Lysande utsikter

Jag spådde rätt, vi cyklade i sol!
Vi delade upp oss vid högskolan och jag körde lagtempointervaller med Jennie, Anna, Hanna & Felicia, men vi fick avsluta lite hastigt och lämna killarna för att åka på möte med Öijer om möjligheterna för ett damlag i Falu CK nästa år. Det verkar lovande, så nu håller vi tummarna allihop för att allting klaffar.
All hjälp på vägen är förstås välkommen och tas tacksamt emot, så var inte blyga!

Jag sitter fortfarande i träningskläder, så jag ska väl duscha och kasta mig själv i säng inför morgondagens skola-träning-jobb mellan 07-22. Härligt att ha saker att fylla tiden med!

Bra val

Tur ändå att himlen valde att öppna sig nu, så vi får sol på högskoleträningen ikväll!

Mugshot

Och ett litet tack!

Förresten, jag glömde alldeles bort:
Alla ni som innan/under/efter Finnmarken hälsade, hejade, ropade efter och pratade med mig, tack så mycket! Fortsätt göra det, jag blir så himla glad när jag fattar att ni läser och att ni sedan ger er till känna. Det är jättetrevligt! Mer så!

Blir du lönsam lille vän?

Vad har ni gjort?
Jag har varit på högskolan, lyssnat på mängder av information som i vanlig ordning bara är relevant för människor som aldrig studerat tidigare, lyssnat på samma information en gång till på engelska, träffat mina kursare och fått broschyrer från fan och hans moster.

Svängde förbi Lars-Åke på vägen hem och pratade om min del i det här elitidrottsprojektet med Dala Sports Academy. Var där precis så lagom länge att det hann börja ösregna just när jag skulle ta mig hem och bege mig ut och träna. Försöker nu vänta på att i alla fall det värsta ska avta, men hursom måste jag ut och röra lite på mig. Kan inte leva det här latmanslivet längre.

5

Min langning/mekhjälp/cykeldealer/support/hejaklack/osv extraordinarie, Stefan, tog också bilder. Här är jag allt bra sugen på den där flaskan jag strax ska till att fånga ser det ut som.

Resultaten verkar vara utlagda nu också, och min tid blev tillslut 0512, så det var ju ungefär var jag trodde. Det ger en femteplats i det mycket tunnsådda damstartfältet.

Jag pratade en del med Maria från Varberg efter loppet och tydligen är BST-banan vansinnigt vattensjuk och dränkt nu. Tråkigt. Jag hade visserligen inga planer på att köra det ändå, men nu när det var så kul igår är jag ändå himla sugen. Kanske skulle jag ta och försöka ordna tid och energi och cykel och köra sista deltävlingen också? Är det ett roligt lopp? Vet någon?

En punktering, som bildserie

Någon lyckades fota nästan hela processen. Ädelt nog lät samme någon finkänsligt nog bli att föreviga de mer förnedrande stunderna av svordomar och uppgivenhet, och fokuserade lite trevligare på min barnsliga glädje när jag får rulla iväg igen! Fint.

Den som sare osv, & Finnmarksturen

Ja, vem tror ni punkterade? Jorå satte. Yours truly. Somliga straffas med detsamma osv, och man ska inte ropa hej och allt vad ni vill. Redan efter en mil stod jag som ett fån med platt framdäck och insåg att jag inte hade några såna där däckavtagargrejer (?!) med mig, eftersom jag är dum i huvudet. Försökte med mina larviga flickhänder få av skiten ändå. Gick ju sådär. Funderade på att 1. grina, 2. bryta och såg cyklist efter cyklist passera. Efter en tio minuter kom doktor Martin som en hjälte på vit springare ut ur skogen och löste problemet. Efter en kvart var jag på cykeln igen, då var ju tyvärr alla andra en kvart bort.

Ägnade sedan tio mil åt att jaga ikapp och gå om folk, ända tills jag gick i mål. Fick därför inte ligga på rulle mer än någon enstaka meter, och det är ju kanske inte världsopti ur energisparsynpunkt (men rättså världsopti mentalt, eftersom alla andra är tröttare och långsammare = uppmuntrande).
Jag har inte sett några tider eller resultatlistor, och min klocka mäter bara min cykeltid (04:57) men jag gissar att jag med det ungefärliga kvartstillägget borde kommit in strax efter fem timmar och tio minuter.

Det bästa av allt var ändå att jag var så himla pigg hela vägen, det var för sjutton jobbigare i söndags när jag körde igenom banan! Nu kände jag mig så himla stark hela loppet (vilket i och för sig kanske betyder att jag latade mig och inte tog i tillräckligt?).

DESSUTOM!! OBS OBS! Så cyklade jag upp för båda de där trixiga skogsbackarna. DET, är fan stort det för en icketeknisk ickecykelvirtuos som jag själv!

Så himla roligt var det i alla fall, trots att det inte riktigt gick som planerat. Jag fick inte tråkigt en enda gång utan tyckte verkligen att varenda kilometer var en fröjd. Alla gånger det roligaste hittills av långloppen!

Rö

Eftersom det har varit så sjukt synd om mig idag (jo, det har det faktiskt) tog jag de där pengarna min käre far fick åka in och låna mig akut idag och köpte mina tre godaste grejer:



Det gjorde mig genast på bättre humör.

Mitt enda problem nu är att jag aldrig fick hämta ut mina linser, och alltså får gå med skräpiga ögon någon vecka till. Men sålänge de håller över åtminstone helgen så får det väl gå det också.

Nu godnatt, ses i Ludvika imorgon då?

Lovar, sista nu

Det har varit mer än lovligt gnälligt här nu ett tag och det är förstås inte särskilt passande så jag ska alldeles strax sluta med sånt löjligt, men jag har bara en sak kvar att tjura över.

MIN PLÅNBOK ÄR BORTA?!!!?!!

Alltsåsåsåsåååå åh, droppen som fick kamelen osv. Orkante. Har ägnat hela eftermiddagen åt att spärra varenda kort i guds hage, beställa nytt körkort, ordna med nytt bankkort och ringa min far för att få tag på kontanter så jag slipper svälta ihjäl osv. Så himla bökigt. Måste gå till polisen och ordna fram ett pass på måndag så jag har någon form av id och kan köra bil och får utöver det se fram emot någon vecka utan pengar. Hoppas v e r k l i g e n att alla pengar finns kvar på kontot så jag slipper börja grina.

Bra flow?! Tror ni det här betyder att jag kommer fortsätta på inslagen bana och typ... bryta benen imorgon, eller att jag som kompensation för den här jävligheten kommer vara den enda i damstartfältet som inte punkterar och därför vinner?

Bevis

Det är alltså den här uppsynen ni letar efter.

Näe

Imorgon kör vi den där Finnmarksturen då? Jag är måttligt sugen. Hela veckan har varit en orgie i trötthet och ont i olika delar av kroppen, lägg därtill att jag hunnit köra ett pass (som dessutom gick skitdåligt) sedan i söndags och jobbat kvällspass HELA veckan (eftersom någon ju ska göra det) och inte har velat annat än att lägga mig i fosterställning i första bästa hörn och sova två dygn i sträck, så förstår ni ju vilket superladdat energiknippe jag är. Kan inte bärga mig.
Eller så kan jag det, ja.

Toppar misären med att idag vara kraftlös, ha ont i magen, frysa, ha sovit dåligt, inte ha någon mat hemma och INTE HUNNIT TRAMPA IDAG HELLER, chockartat nog. Men ska väl inte gå och hämta snaran för det, nä, jag ska väl gå till jobbet och jobba kväll. Jorå, satt. Vi ses imorrn. Ni känner igen mig som grinigast i fålla 1.

Inte jag

...fast bäst har ändå dom som fick lyxen att köra ingarvs-gp ikväll.

