Efter den där nedresan full av oflyt kunde det ju bara gå på två sätt - skitbra (som kompensation) eller skitdåligt (som en fortsättning på den inslagna vägen). Det visade sig att det skulle gå skitbra.
Jag klämde till med en sjujäkla prolog och missade surt nog förstaplatsen med den där larviga tiondels sekunden, vilket ju inte är mer än typ... en millimeter bättre kurvtagning eller något annat tramsigt, så det var såklart lite irriterande. Men en andraplats är ändå fint och ni vet, bla bla.
Kompenserade det på eftermiddagen genom att göra ett ännu finare GP-lopp. Det var mitt första GP ever, och jag får nog tacka omgångarna på Ingarvet för att jag fick vara såpass stark och snabb och spurta så fint i mål tror jag.
Dubbla pallplatser med andra ord, vilket ju kändes lämpligt och fint med tanke på att det i princip var på dagen ett halvår sedan jag egentligen började träna på det här med cykel ordentligt, och vad sätt är bättre att fira det på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar