Distans idag. Jag fick sällskap de första två timmarna av Stenerhagskan. Roligt såklart! Jag är ju överlag en sällskapslover av rang och särskilt på distanspass och Jennie har jag dessutom inte träffat sedan i höstas så det var förstås lite extra kul.
Jag som aldrig har koll på något eller någon blev som vanligt uppdaterad på precis allt i cykelsverige, eftersom Jennie å sin sida alltid lyckas veta allt om allt och alla, trots att hon inte ens befinner sig i landet 50% av tiden. Jag har dock redan glömt bort hälften, så det kommer nog aldrig bli någon bra skvallertant av mig.
Kroppen kändes pigg och fin i alla fall, den är nog nöjd och glad över att få ha kommit igång och fått tävla lite. Eller så var det bara min positiva inställning, men så länge man kan lura sig själv åt det hållet så är det väl all fine & dandy?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar