Äntligen!

Tröttben men bästissällskap och godispaus i Svärdsjö!

Känslococktailen

Ok, ok, OK. Förutom det här med att SJ var över en halvtimme sena imorse (inte ok någonsin, men ännu mindre på tågen som avgår före sju på morgnarna...) på grund av någon oklar väderbaserad spårproblematik (en vild gissning är väl att det låg nåt lövjävel på spåret utanför Borlänge eller att tåg inte kan åka på morgondaggig väta eller typ att det var LUFT i luften vilket väl säkert inte fungerar ihop med det som alla vet superkänsliga materialet i tågräls) och jag därför blev tvungen att ta en jävla TAXI till universitetet för att hinna till min registrering vilket i sin tur föranledde att jag när jag i sista minuten rusade på tåget hem nu utan att ha hunnit köpa biljett och insåg att jag dessutom skulle tvingas betala straffavgiften som tillkommer när man betalar sin biljett ombord på tåget komponerade ihop en facebookstatus av typen "har fått konfronteras med SJ - tummelplatsen för all sveriges samlade inkompetens" bara för att sedan MISSAS AV KONDUKTÖREN(!!!!!!) och i en plötslig what goes around comes around-attack bli tvungen att radera istället för att publicera den eftersom det ju ändå är rätt soft att åka gratis, så var det väl helfestligt att få börja skolan igen idag!

Som vanligt är det ett knippe original i den akademiska världen och således också i min superlilla insnöade klass på elva personer. Fint. Och min lärare är nån spenslig trettinåntingkille från lingvistikinstitutionen med specialisering på typ, latin (dör, DÖR), med hornbågade klotrunda glasögon och sanslöst ohipp sidbena (DÖR! DÖR!), allt kombinerat med en humor torrare än fnöske. Guuuuuud. Alltså det här med folk med nördiga intressen. Bäst.
Blev så till mig över att få lära mig saker att jag 1. antecknade (!), 2, har RENSKRIVIT mina anteckningar (!!!) och 3. har läst ikapp alla de texter jag inte hade tillgång till inför eftersom jag är efterregistrerad.

Falun - Uppsala - Falun

Åh bloggen, all den här kvalitetstiden vi kommer få tillsammans på alla dessa tågresor. Borgar för succé.

Nytt försök

Så himla ledsamt det här med att det är höst nu, jag känner mig sjukt ofärdig med sommaren och tanken på ytterligare en vinter är ungefär lika lockande som att stoppa nåt grovkalibrigt i munnen och trycka av. Måste försöka ta mig till varmare breddgrader efter jul om det här ska vara hållbart, det finns som bekant ett vemod på vilket inte ens Daily Puppy kan råda bot.

Jag kan också upplysa er om att jag tagit fel på dag vad gäller den här kursstarten, så för alla er universitetsloverz som gått som på nålar i väntan på min uppdatering om densamma - håll ut tills imorgon. Lovar er guld och latinsk panik.

Dagen efter

Eh, ja. Vaknade i morse efter de där tolv timmarnas sömn och kände mig ändå som om jag både druckit upp en hel bar på egen hand och sedan legat i en bastu och blivit slagen i huvudet med en hammare från det att jag somnade tills jag vaknade igen, vilket i sin tur kändes som mer knappa fem minuter än ett halvt dygn. Oförtjänt ickedrycksbakis, allltså.

Åkte förstås därför ut till det där sisyfosbygget i Sundborn för lite trädfällning. Det kändes ju inledningsvis som en måttligt briljant idé, men en dag med manligt kroppsarbete visade sig vara helt rätt medicin för att bli människa igen! Efter ett par timmar var jag återigen lärkmaterial.

Stora träd idag. Lokal traktorförare fick komma och hjälpa till med tre stycken. Apropå det här med folk som är bra på det de gör. Gud, lastade trädstam som om det aldrig gjorts annat. Vilket det väl förmodligen inte heller hade. Men ni vet.

Tumme upp! Trött och svettig tjej får kexchokladsbelöning. Har väl inte så höga krav, nöjer mig osv osv.

Imorgon tror jag att jag ska till Uppsala och registrera mig på min kurs. Lär väl kolla upp vart jag ska och så, samt exakt hur okristligt tidigt jag måste gå upp för att hinna dit. Jag gissar på 0500.

Finnmarksturen!

Jag låg ganska länge fyra igår, men blir väl ungefär kring att de här bilderna togs tvungen att släppa Josefine (som är så liten att hon knappt syns mellan mig och Göran!) som sedan tog bronset. Till slut kom jag i mål som femma.
Något som förmodligen inte gett mig en bättre placering, men ändå en bättre tid, hade varit om jag inte behövt stanna för kedjehaveri uppskattningsvis 20-30 gånger. Utan överdrift. Höll på att lägga mig ner och grina det sista tiotalet gånger, men oryx&crakeade väl osv. Sånt är ju livet och sådan är väl framförallt mountainbikesporten, och i mål var jag bara 5 min efter (en visserligen väggad in absurdum) Daniel, och de små segrarna räknas också.

Hur som, den här nya och omgjorda banan. SÅ-HIMLA-KUL! Jag tyckte ju verkligen superbra om den gamla sträckningen och var väl en av dom som var lite gnälliga över att det skulle göras om, men gud vad jag verkligen tycker att de hade lyckats! Mycket jättefin och rolig stig och ändå snålades det inte med höjdmetrarna på grusvägarna. Verkligen en av årets roligaste banor!
Jag vet inte om de lyckades med att locka fler startande men jag hoppas att det kanske annars kommer till nästa år när ryktet spridit sig.

Dessutom: stort plus för den oerhört föredömliga distansskyltningen. Varannan kilometer uppdaterades vi på hur långt vi kört, något som många andra lopp inte är så bra på.

Nåväl, jag hade bara sovit 3-4 timmar natten till tävlingen så jag var lite spak i bilen på vägen hem. Somnade direkt jag kommit innanför dörren och var väl däckad i en tolv timmar. Fint. Fortfarande trött dock, men ska nu ut på landet och bära skog.

Det här med att vara förutseende

Jag tänker ibland att det vore smart att ha någonstans där man (jag) skriver upp alla de där briljanta idéerna man (jag) får när man (jag) tex är ute och tränar själv och hinner spendera mycket tid i sitt eget huvud och så, istället för att de bara ska glömmas bort och världen ska behöva gå miste om allt det där kluriga och smarta och roliga.

Grejen är väl dessvärre bara det att man (jag) förmodligen inte skulle fatta vad jag själv hade menat när jag skrivit ner det ändå. På den gamla datorn (vars innehåll nu är räddat!) hade jag en sån bildmapp. Den hette "blogg" och jag slängde rätt ofta in bilder där som jag hade någon superklyftig tanke till men som jag inte riktigt orkade/hann/ville utvidga just då.
Nu när jag kollar igenom det där är det ju bara ett enda stort vad fan whe?!

Kolla dom här tex, vad kan jag möjligen ha haft för clever inläggsidéer på de här?

en jätteliten tjej på en ännu mindre stol! ok.

supertokiga cykelglasögon (kan det månne ha varit något vitsigt jag tänkt här?) och en kille med sjukt mycket tandkött! ok.

mat med ögon. ok.

eh, någon slags asiatisk militärträning? ok.

en avancerad tältritning! ok!

kanye och justin i crazy privat samspråk! O-K!

ok? ok.

skeda ponnyföl! ok.

Det är liksom inte HELT klockrent......

-Is it true you banned junk food, smiles, candy, sunshine and laughter from your femme fatale tour? -Yes, yes it is.

Fyra fantastiska MTV-kvinnor (och en dude) jag gillar:

Hoppets låga

Team Klistervalla kan tydligen inte bara det här med att få idrottande att framstå som oerhört besvärligt, de är duktiga på datorer också! Så jag tog mitt sista flämtande hopp och min tokigt kraschade dator och begav mig till Faluns utkanter. Vet ännu inte hur det kommer sluta, men håll tummarna!

Fick kommentaren "Men vad har du GJORT med den här datorn egentligen??" vilket förstås kan tolkas som kanske lite olycksbådande, men jag är ju positivismen självt så jag låter mig inte nedslås.

En studie i briljans och/eller varför man bör göra saker i tid

ÅHHHHH skulle ta tag i det där med att spara ner Viktiga Och Bra Saker från min gamla dator TILL fucking SLUT och hann ju inte mer än starta härket innan den blåskärmade loss i en Klein-lambada utan dess like, och nu går det inte att få igång alls. Teh pain. Tror ni något går att rädda om man lämnar in den till någon lapp- och lagningsvirtuos? Hur mycket krasch är det i en kraschad hårddisk?
Hoppas, hoppas, hoppas!

En liten film om att bli utkonkurrerad

Jag var väl ute med Jeppe som vanligt idag eftersom ni vet, det är det jag gör. Det var väl i vanlig ordning en fröjd för alla sinnen, men sen hittade han plötsligt de här tolvåringarna som uppenbarligen var lite ballare att hänga med och trixa hoj. Där stod jag med smalhjul, töntigt bockstyre och slokande öron och var ocool. Fy fan.
Åkte väl trotsigt tio meter framför hela vägen hem sen och var sur och förbisedd och låtsades som att vi inte kände varandra.

Nej skoja, såklart inte. Åkte väl fint och fick väl middag, det är väl så man får lösa det nu på hösten när det är för kallt ute för att avrunda varje rullpass med 2h solstolsstek?

Är en ö, osv

Alltså tack och lov att man blivit gammal nog att verkligen gilla sig själv, så man åtminstone har en stabil klippa att luta sig mot i den här freakshowen till värld.

Halloj måndag morgon!

Det var länge sedan nu jag hatade den där ligga-låten, kanske främst för att jag har lyckats undvika den i ganska stor utsträckning under sommaren (#icketörstig, osv) och för att jag ju överlag är rätt jäkla loving och gillar att vara det och således försöker undvika att provoceras i tomme liksom, eftersom det ju bara blir ett evigt blint ursinnigt rusande i cirklar till 1. ingen nytta, och 2. mitt eget fördärv.

Men det betyder ju inte att jag INTE HATAR DEN FORTFARANDE. Blev påmind här, och jag har dels sovit alldeles för lite inatt och är dels lite upprörd ändå och då är det väl lika bra att passa på att roida för alltså, ska vi en gång för alla spika exakt vad det är som är så vansinnigt upprörande?

för det första: folk som själva påstår att de "säger som det är" eller "det alla egentligen tycker", när de drar ihop någon jävla vansinnesteori utan någon som helst grund men som blir en självuppfyllande profetia eftersom alla spån därute utan kapacitet till egen reflektion ba "amen gu, ja, så är det ju!!" (poppis vardagsmellis inte bara bland sexistiska "musiker" utan även i andra begåvade kretsar, typ SD).

för det andra: det allra mest provocerande med Amarillo är ju, förutom då ovanstående samt att han har en klar svårighet med det här med att bli äldre än femton år trots några jävla DECENNIERS försök, men så kan det väl vara, att han är så himla keen on det här med att grina publikt om hur JÄVLA JOBBIGT DET ÄR att vara en "modern man" (inte för att han väl verkar försöka ta sig ur stenåldern själv, men ja) när han själv skrivit en jävla signaturmelodi till den där himla standarden för vad männen förväntas vara/göra/tycka. Man ba, dina tappade hjärnceller ringde och ville säga att om det är så sjuuukt jääävla jobbigt med alla de här kraven (asså, måste jag tycka hon är intressant? vem bryr sig om vad tjejer säger?) så kanske du inte ska stapla upp dom själv i nåt himla Jenga-torn eftersom tjejer (och killar) överallt utom i idioters huvuden faktiskt gillar olika sorters män/kvinnor/människor som inte kanske säger de det vill höra eller låtsas gilla deras skor utan som typ har en personlighet?!

för det tredje: det här med att Amarillo kan göra den här låten, bli nån slags alfahanne (ok, bara bland fjortonåriga tjejer och Tylösandskalle-killar, men ändå), få ligga med dom då, och spä på en myt om män och kvinnor som inte leder till något positivt överhuvudtaget, medan en tjej som gör något liknande (går ju superbra att illustrera med valfri parodi av nämnda låt) givetvis är en grinig bitterfitta utan humor/med mens/som bara ser problem ELLER, och det här är favoritargumentet, som ställer orimliga krav på män!

Ba, say what nu igen?!

och, som någon sa när den här debatten fortfarande var lite fräsch, alltså om man hade fått en spänn för varje gång man inte legat med folk enbart på grund av att de just uppenbart ljugit om sin barndom, låtsat otrovärdigt att de gillat ens intressen, spelat nån lame jävla akustisk historia på gitarr, varit för alfahanniga för att kunna umgås normalt, dragit alla de där andra jävla klyschorna som radas upp och överlag alltså varit idioter, då hade man fan haft sin egna pengabinge att tumla runt i vid det här laget.

Guuuud.
Nog surat, nu ska jag cykla skog. Med en man. Kan tänkas att han bara gör det för att få ligga med mig. Förmodligen och förhoppningsvis inte, förmodligen och förhoppningsvis har han en egen personlighet och egna intressen som går utöver det.

Lycka är att ha en egen ponny

Och så kommer man hem från den där höjdarturen och möts av den här bilden på interwebz!!! Öijer har tydligen som förste utomstående man fattat att fotogenren "cykelkille + Dalarna + häst" är någonting som måste ges mer utrymme i de här www-kanalerna, eftersom det förmodligen är den mest optimala kombinationen NÅ-GON-SIN.
Se och lär.

Söndagstur

Några lycratimmar med Plexus & Zeke idag efter att ha fått börja dagen med sovmorgon.
Fin tur, förstås. Cyklade över Amsberg och Gustafs och det var väl ungefär en miljard år sedan sist det togs den svängen. Förut cyklades den rundan jämt? Nu mest för att ha nära hem om det skulle börja regna då himlen såg lite olycksbådande ut, men det blev väl strålande sol istället! Fast det är det ju ändå alltid när jag är ute på cykel, om inte bokstavligt så bildligt, osv.
Det blev så somrigt att det började plockas av handskar och benvärmare till höger och vänster, och mitt optiga mysmorgondrag med dubbla långärmade tröjor började ju kännas lite overkill framåt två när det var över 20 grader blåhimlad värme helt plötsligt.

Jag borde förstås tagit en bild, men jag glömde väl bort. Så jag bildgooglade killar och kalas och fick fram den här som första träff, känns det ok att ni får den istället eller? Det är ju fler på den här så det borde vara mer värt.

Jeppe är ju helt uppenbart den i mitten till höger som har en liten hatt, men vem är Mattias? Den lilla yviga rödhåriga högst upp till vänster?

