måndag 22 februari 2010

Kultur och katastrof


Jag tyckte ju som bekant(?) att Hej Domstol! var det bästa som någonsin hänt svensk radio på den tiden då det fortfarande sändes. Mitt liv var så tomt när det slutade sändas. Jag blev då tvungen att lära mig leva med att inte få veckans balt redovisad för mig och jag fick liksom aldrig riktigt klarhet i vem som egentligen var verkligast i Sagan om Ringen-trilogin. Förmodligen kommer jag aldrig kunna sova ordentligt med den stora frågan gnagandes i mitt inre.
Mitt humorliv har varit ett själens svarta hål sen calle, valle, jesper och ola tackade för kaffet och gick hem.

Till min stora lycka skickade då Mackan mig häromdagen en länk till halva HD's nya projekt Rikets Sal, och även om det ju förstås inte riktigt är som det en gång var, på det där sättet som en gammal tonårsförälskelse liksom aldrig blir riktigt lika stor igen när man möts flera år senare, så är det såklart fantastiskt att få se till exempel sånt här:

Fiktiv mat och dryck


(Bonusfakta: Markus gick i samma klass på DI som kompisarna till Hej Domstol = jag hade under några år i teorin, i egenskap av dåvarande flickvän och därmed obligatoriskt festsällskap, fantastiskt många möjligheter att faktiskt få umgås med dessa mina roligaste människor. Jag prioriterade dock att vara en olycklig konstnärsstudent och tog dom inte. Men jag blev i alla fall så starstruck vid blotta tanken att jag nästan gick upp i brygga. Lite som när jag satt mittemot Erik&Mackan-Erik, som jag av någon outgrundlig anledning jag inte kan motivera för fem öre också tycker är hemskt rolig, på en av teaterhögskolans fester. Blyg och tindrande som en fnissig tonårstjej! Vilket jag väl i och för sig var också.)


Annars inte mycket idag alltså. Jag pratade precis med Johanna som befann sig i snökaosets epicentrum, dvs Stockholm, och vi pratade såklart om hur fantastiskt det är these days. Att på daglig basis få känna sig som att man är med i katastroffilmernas katastroffilm; den supertöntiga Day after tomorrow! Fantastiskt! Väntan på att få se de obegripliga animerade svarta vargarna komma springande över svartån här är ju i det närmaste olidlig vid det här laget!

2 kommentarer:

johan fintling sa...

Mycket snack och lite cykel.

Lisa sa...

ja, jag gör så gott jag kan.