torsdag 5 maj 2011

Det här med folk...

Alltså. SUrfade lite. Det ska man ju aldrig aldrig göra. Men i alla fall, nu gjorde jag det, även solen har sina fläckar etc. Fann hur som helst plötsligt mig själv på internets bakgård, dvs nergrottad i hippa stockholmsbloggar, och all-t-så: hur mycket jag än periodvis kan sakna stockholm och det livet jag hade där och sånt jag gjorde och folk jag umgicks med och blablabla (för det gör jag förstås, konstigt vore ju annat) så är jag SÅ EVINNERLIGT TACKSAM över att inte längre ha förutsättningar, intresse, behov, whatever av att vara insatt i den där svängen. Alltså åååhhhhh, jag hasar per automatik himlandes med ögonen tonårsdjupt ner mot golvet från soffan vid bara tanken på nöjesguiden-krönikörer, spybarkort, innelistor och ängsliga popkulturella referenser.

När man (jag) var mitt i det så gick det ju inte att värja sig (mig). Vare sig man ville eller inte så var ju svintråkiga, genomgubbiga och öppet-mål-provocerande Reinholdtzon Belfrage högst på listan över män man ville ligga med, vilket väl är ett outande som typ kan symbolisera en hel kultur av folk med käppar i röven, för stora kulturella komplex och en tråkig inställning som trots alla dessa tillkortakommanden får se och ses som någon slags absurd grädda.

Eftersom jag uppenbarligen är lika intelligent som en helt vanlig struts så har ju jag naturligtvis utgått ifrån att nu när jag inte längre sett det här de senaste åren, så har det såklart inte längre funnits (om ett träd faller i skogen etc), men så var det tydligen inte (jag måste genast maila min lärare i filosofi A på gymnasiet och meddela!)? Crazy shit, den upptäckten. Men obehagligt.

(Jag inser förstås att det väl är en aning tveksamt om trångsynta och världsfrånvända bönder i dalarna egentligen är att föredra, och att det finns en viss problematik kring att lyckas motivera det på ett sätt som håller för någon som helst form av motargument, och förmodligen så kan vi väl säkert fortsätta här ett tag och såga lite även i den egna odlingen också för att tillslut komma fram till standardsvaret att Folk(tm) i allmänhet, oavsett, sällan är så mycket att hänga i julgranen. Men det skulle ju gå emot mina principer att gilla (nästan) alla och att 2011 är det positiva lover-året så vi får nog sluta här innan jag helt och hållet målat in mig i ett hörn...)

2 kommentarer:

Mats E sa...

Det är därför Uppsala är den ultimata (?) staden (om man tar bort de allra värsta studenterna). Det bästa av två världar utan att få det värsta åt båda hållen... Fast å andra sidan kanske jag tycker att det blir varken hackat eller malet. Även fast jag är enda står gråskala, så kanske ändå det digitala är det bästa (dvs antingen väljer man "landet" eller så väljer man innerstad).

För övrigt har jag ännu inte lyckats lista ut utmaningen för något inlägg sedan (dvs vilket låten var). Trodde för något ögonblick att det var en gammal Depeche-låt, fast det lät ändå lite för modernt. Du får gärna upplysa mig (oss) om vad det var för något.

Lisa sa...

fast jag har till 100% dåliga minnen från uppsala, så jag ger det nog inte min röst ändå... Det viktiga är hur som helst att man har provat alla sorter. Kommer man från storstad så måste man testa landet, och kommer man från landet måste man testa valfri storstad. Så man vet vad man gillar.
Det gäller ju i och för sig allt här i livet. try everything once osv

Låten var av den här mannen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Adam_Goren

och här är den i sin helhet:
http://www.youtube.com/watch?v=KqaxYd3tSJ8

Men det var ingen lätt låt att gissa :)