Ett bra citat

"ja och så pratade jag med honom då, och han bara 'Men alltså Lisa Ström, hon var ju faktiskt trevlig?!? Jätte!' "

Alltså, vad har ni för bild av mig egentligen? Är supertrevlig! Ni måste sluta hata mig?

down & dirty

Vad gjorde ni i ösregnet i förmiddags? Jag cyklade lite drygt tre och en halv timme på grusväg och gammal banvall i dimma och disigt höstigt regnväder. Episkt trögtrampat de första två, jag höll ett tag nästan på att ramla omkull av pur långsamhet när jag glömde det där med att åtminstone orka upprätthålla styrfart.

Men sedan fick jag kaffe! Och är det något som alla vet så är det ju det där med att man blir SVINKALL om man stannar när millimetrarna som är torra på kroppen hamnat på en stadig nolla och således blev det tvunget att gasas upp lite värme i kroppen på vägen hem efter det, och då rullade det väl åtminstone sedan på i ett tempo som gjorde att vi skulle sluppit bli omkörda av de lokala förskolebarnen, om de nu varit ute och sladdat med stödhjulen. Vilket de förstås inte var. Eftersom det ösregnade.

Sjukt värt ändå, grispass är bästpass och skitväder är finväder och det är skönt när det är obekvämt och när man väl blivit genomvåt är det ju bara att embracea och då finns det ju få saker i livet som är roligare än att bli blöt och smutsig och bli tvungen att duscha med kläderna på innan det ens går att ta av sig dom.

Hej hösten!

Sånt som vore på tiden

Med risk för att, om det här med karma är 4real, man kan ju aldrig vara säker, återfödas som daggmask - visst hoppas vi väl ändå att den här kungahusungen kommer födas och verkligen inte falla in i normfållan? Sedan om det är typ, downs syndrom eller transsexualitet eller bara helt vanligt emouppror spelar mindre roll, så länge det bara inte är förtryckt homosexualitet och ätstörningar utan något mer utlevande och/eller oförnekbart.
Så det åtminstone för något positivt med sig när det nu ska dras på med så tunga växlar kring det, alltså.

Sött

Min bror och hans flickvän Anna känner mig väl så väl, de har gett mig den här.
Vänner, mekaniker, cykelhandlare och annat löst folk i min närhet, jag planerar att baka mig igenom varenda recept under hösten 2011. Herregud vad det ska kafferepas. Planera in många distanspass däremellan för att jobba upp aptiten.

Båda sidorna av handen

Så himla charmigt av mig idag att ägna större delen av för- och eftermiddagen åt att vara på dåligt humör när jag nu ändå fyllde år och det enda folk gjorde var att vara trevliga mot mig och gratulera mig och tala om att de gillar mig. Är det någon gång man borde kunna samla ihop lite positiv anda är det väl fan då? Men nej. Jag var så trött. Ville bara sova, sova, sova och det fanns inte riktigt någon rimlig anledning till det. Trött, less, emo, förbannad, irriterad, missförstådd, fjorton år, osv osv.

Och tålamodet såna dagar? 0. Började under eftermiddagen gråta av frustration över att jag 1. inte fick tag på en person via telefon (och det var liksom inte ens viktigt), 2. inte hittade min klocka, 3. blev tvungen att kasta om min träningsplanering. Uppenbarligen för mycket att hantera för den här rock solid asplövssjälen. Inga konstigheter, verkligen inte.

Men skillnaden mellan att vara fjorton på riktigt är ju att jag nuförtin' när jag är så oerhört mogen och samlad och vettig i skallen inser att jag måste göra något för att ta mig ur skiten, så jag fångade väl skärvan förnuft jag besitter och talade om för mig själv att allt skulle bli bättre om jag bara fick 1. bli svettig och andas lite fort och 2. umgås lite med någon människa jag gillar mer än smågodis och hundvalpar, så jag cyklade väl eftermiddagsfyror med Jeppe77. Älskar ju Jeppe77! Älskar att cykla! Sån himla världswin.



I Svärdsjö träffade vi den här härliga mannen som enligt egen utsago hade varit med i gemet på det glada sextiotalet och som blev som ett barn på julafton när han fick se lite bockstyren. Det skulle vägas cyklar och klämmas däck och pratas komponenter och gamla SM-vinnare och gud vet allt i säkert en halvtimme.
Han var mer imponerad av Jespers cykel än av min förstås, men när jag sa att jag hade en femtondeplats från SM blev han så glad att jag trodde han skulle bjuda hem mig på fika. Kanske tursamt lyckades det undvikas genom att vi tillslut fick sluta vara artiga och konversabla välkammade ungdomar och abrupt rulla iväg, om vi ville hinna hem innan mörkret och/eller hösten/vintertiden/2012.

Hursomhelst värt. Jag blev väl så glad igen efter allt det där pulshöjande och trevliga och solnedgångiga och snabba och bra. Kom hem som en nöjd hundvalp på cocillana.
Livet! Huvudet! Så lätthanterat!

Startfållepepp?

Ingen kan i alla fall beskylla mig för att vara uppstressad i startfållan.

Mvh

Skeptisk tjej -84

27

Som vanligt den här dagens enda:



Jag ska fira min födelsedag med att för första gången sen SM (typ, två månader?!?!?) ta i lite på landsvägscykel. Man kan ju misstänka att det kan komma att bli en jobbig historia...

Turism

Kalle & Luca som till vardags gör er favviscykeltidning var här på sverigetour och ville cykla stig. Här ovan står de och svettas vid Lostenen på toppen av Skuggarvet, vilket för de som inte har lokalkännedom är en bit upp.
Förutom att de höll på att ta livet av mig genom att strax härefter kasta mig utför ickeannonserade stup så var det förstås en trevlig tillställning på alla vis. Per från Falu stigcyklister var också med, precis som Jensa W och Fredrik E. Idel snabba män, med andra ord.

Dessutom fick vi förhandstitta på fortsättningen av Second Chance! Det blir så himla fint, det är helt sjukt vilket jobb de lägger ner. Alla borde bli medlemmar och supporta!

Mycket pedagogiskt

Tvångshandling

Ååh, nu när Daniel plötsligt slog till och gav mig en kadenslänk känner jag ju pressen att skriva något om cykel, eftersom det väl rimligen är vår mesta gemensamma nämnare, förutom förstås det här med att vi alla är såna härliga människor etc. Men jag har ju blivit sjuk av den där ickegenomförda Vasan så vad har jag att skriva om? Inte några episka träningspass i ett sensomrigt Dalarna, i alla fall.

Har åtminstone anmält mig till Svealandsmästerskapen. Det är ju i alla fall cykelrelaterat. Ge inte upp mig. I love you.

Seidevarre

Ok, eftersom jag är en fantastisk människa så laddade jag väl ner eboken så att ni mina litteraturloving cykelläsare ska få läsa lite. Det fanns bara på engelska, så ha tålamod, men det är så jävla bra. Det börjar såhär. Seidevarre, Norsk-Finsk-Ryska-skogarna:


It took me four days to cover ninety miles. There was a road through the forest for the first twenty, but after that I had to travel by rowing boat from isolated farm to farm along the river Pasvik. Endless forest. Huge, dark firs for mile after mile after mile. The river as broad and silent as a lake in a fairy tale. Like a mirror unlooked-in since time began. On the fourth day two men rowed me all day, and we did not pass a single farm or see a single sign of man. Only the silver-blue sheen of the endless river, the endless trees. Towards evening we came in sight of a house and a clearing. Two small meadows carpeted with buttercups, like slabs of gold in the somber forest. We had arrived at Seidevarre.
...
It was a place where nature was triumphant over man. Not savagely triumphant, as one
may feel in the tropics. But calmly, nobly triumphant. It is sentimental to talk of a landscape having a soul, but that one possessed a stronger character than any other I have seen, before or since. It ignored man. Man was nothing in it. It was not so bleak that he could not survive in it — the river was full of salmon and other fish and the summer was long and warm enough to grow potatoes and a crop of hay — but so vast that he could not equal or tame it. I make it sound forbidding, perhaps. However, from being rather frightened by the solitude when I first arrived at the farm, I realized in two or three days that I had fallen in love with it. Above all, with its silences. The evenings. Such peace. Sounds like the splash of a duck landing on the water, the scream of an osprey, came across miles with a clarity that was first incredible—and then mysterious because, like a cry in an empty house, it seemed to make the silence, the peace, more intense. Almost as if sounds were there to distinguish the silence, and not the reverse.


Åh herregud! Den här boken! Så bra! Och efter det här, åh det är en berättelse i berättelsen egentligen och handlar om en man uppe i de där skogarna som är blind och religiöst besatt och det är så vansinnigt obehagligt att jag inte ens vågar läsa klart det nu eftersom jag är ensam hemma och det är mörkt och jag inte kommer kunna sova. Men gud, jag tror den kan vara lite svår att få tag på nu, men köp pocketen om ni kommer över den!

Killar och skog

1. Tycker verkligen att all musik gjord av vita snubbar i 20-30-årsåldern på 2000-talet är så urbota tråkig att jag dör av att ens försöka få mig själv att klicka på playpilen. Försökte i populärkulturkollsanda ge nån sån där hypad kille en chans nyss men guuud, han råkade ha med sitt gnälliga själv i videons första femton sekunder och sedan var det ju kört. Ingenting är så ointressant som något allmängiltigt tvåtusentalstweedklätt ramblande om nån olycklig kärlek till nån adorable brud eller någon livsångest eller typ, någon olycklig kärlek till någon adoreable brud till tonerna av mörkt och svalt dubbigt.


2. Längtar ihjäl mig efter det där partiet i John Fowles Illusionisten där han berättar om familjen med den tokiga och blinda pappan uppe vid älven i Finland(? Norge? Sverige?). Alltså, den enda pampiga och storslagna naturskildring jag läst som faktiskt har funkat, nånsin. Som jag minns den då, vilket förstås kan vara en aning vinklat.
Men jag gav bort den då när jag gav bort alla mina böcker för några år sedan (bra grej att göra annars faktiskt, jag rekommenderar!) så jag kan inte citera.

De som inte älskar:

"Det kan kännas ensamt att förbereda sig för ett maratonlopp, men att sitta solo, hålla sig i cykelstyret och bara trampa under lång tid är om möjligt ännu mer ensamt. Det är att i all oändlighet upprepa en och samma sak. Det finns uppförsbackar och platt mark och så finns det nedförsbackar, medvind och motvind. För att möta det här ändrar man växel, position och anpassar trampandet, kollar varvtal, dricker vatten, ändrar växel, ändrar position... Ibland känns det som om man är med om en utstuderat raffinerad tortyr. Jag tänkte att det här är den allra otrevligaste sport mänskligheten har uppfunnit."

Tramsliv

Alltså ÅH?!
Det här med hösten ni vet? Jag gnällde ju härom veckan igen. Och samma kväll visade det sig att jag fått de slutgiltiga antagningsbeskeden och jag var satt i Uppsala och då var det ju så enkelt för då behövde jag inte ta något beslut längre, jag skulle bo kvar och pendla lite och så var det med det. Fine. Dandy. Osv.

MEN SEN, såklart, fick jag mail i fredags om att de tar mig i Stockholm i alla fall, vilket ju var mitt förstahandsval, OCH DÅ MÅSTE JAG VÄLJA IGEN?! Åååååhhhh. Orekarej. Livet - varför gör du såhär mot mig?

ovasa

Vasan verkar ju ha varit motig för många i år, om man håller koll på de här webbflödena, vilket man förstås gör. För egen del klev jag av vid andra kontrollen, dvs så fort jag kunde få tillgång till bilen.
Spenderade som sagt torsdagen med magsjuka och blev inte riktigt mig själv efter det. Åkte upp till Vasan på fredagen med Daniel men diklofenakade mig igenom dagen med febrighet och migräntrötthet. Närde trots det ändå något slags fåfängt hopp om att jag skulle vakna som en nyponros imorse. Gjorde oväntat nog inte det, efter fem mäktiga timmars skönhetssömn. Funderade på att inte ens starta men övertalades. Ångrade mig snabbt. Och så var det med det.

Mot vasan!

Gullisar, jag har varit magsjuk och spenderat nåt dygn med att kräkas, och sedan kom Daniel och förgyllde min tillvaro, men det är allt ni missat. Nu åker vi mot Sälen! Imorgon ska det cyklas!

Sova middag

Ok alla mina potentiella framtida män, lycka till med att överträffa det här när det kommer till hjärtsmältning.

2 & 3

Daniel länkar till Johan idag. Om nu bara Johan i sin tur kan länka till Tom så skulle jag sedan i resten av mitt liv kunna sitta i en oändlig länkloop av webbig awesomeness och aldrig mer behöva vara ledsen. Kom igen. Do it.

Lerigt i skogarna idag annars. Jag var ute ett par timmar i regnet med Staffas. Fick cykla en ny väg och träffade en okänd Cykloteketkille? En blond?
Blev dessutom för första gången i år sådär kall av att vara blöt, så hej hösten!

Huka sig för regnet

Vi tog skydd under trädet. Mest Allan till vänster, han gömmer sig så mycket för regnet att han kniper med ögonen.

uppläxningsrim

hade en morgon av emognäll
det är kallt det är tisdag och höst
tänkte jag måste bliva snäll
sökte verspoetströst

frågade google: var är nils ferlin?
kom till nån jävla driva
med rimmad fanfic av tonårsglin
som inte ens kunde skriva

för vem är det ens ett alternativ
att rimma alster på faster och HUR?
kan de inte fatta rytmikmotiv?
herregud - är de djur?

exade browsern i vredesmod
min gud, jag stod inte ut
det hjälper fan inte att "tanken är god"
när de helt i skallen är slut

det är ju så enkelt när regeln är knäckt
en ändelse passas med nästa
och ska det fuskas, gör det korrekt
det funkar, jag lovar, testa

Tydligen ändå

Zen. Bra skämt.

Stoppa kanske inte pressarna

För att vara lite allvarlig, för det är väl det som blir min lott om jag nu förlorat förmågan till mitt vanliga hysteriskt roliga ordvitserifestande, så har jag (förstås) tänkt ett varv till kring det här med min jävla höst. Vet inte om jag kanske bara ska ta det här med lite pendlande ändå? ORKAR liksom inte riktigt flytta, har ju helt öppet freuduppskjutit det där med boendefrågan så ni har väl knappast kunnat undgå att fatta det? Jag vill ju cykla upp och ner för dalarna i Dalarna! Sjö och skog och folkdräkter och skit. Jag gillar ju det. Gillar att vara såhär avslappnad och landsbygdszen, det finns inget bättre. Gillar att kanske kunna behärska den här VIDAREVIDAREVIDARE-driften, orkar inte göra en asien2008 av stockholm2011.

Att slå en sommarlov

Önskar jag kunde skriva något vitsigt, men jag tror den delen av min hjärna helt har fasats ut under den här sommaren. Hoppas den kommer tillbaka till hösten.

Det cyklas väl en vasa då

Har väl styrt upp det här med vasan nu. See you i Sälen! Eller Mora. Eller när ni kör om mig längs vägen? Oavsett vilket så blir det alldeles säkert helt oerhört trevligt! Jag packar det goda humöret redan nu!

Men kan man se startlistor någonstans?

Hej tjej!

Tre låtar där tjejremixarna är bättre än originalen.

Andas ut!

Men man fattar ju, det har ju undrats och funderats och spekulerats. "Nu har det väl ändå varit många pass på raken här utan en enda bild på Jeppe 77 som fikar? Vad har hänt? SM-bantar han? Eller är de ovänner? Har han cyklat själv? Ska de börja cykla med andra? Är det ok om vi ringer honom nu? Hur ska det gå med samlingen i vår bildmapp? Är det över nu med fotoalbumet 'fikajeppe'? Hur ska vi nu veta om han ens tränar? ÄR de ovänner? Har hört att det är så!"

Men vänner! Var lugna, här ska ni väl få:


Kolla vad fint, se så glad han är! Känns det bättre? Jag själv var väl åtminstone så nöjd nu när ordningen var återställd och vi fick cykla fintur och fika länge. Variation förnöjer förstås, men rutiner har ju onekligen sin tjusning det också.

Den enda som var nöjdare än jag var väl kanske min fader konungen som ringde mitt i passet och helt till sig skulle tillrättavisa mig och mitt felaktiga användande av "lök på laxen" i inlägget här under, eftersom jag som bekant alltid annars har rätt och han tyckte att det "gäller att passa på när man väl får ett tillfälle att rätta!". Jag noterar dock att ingen av er andra tog tillfället i akt, whats up med det? Det är ju inte som att det är en chans som kommer komma igen.

Kvävande journalistik

Vi som bor här uppe och har tillgång till lokalpressen kan ju ibland få läsa de fina sportrepen "Staffas testar", av och med mannen, myten, legenden etc.
Idag testade Staffas sin nya mtb! Fast helt frivilligt och ur tjänst. Det var såklart oändligt roligt för mig, eftersom jag 1. fick sällskap, 2. för första gången i min cykelkarriär (karriär?) inte var den som var mest nybörjare.
Som lök på laxen, grädde på moset, körsbär på toppen osv var det dessutom härligt geggigt i skogarna efter den gångna nattens skyfall, och är det NÅGOT vi verkligen gillar hörni, då är det ju faktiskt det här med att cykla i lera! Och när det gäller att cykla i lera, då gäller ju verkligen regeln att more is (a)more. Och bitvis var det onekligen more.

Jag blev glad och Staffas blev andfådd, cyklarna blev skitiga och ingen dog. Värt, på det hela taget!

Hitta Robban!

Här ovan står Robban "men jag har gps!" Österling och är vilse men försöker med hjälp av nämnd teknik hitta en stig som jag skulle vilja döpa till "Nilssons specialstig", för att kalla den för något. Robban och Mattias hade cyklat den från den Nilssonska sommarstugan en gång för två år sedan, i motsatt riktning, och det visade sig finnas vissa svårigheter gällande det där med att hitta den igen från andra hållet.

Ni känner ju mig, så ni vet ju hur neurotisk jag är, och det här med att INTE HA KOLL PÅ VAR MAN BEFINNER SIG, hur man kan ta sig därifrån och vad som finns i närheten - b.i.g. d.e.a.l.
Robban ba, vid fler än ett tillfälle under passet: "bara så du vet så har jag iiingen aning om vart vi är nu, men vi testar."
Jag ba: "!!!!!!!!!!"
(Å andra sidan är det där dealandet nyttigt för mig och min blivande chillhet, så egentligen är det ju bra med lite mindre tvångsmässigt kontrollerade turer.)

Hur som helst, efter att ha tagit oss igenom den roliga men, för att uttrycka det fint, något igenväxta Nilssonska specialaren samt åkt fel (och tillbaka) över vad jag skulle vilja kalla för ett smärre bergsmassiv lyckades vi hålla oss någorlunda enligt planen.
Skrapade ihop ett fint pass till slut och fick till ett ungefärligt långlopp på tre timmar, tryckte vaniljvisp med symbolisk kaka i Sågmyra och fick lagom mycket regn för att det skulle kännas härdande. Fint! Så roligt med mtb!

och på tal om fint

Så himla gulligt, jag dör.

Nu ska jag cykla mtb, herregud. Korsa taken och plocka upp hakorna från golvet, för det är sant.

Fem bilder och svinlite text, som omväxling

Tog den här vägen till Leksand i förmiddags:


... för att säga hej till Viktor som mest står på isen i arenan om dagarna. Sa hej, fyllde på vattenflaskan och blev hånad för min dåliga träning och töntiga bränna. Träffade som motvikt även lite hockeykids som var impade över min snabba cykel.
Körde sedan fel på vägen hem vid Gagnefstrakten, men fick som plåster på såren cykla denna min favoritväg längs med dalälven:


Åkte sedan ut till landet med Allan som varit inne på djursjukan och blivit drogad och omplåstrad i tassen. Han var inte pigg som en mört:


Och slutligen, en bild för höstpeppen:


... och en bild till Tom:

allt detta har djävulen lovat mig

Här sitter jag vid Dannes skrivmaskin i hans gamla sovrum och skålar i hans gamla naturpoetsservis. Insåg när det här fotot togs att det inte brukar älskas att man flyttar runt grejerna på museum. Förlåt spök-dan att jag uppenbarligen är en tolvåring som inte kan hålla fingrarna i styr, men jag var ju tvungen att försöka få in rätt känsla.
Jag avhöll mig dock från att slänga mig i den anderssonska sängen med hans pipa och tumla runt, så det är väl alltid något.

Det finns så mycket bilder. Johanna dokumenterade allt det där vilseåkandet vi gjorde likt en Brontëisk vindskvinna, men jag vet inte hur intresserade ni är av det. Cykelkvoten är obefintligt.

Den bästa bilden var ändå det här metafotot:

Poet + ponny, vad mer kan en enkel flicka begära? INTE. MYCKET. Det kan jag tala om för er.

Bränna & snabbisLandis

En annan ovanlig grej: jag är nu innehavare av, förutom förstås cykelbrännan, en skönjbar bikinibränna. Det har inte hänt sedan jag var tolv år och i afrika. Nya tider, nya vanor.

Annars verkar det ju som att min favviskille bästeJohan var som finast och argast idag och sopade hem den där prologen i Tour of Jämtland! Heja! Mera! Snabb & stark!

Livsmål

Lagade nyss mat, av typ "sånt som fanns hemma", sådär som man ju har hört att folk gör. Det chockerande i det var att 1. det fanns något hemma(!), & 2. det blev gott(!!).
Har inte känt mig såhär vuxen sedan jag för fem år sedan var på Babasonic sist. Hoppet är ej ute.

Dan

Har varit upptagen med det här. Hämta Johanna och åka vilse i finnmarksskogarna i ett par timmar för att leta efter Dan Andersson. Det tog ett tag. Men under tiden hittade vi regn, en borttappad crustkille och sveriges sämsta servicearbetare Alex. Fint det med. Återkommer med allt spännande kulturhistoriskt vi företagit oss.

ett utdrag från en småstadsmonolog på fb-chaten

• sjukaste småstadsgrejen idag
• jag skulle köpa cigariller åt min far på vägen ut till landet
• på statoil. så jag gick in och bad om ett paket
• killen i kassan ba: "ett paket??"
• jag ba "ja? eller heter det ask kanske? en ask då"
• han ba "en ask??"
• jag ba "jaa??"
• "han ba "inte tio?"
• jag ba "eh, nej?"
• han ba "är du säker? inte en kartong, det är tio i dom"
• jag ba "eh? nej!?!"
• han ba "men han köper alltid en kartong"
• jag ba "vem?!?!"
• han ba "han som ska ha dom"
• jag ba "vet du vem som ska ha dom??"
• han ba "ja såklart"
• jag ba "min pappa"
• han ba "jag vet"
• OCH DET SJUKA
• är att jag aldrig i mitt vuxna liv varit inne på statoil med min pappa??!?!
• har aldrig pratat med killen i kassan förr??!?

& helt annan grej:
Idag kommer Johanna! Det var säkert ett par år sedan vi sågs nu så vi ska väl åka bil på landsbygden, lyssna på Bruce, dricka rosé, ägna oss åt allt möjligt dan anderssonskt och re-bonda. Hurra!

Jungfrutur

Cyklade till Torsång och fikade med de här två tramsmostrarna idag, Jeppe "se & hör" Larsson och Mattias "hänt extra" Nilsson. De var i sitt esse. Skröpliga i kroppen, en förkyld och en med ond rygg, men fina i sinnet. Det var fint. Extra fint för att det var premiär för mig på den här:

och den gick väl som ett spett. Snabb och svart och blank och ny. Lasse & Johan på bästa Cykel&Fjäll har ordnat så fint och snabbt så jag slipper vara utan! Min kakskuld är stor nu.

Som vanligt

Fintling tävlade för omväxlings skull inte själv idag. Kanske för att han inte hade kommit före mig? Vem vet? Istället satt han i skogen med sin kamera och skrämde cykelflickor som inte är vana vid så civil klädsel. Den här bilden tog han också. Er favvistjej och lite cyklande män jag hade sällskap med ett tag. Här var jag dessutom fortfarande någorlunda pigg.