Jag försov mig, vaknade av ett sms om att bilen stod utanför dörren, kastade mig ut, fick inget att äta förrän i Mora och var på det stora hela sjukt oopti och oladdad inför den här cykelvasan. När jag väl fick cykla visade det sig dock att allt var en himla fest till en början. Jag var då istället sjukt pigg och fräsch och motiverad (snygg/stark/snabb/etc) och hade både kropp och huvud med mig (ändå ovanligt, för att vara mig).
Mitt största aber var att jag startade längst bak i fålla 3, alltså en och en halv fotbollsplan ungefär bakom förstafållan, vilket ju förstås ger ett rätt stort handikapp. Förhoppningsvis kan jag till nästa år seeda upp mig lite bättre, jag tror det skulle gjort stor skillnad en dag som idag.
Hur som helst ägnade jag mig åt lite kvalificerat stfu-n-trampa efter starten och gnetade upp till Veronica Andreasson och nån norsk tjej och lyckades hålla mig där omkring såpass länge under loppet att det hela tiden var roligt och kändes som tävling (det har ju varit det svåra under långloppen tycker jag, jag hamnar oftast ensam och får tråkigt och får ingen tävlingskänsla).
Så festligt var det fram till halva loppet ungefär, när jag började få ont i ryggen (JAG SA JU DET HÄROMDAGEN!). Orkade inte vara en quitter såklart, så jag bet ihop så gott det gick men spenderade till slut hela sista milen med att cykla ståendes då det var den position som minst kändes som döden. Rullade i mål med nöd och näppe, stod stel som en pinne i målområdet och kom knappt av cykeln. Grät, svor och skrek i förtvivlan åt Stefan sånt som att "för fan i helvete låt mig vara jag kan inte röra mig, fattar du inte det??" och "men vad faaan hjälp mig då!!" när han försökte hjälpa mig. Blundade och tänkte på england. Hjälpte inte. Grät lite till. Svor lite till. Lyckades sätta mig ner. Sedan en period av misär i största allmänhet innan jag till slut tog mig upp och kunde åka hem.
ALLTSÅ?! Smärtan?! Har aldrig varit med om något liknande. Även om min ryggsmärtehistoria visserligen inte är sådär vansinnigt fylld av erfarenheter, men ändå.
Nu är det bättre, så jag har hopp om livet, och jag är ändå nöjd med mitt lopp trots allt.
Ramlade in som nia på 03:12-nånting, och med tanke på hur himla bra det kändes innan det gjorde ont så kan jag inte gärna vara annat.
Mitt största aber var att jag startade längst bak i fålla 3, alltså en och en halv fotbollsplan ungefär bakom förstafållan, vilket ju förstås ger ett rätt stort handikapp. Förhoppningsvis kan jag till nästa år seeda upp mig lite bättre, jag tror det skulle gjort stor skillnad en dag som idag.
Hur som helst ägnade jag mig åt lite kvalificerat stfu-n-trampa efter starten och gnetade upp till Veronica Andreasson och nån norsk tjej och lyckades hålla mig där omkring såpass länge under loppet att det hela tiden var roligt och kändes som tävling (det har ju varit det svåra under långloppen tycker jag, jag hamnar oftast ensam och får tråkigt och får ingen tävlingskänsla).
Så festligt var det fram till halva loppet ungefär, när jag började få ont i ryggen (JAG SA JU DET HÄROMDAGEN!). Orkade inte vara en quitter såklart, så jag bet ihop så gott det gick men spenderade till slut hela sista milen med att cykla ståendes då det var den position som minst kändes som döden. Rullade i mål med nöd och näppe, stod stel som en pinne i målområdet och kom knappt av cykeln. Grät, svor och skrek i förtvivlan åt Stefan sånt som att "för fan i helvete låt mig vara jag kan inte röra mig, fattar du inte det??" och "men vad faaan hjälp mig då!!" när han försökte hjälpa mig. Blundade och tänkte på england. Hjälpte inte. Grät lite till. Svor lite till. Lyckades sätta mig ner. Sedan en period av misär i största allmänhet innan jag till slut tog mig upp och kunde åka hem.
ALLTSÅ?! Smärtan?! Har aldrig varit med om något liknande. Även om min ryggsmärtehistoria visserligen inte är sådär vansinnigt fylld av erfarenheter, men ändå.
Nu är det bättre, så jag har hopp om livet, och jag är ändå nöjd med mitt lopp trots allt.
Ramlade in som nia på 03:12-nånting, och med tanke på hur himla bra det kändes innan det gjorde ont så kan jag inte gärna vara annat.
9 kommentarer:
Ring Anders Lind
Klart du ska ska vara nöjd!!! Speciellt med tanke på den starten du hade.
Resultatmässigt såg det bra ut men lät inte alls bra med ryggen. Håller med Anonym.
Hoppas du får ordning på ryggen, hade gärna hjälpt till på något sätt om jag kunnat. Men lyxigt med Stefan med som så bra support.
robban: ja, jag är ju! :)
jonas: tack! det är bättre idag så det ska nog lösa sig. & ja det är superlyxigt med så bra support!
Du får skaffa en sån där heldämpad cykel :) Då slipper man ryggont samt tänka på spårval i skogen.
Grattis Lisa!
Topp 10 är jättebra !
/ Pia
Niclas: men då blir jag väl per automatik en tjock gubbe också?! det går ju inte.
pia: tack! visst är det bra, men det är alltid surt när det inte blir som man vill.
akta dig för gubbcyklarna. Helstelt istället, det är fint på Cykelvasan. Lätt och smidigt blir det med
Grymt bra cyklat! Tur för dom andra att du inte hade en 100 resa. När allt stämmer för dig får dom det tufft.
Och tack för pepp. Tyvärr kan jag inte skylla min långsamhet på gubbarna.
Skicka en kommentar