Det var ju inte precis genomvidrigt ute idag heller. Kanske, kanske att jag till och med någon sekund under passet tänkte tanken att Närke kanske har nåt att komma med i jämförelse med Dalarna ändå. Men jag var förstås inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk.
Vem kan å andra sidan klandra mig för det när jag befann mig under den här klarblå himmeln med nästan LJUMMA(omg! omg! omg!) vindar i ansiktet, bland vårfåglar, ren asfalt och med solstrålar rakt in i ansiktet och ner i stenen i några timmar. Det är inte så lätt att hålla sig sansad då inte.
Körde nytt pass med inlagda fartökningar, det gick sådär. Klen puls. Knepigt. Men det tar sig nog tills nästa gång.
Nu ska jag försöka ringa bästa Mackan för tusende gången på en handfull dagar. Vi har nu ringt om varandra varje dag i snart en veckas tid eftersom våra dagliga rutiner och tider uppenbarligen nu för tiden skiljer sig helt och hållet från varandra. Han ringer mig när jag tränar eller sover, jag ringer honom när han jobbar eller sover. Kontentan: lite snack, mycket verkstad. Helt fel, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar