Jag fick ett sms igår kväll som löd såhär:
"Mjuka upp ryggen, benen och psyket med en smäktande morgontur på cross i morgon bitti med urtrevligt sällskap i form av mig själv och Landis. Vi åker från tc 06.00. Jag lovar att nynna något av Ultravox under turen. Stef"
Amen ni fattar ju?! Inte kan en enkel flicka motstå något sådant! Det var ju inget att diskutera utan bara att ställa klockan på skittidigt och infinna sig i ottan. Väl där dök förutom Carlsson och Landström även Patrik paddlarn upp, så vi var ändå fyra. Tråkigt nog hade jag glömt kvar kroppen i sängen innan jag begav mig, så det var ju inte konstigt att det gick trögt. Inte ens när Stefan faktiskt deklamerade valda Ultravoxcitat för mig längs Haghedsvägen kom jag ur den där dunken med sirap jag verkade trampa runt i. Jävlart ovärt, jag hatar att inte vara pigg n fräsch.
Men ryggen är i alla fall bättre. Alltid något. Kanske kan jag få pigga ben igen imorgon.
2 kommentarer:
men visst är det enkelt??/stef
livet? cyklingen? citerandet? att gå upp på morgonen? att umgås med tre så fagra män? att vara trött?
isåfall: ja, nej, nej, ja, ja, nej.
men morgonpassen är ändå de bästa passen! nästa gång hoppas jag bara att jag får vara lite snabbare och lite snyggare. (vilket jag givetvis kommer vara, finns väl ingen anledning att tramsa sig mer än en gång?!)
Skicka en kommentar