvika att köra rakt in i ett annat träd. Sjukt graciöst och kontrollerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar