torsdag 26 maj 2011

2 voltaren, 2 bitar kaka, 2 timmars MTB-rull med Robban

Cyklade, efter mycket om och men och feberdarr och huvudvärk etc etc, igenom tour-banorna i Borlänge med Robban i eftermiddags. Det var exakt samma som förra året, med undantag för den där utförslöpan på tempot (som man cyklar uppför på XC-t) innan bron över till andra sidan, där de nu dragit det runt kullen istället. Så sjuuuukt roliga banor ändå. Sandigt och snirkligt! Hurra vad roligt! Hoppas nu bara vädrets makter håller sig på vår sida under helgen så ska det väl bli festligt och fröjdefullt av det där också.

Det näst bästa med att cykla med finpappa storRobban, för jag antar att det bästa väl ändå måste vara sånt där personlighetsrelaterat trams som att han är trevlig och rolig osv, är ju att han har varit me sen åttitre och därför KAN ALLT. Således: obligatorisk fintuning av grejerna så fort han får lägga vantarna påt:

Skruva, skruva

Testa & utvärdera

Skruva & vinkla & vrida

obligatorisk justering

och till slut den sammanbitna men nöjda uppsynen hos en tillfredsställd perfektionist!

Att ha sina egna hovmekar på det här sättet är förstås guld värt! Måste i rättvisans namn börja ge Robban mer kakor tror jag, om man ser till hur mycket bakverk jag lassat in hos landström hittills.

5 kommentarer:

Tom sa...

Det är något visst med Robbor. Jag har en alldeles egen mek-Robba själv som också sköter sig alldeles utmärkt.

Länge leve Robborna!

Lisa sa...

ja, bakom varje (inte så värst) framgångsrik cyklist står en mekande Robba, som det gamla ordspråket lyder!

Robban sa...

Men frågan är vem som står bakom varje Robban??

Lisa: Jag föredrar en stooor godispåse med mycket salt eller en pedikyr efter allt skit jag fått under naglarna från dina cyklar.

Lisa sa...

men robban, en pedikyr är ju för fötterna? & du må ju ha mekskills, men än så länge har jag bara sett dig skruva med händerna?!

Robban sa...

Manikyr, pedikyr...sak samma...det bevisar ju trotts allt att jag ändå är en man och inte en tösapog.