Sötsakskretslopp

Tidigare idag var jag i verkstaden på c&f och smörade och gjorde mig till med hembakade kakor, och nu kom karin till mig på jobbet och överöste mig helt oförhappandes med ferarribilar mitt i kvällspasset. Så jag ligger väl nästan lika bra som jag bäddar.

Sanning, broder.

Kom alltså till jobbet för tretton timmar sen

När gick NI hem? Här börjar ju graden av servicemindhet (servicemindness?) möjligen sjunka en aning. Kvittrar kanske inte i telefonen.

Att fatta vinken

Alltså, jag vet inte hur det är med er, men ibland har jag känslan av att någon försöker tala om något för mig.
Idag skulle jag egentligen inte ha tränat, eftersom kroppen var så vansinnigt sugig och allt utom fresh igår och sådär, men så ville det sig inte bättre än att jag skulle jobba lite dubbelt och både öppna & stänga på jobbet och därför fick några lediga timmar på eftermiddagen som jag inte direkt kunde göra något vettigt av. Så jag tänkte att det var lika bra att träna lite i alla fall (åeeh jag vet, höjden av ovärt tänkande).

Men. Efter inte mer än tio minuter hemifrån drabbades först min garmin av en mycket märklig blåskärm jag aldrig sett förut vilket gjorde den oanvändbar, och tio meter senare smällde en eker i bakhjulet och trasslade in sig i hela kassetten. Det var uppenbarligen inte meningen att jag skulle få bli svettig och andfådd idag, så jag fick istället ägna mellantiden åt att lämna in hjul på cykel&fjäll och kasta tennisboll åt hundarna. Förmodligen lika bra det.

Tillbaka på jobbä nu. Stryker runt bland maskinerna som en lone wolf och väntar ut tiden till 21.30. Då ska jag gå hem och ligga raklång i soffan.

TCT

DNF

Jamen förlåt

Jobbar.
Återkommer.

Imorgon kör vi TCT hörni! Förutsatt att det värsta regnet håller sig borta. Då ska jag ge Janne J episkt tjejdäng så som han aldrig fått tjejdäng förut. Eller så ska jag det kanske inte nej. Men kanske ska jag åtminstone sitta med runt, och kanske inte ramla och slå ihjäl mig? Det är också bra.

Funderar förövrigt fortfarande på det här med att skaffa ny cross eller ej. Input tack.

Långt lopp i Ludvika

Hur många cyklister går åt för att pumpa ett bakdäck?

Antal män som gjorde mig sällskap runt FMT-banan idag: 5 (Peter Almlöf, Janne J, doktor Martin, en man från norberg & en från ludvika)

Antal getingstick jag ådrog mig: 1 (i halsen!)

Antal hela timmar jag spenderade på cykeln: 5 (& en halv)

Antal gånger Janne J stannade för att pumpa sitt läckande bakdäck: oräkneliga

Antal punkteringar: 1

Antal soltimmar: alla

Antal grejer jag lyckades köra in i kedjan och vevpartiet: oräkneliga (däribland en slang, ett halvt himla träd och min egen vindväst!!)

Fint på det hela taget, alltså. Jag hade en svacka innan Gränges, men jag fick fin draghjälp av mina gentlemannamässiga kavaljerer och väl framme i den gudsförgätna hålan (jomen faktiskt) fick jag lite fika och det är ju boten mot allt ont så efter det gick det bra igen. Nu är jag hemma och är oförskämt pigg och fräsch (till skillnad mot Martin som höll på att somna bakom ratten (TROTS min muntliga svada!) innan vi bytte och jag fick köra hem, men det berodde nog mer på faktumet att jag sovit åtta rara timmar inatt och han hade haft nattjour (och bland annat plåstrat om Robban!)).

Hur som helst kan jag nog säga att det finns goda chanser att hinna bli trött på lördag. Det snålades inte på backarna och som vanligt i långloppssammanhang har alla ljugit när de beskrivit banan.

Jag tänkte förstås en del på den där turen i Kilsbergen jag körde med bland annat Ola & Johan för nästan ett år sen (vilket väl typ är min enda längre mtb-träningsrunda innan den här?), hur gråtfärdig och utmattad jag var då, och vilken oändlig skillnad det är nu. Ni skulle vara så stolta. Stigcyklingen lämnar som vanligt övrigt att önska, men nog har jag blivit himla mycket starkare på den här våren och sommaren allt.

Starkast och snabbast på Ica

Jeppe ba "skriv att jag är det bästa som hänt dig på maxi". Så jag gör väl det.

Boktipset

Jag läser den här:

Den har varit rätt tråkig i de första 400 sidorna och det har tagit en miljard år för mig att tvinga mig igenom det på ren vilja, MEN NU! När jag bara har 300 sidor kvar! Ååååh kan inte sluta tänka på den, vill bara läsa h-e-l-a t-i-d-e-n men hinner som tur är aldrig med det vilket är bra, eftersom jag kommer bli så ledsen när det tagit slut.

Kriterier för en bra bok:

-surrealism
-invecklad intrig
-cliffhangers
-bra dialog (eller ingen dialog)
-många parallella historier
-naturskildringar

och viktigast av allt, inte en skåpalkad svettig diskbänksrealistisk polis med komplicerad relation till sina barn så långt ögat når, vilket som alla vet är det allra största tecknet på att en bok är skitdålig.

Ingarvet GP

Alltså, jag tycker verkligen att de här GP-träningarna är så himla tramsigt löjligt skitroliga. Jag vet inte ens varför?! Obegripligt ju att det kan vara så oerhört festligt att nöta 20 varv runt ett och samma kvarter, vecka efter vecka!

Idag var vi många i alla fall, extra roligt då såklart!

Jag tror att Adam tog sitt bloggansvar och tog någon bild, så jag lär ju stjäla den så småningom. Det är ju lite så jag jobbar.

Edit:

Det hade han såklart. Tur att det är ordning på någon här i världen. Här har vi kört klart, lämnat de andra och rullar ett varv runt gamla hederliga Varpan efteråt.

Johan Landström var med och var starkast och snabbast såklart, och Micke P var med på sin glassiga sprillans lyxhoj. Jeppe var egentligen inte alls med, men lyckades ändå snika sig med på bild med sin cykelvasacross. Så jobbar han.

Och jag var uppenbarligen där, och Adam var där med sin nya optiga frilla. Lisa-2 var också med på varvet runt, men hon ligger precis bakom mig i bild, så hon syns inte. Men hon är tillbaka i stan vilket förstås är roligt!

(Är det dålig blogg-etikett att alltid stjäla bilder? Måste jag börja ta egna snart?)

True, for you I'd move to Ecuador

Jag är på daljunkaregatan och dricker finkaffe, det kommer förhoppningsvis ge mig finben på Ingarvet om någon timme.

Medan jag roar mig med det, kan ni roa er med det här:

Mina bästa av mina bästa.

Alla är värda en lyssning, det är mycket intelligent och fyndigt och fint alltihop.

Vad ni förmodligen glömde fira igår:

Att de fantastiska människorna och mina två favorit-showbizare (förlåt, kulturarbetare) Mackan & Samuel fyllde 29 på samma dag! När vi fortfarande bodde i samma stad och hängde oftare och sådär var det så himla praktiskt att fylla år såhär dagarna efter varandra (vi hade dessutom en tredje vän i Fredrik Brandis som var född den sextonde) eftersom man kunde slå på stort och fira fyra pers på samma gång. Alltid roligt.

Bilderna naturligtvis tusen år gamla, men man tager vad man haver i mappen märkt "folk".

Att åka hem när det känns som natt

Fortfarande på jobbet

Jag älskar ju mitt jobb, men jag hade idag ändå bra mycket hellre varit någon annanstans och gjort både en och två eller tio andra saker.

Fint

Här har jag gått och varit så nöjd över att få ta steget över till den ljusa sidan av 25-årsstrecket, alla vet ju att folk generellt blir trevligare, klokare och roligare med åldern så det där med tonår känns ju inte särskilt fresh eller spännande att sammankopplas med, och så ba kommer jag på mig själv med att vara mer tramsig och fnissig och känslosam tonårstjej än på hur länge som helst?!

Larvigt.

Lunch

Den enda maträtt jag behärskar till fullo förutom borstj (och typ... scones och punksoppa, men det räknas inte) är ugnsrostade rotfrukter och grönsaker och sånt, så jag äter det rätt ofta. Eftersom någon vid något tillälle har sagt att man måste äta grönsaker av alla olika färger (förmodligen är det här något jag fick lära mig på lekis eller så och som jag aldrig har lyckats släppa) för att få i sig saker av värde och jag är lite vitaminbristsnojig (helt i onödan) så måste jag alltid tvångsmässigt ha i röd och gul paprika FAST jag tycker att varm paprika är rättså himla osmakligt. Det resulterar förstås i att jag är skitnöjd när jag lagar det hela, men sedan ändå pillar bort paprikan när jag väl äter och får slänga den (vilket man också fick lära sig som barn att man inte ska göra!). Förstår ni vilka val och kval jag vardagslider? Åeh, alltid fel. Alltid i clinch med mitt barndomssamvete.

Men jag tränar på och så annars. Ryggen är fine & dandy, hurra! Vi var tvåhundrafemtiotusen stycken som körde med högskolan igår eftersom alla YA-kidsen var med, det var ovant. Imorse gnetade jag ensam i regnet istället, så det går väl på ett ut.

Tack!

Tack å det ödmjukaste och hjärtligaste alla ni för gratulationer, blommor, sötsaker och presenter! Jag är nöjd, rörd, glad och tacksam - och dessutom ett helt år äldre och bättre!

Jag älskar er alla! Puss & kram!

Happy birthday, dear friend Lisa.

Men grattis till mig då! Jag hade förstås gärna tillbringat födelsedagen i samma tillstånd som på bilden ovan, men jag ska ju jobba och träna såklart, så jag kanske får nöja mig med att knalla till jobbet i samma outfit som jag käkar jobbpizza i utanför gymmet här nedan? För att liva upp liksom.

Tre måndagssaker

Klart ni ska ha en måndagslåt ni med, även om ni inte finns på fejjan.

Jag såg bilder från motionsleden långt bak på vasan nyss, och omg, jag ska aldrig mer säga något om att det var jobbigt att starta långt bak. När jag körde var det ju ändå fortfarande torrt, det här såg mer ut som ett enda stort lerbad på skogsvägarna. Skönt att ha sluppit det.

Och något helt annat - för er som känner mig såpass att ni nu och då ringer eller smsar mig:
Jag har problem med min telefon. Den funkar oftast men har på senare tid gett upp med ojämna mellanrum, så om jag inte svarar/inte ringer upp/lägger på mitt i ett samtal/osv så är det inte mitt fel eller med flit. Jag hatar er alltså inte.

Saker det inte går att säga nej till

Jag fick ett sms igår kväll som löd såhär:

"Mjuka upp ryggen, benen och psyket med en smäktande morgontur på cross i morgon bitti med urtrevligt sällskap i form av mig själv och Landis. Vi åker från tc 06.00. Jag lovar att nynna något av Ultravox under turen. Stef"

Amen ni fattar ju?! Inte kan en enkel flicka motstå något sådant! Det var ju inget att diskutera utan bara att ställa klockan på skittidigt och infinna sig i ottan. Väl där dök förutom Carlsson och Landström även Patrik paddlarn upp, så vi var ändå fyra. Tråkigt nog hade jag glömt kvar kroppen i sängen innan jag begav mig, så det var ju inte konstigt att det gick trögt. Inte ens när Stefan faktiskt deklamerade valda Ultravoxcitat för mig längs Haghedsvägen kom jag ur den där dunken med sirap jag verkade trampa runt i. Jävlart ovärt, jag hatar att inte vara pigg n fräsch.

Men ryggen är i alla fall bättre. Alltid något. Kanske kan jag få pigga ben igen imorgon.

Materialval

Det var ju ett himla donande på alla håll med det här med vad det skulle cyklas med på den där cykelvasan. Ryktena går om någon okänd människa som till och med festade till med renodlad racerhoj på sant evel knievel-vis. Nästa år tänker jag därför köra vasan på high end tempocykel, kommer gå så innihelvete fort på asfaltssträckorna. Jag kommer förmodligen inte kunna hejda mig, utan fräsa upp till sälen igen och varva er allihop av bara farten. Det kommer bli en show som heter duga.

Ett långt inlägg om den där vasan, och ganska mycket (rättfärdigat) whine

Jag försov mig, vaknade av ett sms om att bilen stod utanför dörren, kastade mig ut, fick inget att äta förrän i Mora och var på det stora hela sjukt oopti och oladdad inför den här cykelvasan. När jag väl fick cykla visade det sig dock att allt var en himla fest till en början. Jag var då istället sjukt pigg och fräsch och motiverad (snygg/stark/snabb/etc) och hade både kropp och huvud med mig (ändå ovanligt, för att vara mig).

Mitt största aber var att jag startade längst bak i fålla 3, alltså en och en halv fotbollsplan ungefär bakom förstafållan, vilket ju förstås ger ett rätt stort handikapp. Förhoppningsvis kan jag till nästa år seeda upp mig lite bättre, jag tror det skulle gjort stor skillnad en dag som idag.
Hur som helst ägnade jag mig åt lite kvalificerat stfu-n-trampa efter starten och gnetade upp till Veronica Andreasson och nån norsk tjej och lyckades hålla mig där omkring såpass länge under loppet att det hela tiden var roligt och kändes som tävling (det har ju varit det svåra under långloppen tycker jag, jag hamnar oftast ensam och får tråkigt och får ingen tävlingskänsla).

Så festligt var det fram till halva loppet ungefär, när jag började få ont i ryggen (JAG SA JU DET HÄROMDAGEN!). Orkade inte vara en quitter såklart, så jag bet ihop så gott det gick men spenderade till slut hela sista milen med att cykla ståendes då det var den position som minst kändes som döden. Rullade i mål med nöd och näppe, stod stel som en pinne i målområdet och kom knappt av cykeln. Grät, svor och skrek i förtvivlan åt Stefan sånt som att "för fan i helvete låt mig vara jag kan inte röra mig, fattar du inte det??" och "men vad faaan hjälp mig då!!" när han försökte hjälpa mig. Blundade och tänkte på england. Hjälpte inte. Grät lite till. Svor lite till. Lyckades sätta mig ner. Sedan en period av misär i största allmänhet innan jag till slut tog mig upp och kunde åka hem.

ALLTSÅ?! Smärtan?! Har aldrig varit med om något liknande. Även om min ryggsmärtehistoria visserligen inte är sådär vansinnigt fylld av erfarenheter, men ändå.
Nu är det bättre, så jag har hopp om livet, och jag är ändå nöjd med mitt lopp trots allt.

Ramlade in som nia på 03:12-nånting, och med tanke på hur himla bra det kändes innan det gjorde ont så kan jag inte gärna vara annat.

Busted!

Alltid med de där fingrarna i kakburken.

Vasalopp

Jag ska ju köra den där cykelvasan imorgon. Jag har redan nu ont i både ryggen och ett knä. Det känns ju sådär, får jag nog lov att säga.

Som tur är ska Niclas köra, så jag räknar med att direkt från start ta hjul på det här:

... och sedan hålla mig där i nio mil. Det misslyckades jag med på Mörksuggan, men skam den som ger sig.

Groupies

Även idag plockade jag & Sara ut cyklarna och våra mest optimistiska hejarop ur garderoberna för att få kombinera eget trampande med att skrika uppmuntrande saker till Gran Fondosarna. Vi lyckades korsa loppet i Toftbyn för att sedan rulla upp till Lugnet och se målgången. Jag var ju tvungen att stressa till jobbet förstås, så jag fick inte se Pias och Åsas målgång, men de satt fint med i första gruppen när vi såg dom längs banan i alla fall.

Förutom det är det mest skit med det mesta och en himla massa jobbtjafs för tusende gången, men det är väl kanske inte mycket att göra åt.
Jag vill ha semester.

Och nog kom dom

Hejaklack

Jag, Jennie Stenerhag och Sara Ekblom trampade till Baggbo i solskenet för att heja på gran fondo-cyklisterna.

Morgoncross

Som min egen ficka

Ja, jag var bara lat. Det var rätt gött att få komma ut lite trots allt, så det var tur att jag hade slut på ursäkter. Det regnade inte ens!

Fick bli lite andfådd trots dålig motivation, och fick både en och två och fler cykelvisdomar tilldelade mig av Robban. Jag uppskattar sånt så himla mycket, jag vet ju ingenting liksom! Måste lära mig allting.

Träna rå

Jag har motat bort latmasken med kaffe och diklofenak. Det verkar ha varit framgångsrikt än så länge (men så har jag ju inte gjort något mer ansträngande än just det än heller, i och för sig) så nu har jag inga ursäkter att inte träna med högskolan ikväll.

Jag försökte ett tag safe:a och hinta för Peter att jag kanske inte skulle hinna (visserligen sant, men också en bra säkerhet att ha som reservursäkt in case of lathet) men fick till svar att det inte gjorde något, de kunde ju vänta in mig.

Får således helt enkelt ta tag i det här och se till att ta i lite idag. Det är nog nyttigt för mig, med mycket stor sannolikhet är jag ju bara lat och slö sen förra veckans skadevila och behöver komma igång lite. Hoppas jag.

Annat stort är ju att jag fyller år om exakt en vecka. Jag blir tjugosex vackra år, och ni kan skicka era grattiskort och buda era tårtor till Frejavägen 9, 79133 Falun.

Nu högskolan!

You came my way

Jag lyssnar på precis den här spellistan. Har ätit (och lagat!) godare mat än vad ni har, och hittat en hel kartong på vinden full av saker jag trodde jag tappat bort.

Annars inte mycket bloggworthy, även om det ju knappast har hindrat mitt ordflöde tidigare. Men ni vet, en annan gång. Imorrn, kanske.

Både bra och dåligt

Jag är jävlart osugen på det mesta idag, det får ni leva med.

Som tur är kommer min friskishalva - den här lilla snäckan - tillbaka från semestern om bara tio minuter:

... och hur skulle man inte kunna bli varm i själen då?! Jag har saknat henne hela sommaren! ÄNTLIGEN kommer hon tillbaka!

5 av 5

Jag har varit på bio och sett Inception. Vilken film! Herregud! Har ni sett den eller? Gör!!!

(Förutom att den var sjukt bra innehöll den dessutom min tonårshollywoodcrush OCH tjejen som spelar huvudrollen i världens bästa film PLUS att den fick mig att på riktigt bli sugen på att överlag se mer film vilket ju inte har hänt sen.... någonsin?!)

Eller så var det bara mitt allmänna välmående och förnöjsamhet som påverkade mig, men det spelar ju egentligen mindre roll vad som är orsak och verkan här.

Trailer for your pleasure:

Skitbilen

Äntligen återförenade! <3<3<3! Nu håller vi tummarna allihop för att den blå faran och jag håller hela vägen hem till dalarna igen!

Städer jag inte vill bosätta mig i:

Mjölby

Försöker fördriva 4,5 timmar på tåget

Drack nyss kaffe i Örebro. Fick märkliga flashbacks, känns på något sätt rätt overkligt att jag bott där, även om det var trevligt. Har annars sovit nån timme, läst något hundratal sidor och lyckats förstöra sätet framför mig. Hoppas ingen märker.

