Den som sare osv, & Finnmarksturen

Ja, vem tror ni punkterade? Jorå satte. Yours truly. Somliga straffas med detsamma osv, och man ska inte ropa hej och allt vad ni vill. Redan efter en mil stod jag som ett fån med platt framdäck och insåg att jag inte hade några såna där däckavtagargrejer (?!) med mig, eftersom jag är dum i huvudet. Försökte med mina larviga flickhänder få av skiten ändå. Gick ju sådär. Funderade på att 1. grina, 2. bryta och såg cyklist efter cyklist passera. Efter en tio minuter kom doktor Martin som en hjälte på vit springare ut ur skogen och löste problemet. Efter en kvart var jag på cykeln igen, då var ju tyvärr alla andra en kvart bort.

Ägnade sedan tio mil åt att jaga ikapp och gå om folk, ända tills jag gick i mål. Fick därför inte ligga på rulle mer än någon enstaka meter, och det är ju kanske inte världsopti ur energisparsynpunkt (men rättså världsopti mentalt, eftersom alla andra är tröttare och långsammare = uppmuntrande).
Jag har inte sett några tider eller resultatlistor, och min klocka mäter bara min cykeltid (04:57) men jag gissar att jag med det ungefärliga kvartstillägget borde kommit in strax efter fem timmar och tio minuter.

Det bästa av allt var ändå att jag var så himla pigg hela vägen, det var för sjutton jobbigare i söndags när jag körde igenom banan! Nu kände jag mig så himla stark hela loppet (vilket i och för sig kanske betyder att jag latade mig och inte tog i tillräckligt?).

DESSUTOM!! OBS OBS! Så cyklade jag upp för båda de där trixiga skogsbackarna. DET, är fan stort det för en icketeknisk ickecykelvirtuos som jag själv!

Så himla roligt var det i alla fall, trots att det inte riktigt gick som planerat. Jag fick inte tråkigt en enda gång utan tyckte verkligen att varenda kilometer var en fröjd. Alla gånger det roligaste hittills av långloppen!