Tre tappra

Mina två snabba och stiliga kavaljerer i kvällssolen här nedan är alltså David Mayer och Adam Steen, men det ser ni ju förstås. De var de enda två som förutom jag dök upp på Ingarvet ikväll för veckans GP-omgång.
Okej att det är USM och Tour of Jämtland den här veckan som kanske stjäl lite folk, men vart var alla andra egentligen?!

Vi modifierade hur som helst det hela så det funkade att köra på så få deltagare ändå, och med facit i hand var det väl kanske tur att vi inte var fler för jag var förstås sådär lat och osnygg och långsam som man bara blir av att icke-träna flera dagar i följd. Förhoppningsvis slipper vi det från och med nu, och hur som helst så var det skönt att komma igång lite. Såren på benen gjorde tursamt nog inte ont (de gör ont när jag går, så jag var lite orolig) och jag blev uppenbarligen glad av att få cykla runt runt runt igen:

Så all good, osv.

(Ser ni förresten vilken absurdt vit styrlinda Johan smällde dit åt mig! Jag blir bländad så fort jag sänker blicken! Har aldrig sett nåt så rent!)

Två snabba killar i motljus

På cykeln, alltså!!

Jag är ute!

Ett svar, och en fråga till er som vet

Vet ni vad som var felet på bilen? Fläktremmen hade gått av och låg och skramlade i motorn. Tur att det inte var värre än så. Otur att jag måste åka till Mjölby för att få hem den. (Om ni skulle ha en svårtyglad längtan efter att åka tåg och bil några timmar i helgen, så vet ni ju alltså vem ni ska höra av er till för att få sällskap.)

Och en fråga till er som vet saker om cykel: har man samma storlek på tempocykel som på sin lvg-dito, eller är det som med allting annat lite krångligare än så?
Upplys mig!

Puss & kram på er

Fint under omständigheterna

Jag är på jobbet såklart, äter presentchoklad och har blivit bjuden på kaffe av frisörtjejerna tvärs över gatan, så mig går det ingen nöd på. Idag ska jag dessutom hämta ut min cykel från hälsokontrollen på Cykel & Fjäll igen, hurra, och har jag tur kan jag nog cykla en vända framåt kvällen. Mitt läkkött är ju alltså (som vi väl i och för sig redan visste) förmodligen världens bästa, så det ska nog inte alls vara omöjligt att få på sig lite lycra om ett gäng timmar.

Ingen nyhet förstås

Det är ju jag och Wolverine liksom...

Grina rå

Jag vill ju inte vara den som gnäller (eller jo, det vill jag visst), men jag är så himla trött för jag får inte sova eftersom jag

1. inte kan direkt röra på mig eftersom jag inte kan ligga på hela den sida där jag har alla mina sår = inte optimala sömnförutsättningar

2. inte kan direkt röra på mig så värst mycket under dagarna heller eftersom jag är tillfälligt handikappad och för min lilla kropp som är van vid att få göra just det resulterar det i absurda krypningar i benen = kan inte ligga still över huvud taget = spenderade många timmar inatt med att kasta mig upp ur sängen och vanka av och an i tron om att galenskapen stod för tröskeln, innan jag till slut lyckades slumra till på soffan och få några timmars sömn under en filt.

Skitkul att gå upp och öppna idag på jobbet sen.

(Dessutom gör allt ondare idag, stackars mig, buhu buhu etc etc etc. Det är lite synd om mig idag.)

Är det såhär ett vinnarleende ser ut? Skulle ju inte tro't.

Men okej, jag såg inte direkt ut att ha mitt värsta fightingface på mig innan jag vurpade heller om man ska gå efter den här bilden. Kan man se mer hjärndöd ut än sådär? Tveksamt va? Jag är jätteintelligent och festlig och kvick i verkligheten, jag lovar.